PP  
Tranströmerland

 Populär Poesi 11

(c)Peter Nyberg 12/12 2010
Redigeraf 4/2 2012


Startsida Dikter Tema Essäer Krönikor Recensioner
Jonas Modig: Vinter i sommarhuset
Aase Berg: Liknöjd fauna 
Katarina Frostenson: Flodtid
Brian Turner: Kulan som kommer
Sara Gilliard: Dagbok från Babylon Livs
Ulf Eriksson: Stämmor av ljus fördelar världen
Kristin Berget: Der ganze weg
Ewa Nillgård: I hästens år är andetagen
Kristian Lundberg: Min kropp lyser vit
Carina Bergström: Stråk
Jonas Bengt Svensson: Och sedan fogas ihop igen: Halvautomatiska skisser från nattåg
Peter Waterhouse: Blommor
Czeslaw Milosz: Ärlig beskrivning
Rosmarie Waldrop: Äpplets vana att falla
Les Murray: Längre raklång
Länkar Om oss Arkiv

RECENSION

Peter Waterhouse – Blommor

Rámus, 41 sidor

”Uppförandet av en fabrikshall sker med samma hastighet som en äppelblomma, ungefär 30 dagar från knoppens öppnande till dess utblommande. Och vit lyser den hit bort mot huvudleden.”

 

Den här typen av hisnande jämförelser finns det gott om i österrikaren Peter Waterhouses Blommor. En utgångspunkt i långdikten är frågan om naturen spelat ut sin roll som metafor. Efter tusentals år av metaforbruk borde det inte finnas särskilt mycket stoff kvar. Men det gör det, något som både Waterhouse och svensken Sören Bondeson i En kubikmeter jord visat.

 

Blommor inleds med själva dikten och följs upp av ett samtal mellan Peter Waterhouse och Martin Kubaczek. Lite känns det som Eliots ödelandsdikt som följs upp av en ansenlig notapparat som man inte vet riktigt hur man ska tolka. Detsamma med intervjun. Är den en del av dikten eller fristående? På något vis lyckas den komplettera och konkretisera dikten utan att förstöra de enskilda stroferna. Det är skickligt; av förlaget eller av Waterhouse.

 

En nyckel ges redan i den första frågan i intervjun där poeten avslöjar att han använt sig av Kawabatas berättelse Oshinjizo. I berättelsen rör sig blicken hos en av karaktärerna mellan ett berg och en flickas knä. På samma sätt blickar poeten i Blommor mellan lagerlokalen och naturen. Peter Waterhouse säger sig fascinerad av industriområdena i städernas utkanter där lagerlokalerna angränsas av naturen. Det är en gränszon som vissa kan anse ful men som hos Peter Waterhouse blir ett fascinerande område där olika företeelser som annars graderas kan existera jämlikt. På det här sättet blir texten också en form av kulturellt lapptäcke, precis som Eliots dikt, där citat och associationer och språklekar och assonanser korsbefruktar varandra.

 

Översättningen av Harald Hultqvist är finkänsligt gjord och svarar säkerligen för att dikten blir så njutbar på svenska.  Det krävs en utomordentlig diktarförmåga för att skapa den typ av förtätning som krävs utifrån ett sådant stoff samtidigt som dikten görs begriplig. Peter Waterhouse är onekligen en av de stora diktarna i Europa och Blommor är tvivelsutan ett av hans mästerverk.

 

Peter Nyberg


Foto: Rámus