PP  
Tranströmerland

 Populär Poesi 11

(c)Peter Nyberg 12/12 2010
Redigerad 4/2 2012


Startsida Dikter Tema Essäer Krönikor Recensioner
Jonas Modig: Vinter i sommarhuset
Aase Berg: Liknöjd fauna 
Katarina Frostenson: Flodtid
Brian Turner: Kulan som kommer
Sara Gilliard: Dagbok från Babylon Livs
Ulf Eriksson: Stämmor av ljus fördelar världen
Kristin Berget: Der ganze weg
Ewa Nillgård: I hästens år är andetagen
Kristian Lundberg: Min kropp lyser vit
Carina Bergström: Stråk
Jonas Bengt Svensson: Och sedan fogas ihop igen: Halvautomatiska skisser från nattåg
Peter Waterhouse: Blommor
Czeslaw Milosz: Ärlig beskrivning
Rosmarie Waldrop: Äpplets vana att falla
Les Murray: Längre raklång
Länkar Om oss Arkiv

RECENSION

Jonas Bengt Svensson – Och sedan fogas ihop igen Halvautomatiska skisser från nattåg

Magnus Grehn Förlag, 35 sidor

Jack Kerouac skrev sina böcker på faxrullar för att slippa byta papper, vilket han tyckte hindrade tankeflödet och censurerade texten. Enligt myten ska han ytterligare ha försvagat sin censurerande hjärna med benzedrin eller amfetamin för att dessutom kunna skriva kontinuerligt under flera dagar. De första utkasten av On the Road ska ha tillkommit i det tillståndet (Litteraturvetaren i mig måste dock påpeka att det var först efter otaliga bearbetningar som något förlag intresserade sig för den numera klassiska boken). Kerouac använde sig av en teknik som kom från surrealisterna: sätt ner pennan på pappret och skriv vad som genomstrålar sinnet utan att sluta skriva för att tänka efter. Den automatiska skriften skulle avslöja den gudomliga kärnan inom människan, enligt surrealisterna. Jonas Bengt Svenssons halvautomatiska skisser liksom Tommy Trantinos teckningar bör ha sitt ursprung i den traditionen.  

 

Poeten föddes i Kalmar 1970 och flyttade till Malmö i mitten av 1990-talet, men bor nu i Söderslätt, där han sysselsätter sig med att skriva, leva lantliv och 668-förlag. Kontakten med Grehns förlag togs i och med översättningen av Irving Stettners poesi. Häftet Och sedan fogas ihop igen: Halvautomatiska skisser från nattåg är Jonas Bengt Svenssons andra diktbok, den första hette Tjuv-96.

 

Tåget avgår från Malmö 16:18 och når sin ändhållplats i Storlien 09:25. Längs rälsen passeras en mängd orter och vid varje station påbörjas ett kort stycke text om vad poeten händelsevis upplever. Boken omfattar 35 sidor och 28 prosalyriska texter som invaggar läsaren i resandets gränszon mellan vakenhet och sömn. Även här finns alltså beröringspunkter med Beatnik-rörelsen och surrealisterna: drömmen är nära. Också i det nästan tvångsmässiga behovet att provocera finns överensstämmelser med ovan nämnda rörelser. Provokationerna består hos Svensson av matäckel, olika sexuella situationer eller rena könsord och ger just de här texterna ett ganska pubertalt intryck. Syftet är att fånga instängdheten i metalltuben. Man kommer inte undan de andra människorna och alla kan om man är lagd åt det hållet se det absurda, äckliga hos mänskligheten runt omkring sig, vilket skapar en inre allienation.

 

Den korta formen är till Svenssons fördel. I de längre styckena vindlar texten och det är svårt att se en kärna, men i det kortare formatet blir humorn och iakttagelserna skarpare.

 

Flemingsberg

Sa någon Flempan? En aldrig avstannande förfest. Elvis bor i Flempan. Buddy Holly, Janis Joplin och Metallicas gamla trummis bor i Flempan. Och en förbannat snygg tjej som heter Kitty, Kicki eller något.

 

I sina bästa stunder kan Jonas Bengt Svensson lyckas fånga något av atmosfären i en plats. När tåget kommer till Boxholm belyses kommunens politiska färg: ”Kroppen rödnar. Rodnar. Det är brand, inte skam.” medan det i Tranås viskas "mest om Stiga pingisbord. Lennart Hyland och stuteriet där Ina Scott föddes. En jävla massa avelsritualer”.  Skickligheten med orden är i de enstaka styckena uppiggande. Över lag känner jag mig mer tveksam. Redan titeln tyder på tvehågsenhet. Tekniken är bara halvautomatisk och det handlar bara om skisser, inte förfärdigade texter. Boken strandar därför i ett mellanland där varken det ena eller andra görs fullt ut. Det hade i mitt tycke varit mer intressant med en högre preciseringsgrad, inte en större förmåga att ringa in kärnan, det tilltror jag poeten, utan ett större intresse av det. Som i Ljusdal:

 

Reliker vid korvmojjen. Varma Pucko som ryker i hela långa norrnatten. De har stått där sedan tidernas begynnelse, The Bandy Boys. Hela staden påminner om en korvkiosk. En skjutlucka av plexiglas och dålig andedräkt. Extra allt.

 

Avslutningsvis bör nämnas att den amerikanska illustratören Tommy Trantino har förgyllt utgåvan med bilder som inte stör eller förtydligar utan kompletterar texterna.

 

Åsa Berglund

  


Illustration av Tommy Trantino