E som i Everett som i Eels
I filmen Shrek vandrar huvudpersonen och den vackra prinsessan Fiona över ängarna och fångar en groda och en orm, som de sen blåser upp likt Skänninge marken-ballonger (de där dyra för 60 – 80 kr). Allt detta medan låten My Beloved Monster av Eels klingar ut. Hela scenen är en parodi på en arketypisk romantisk ”hon och han-scen”, av en typ som vi haft sen Wuthering Heights dagar. Minst.
För de allra flesta är detta den första kontakten med det amerikanska bandet Eels (utan bestämd artikel). Till pop-musik i Beatles anda, med starka melodier och genomtänkta arrangemang berättar Eels om självmord, olika beroenden, psykisk sjukdom och annat roligt.
Som många andra band har Eels en stark man (även om ordet stark blir något missvisande), Mark Oliver Everett, även kallad E. Han skriver låtarna och är den drivande personligheten. Det är stor omsättning på bandmedlemmar och E samlar de musiker som behövs för olika skivor och turnéer.
Fult blir vackert
My Beloved Monster kan tjäna som en bra inledning till Eels och Everetts ljud- och ordvärld, där det hårda och fula får skava mot det mjuka och vackra. Låten finns med på CD:n Beautiful Freak och titeln visar vad det handlar om – det vackra är det fula och det fula är det vackra. Känslan av utanförskap är stark.
she will always be the only thing
that comes between me and the awful sting
that comes from living in a world that's so damn mean
my beloved monster is tough
if she wants she will disrobe you
but if you lay her down for a kiss
her little heart it could explode
I sången Novocaine for the Soul, från samma platta, är livet svart, mycket svart. (Novocaine är ett bedövningsmedel, som förr användes mest av tandläkare.) För att livet ska orka levas, måste själen bedövas. Novocaine kan vara ett sätt. Bedöva er, snarare än berusa er!
life is hard
and so am i
you'd better give me something
so i don't die
novocaine for the soul
before i sputter out
Till dessa svarta rader klingar mycket vacker musik, med ett samplat glatt och jazzigt intro. En stråksektion understryker det vackra. Som så ofta hos Eels är det den skenbara motsättningen fult – vackert, som gör sången till ett fascinerande treminutersdrama. Viss humor kan anas i följande rader:
life is good and i feel great
'cause mother says i was a great mistake
Med döden i backspegeln
Strax innan skivan Electro-Shock Blues (1998) kom till drabbades Mark Everett av två stora personliga tragedier. Systern begick självmord, vilket beskrivs i Elisabeth on the Bathroom Floor.
laying on the bathroom floor
kitty licks my cheek once more
and i could try
but waking up is harder when you wanna die
Bilden med hunden Kitty är stark. Den andra tragedin var när mamman avled i cancer. I Cancer for the Cure får vi veta:
the kids are diggin' up a brand new hole
where to put the deadbeat mom
Hur fortsätta leva med såna upplevelser? Skivan handlar om död och sinnessjukdom, med titlar som Going to Your Funeral, pt. 1 and 2 och Electro-Shock Blues, samt om hur berättarjaget hanterar sina upplevelser.
turning eighteen and trying not to look too lost
have a not so nice day
the jacket makes me straight so i can just sit back and bake
sjunger han i My Descent into Madness. Musiken kontrasterar det allvarliga temat och är trallvänlig med ett lalala-parti! Och låten är helt oemotståndlig! Återigen talar text och musik olika språk och förstärker varandra.
Mot slutet av skivan kommer till slut en ljusning (tackolov!). The Medication Is Wearing off:
see this watch she gave me?
well it still ticks away
Livet går vidare och allt är som förut, fast allting har oåterkalleligen förändrats. I skivans sista låt, P.S. You Rock My World, konstaterar han
and i was thinking 'bout how
everyone is dying
and maybe it is time to live
Nu verkar detta vara en mer än depressiv skiva med ett universum, som ingen vettig människa vill bli indragen i, men så är det inte! Tvärtom känns skivan positiv! Inte Siv Malmqvist-positiv kanske – men ändå. Musiken är melodiös, med spännande arrangemang, ofta vacker och ful. På en gång.
Enligt Eels oficiella hemsida ansåg Everett själv att Electro-Shock Blues var "probably the most positive record I will ever make."
Lars Hollén
Kommentera på Forum
Peter@popularpoesi.se
