|
Thomas Dahlberg
Johan von Fritz
Anna Liljestrand
Bengt O Björklund
Alva Johnsson
Lars Lind
Cecilia Persson
Elin Assarsson-Lod
|
Jag heter Johan Fritz, är 29 och bor i hus på Gotland, vid havet etc. Har publicerats lite här och där och medverkar nu för tredje gången i Populär Poesi. Tänkte upplysa er läsare, om vad ni borde läsa; Mishima och Lautréamont, istället för mig. De är väldigt mycket bättre. Skulle ni ändå vara intresserade av att läsa mer om mig som person, och mitt arbete med http://ichiifritzthekiller.wordpress.com/, så publicerades nyligen en i mitt tycke riktigt bra intervju med mig, om min syn på litteratur, i tidningen Kulturen.
BLADE RUNNERS UNGDOMSNÄTTER
Gick långa promenader
var hemma innan gryningen,
tänkte på rimbaud
att försvinna.
Ibland lyste det ur något fönster
då kunde jag känna att jag ville
bli en del av det som fanns.
fick aldrig något sagt,
seglade bort i impulser
lugnet fann jag i blade runner.
Högg sönder orden och mig själv
Med kniv och blick,
I en thriller av för mycket känsla
Sliter du mina ben rena från kött
Med din blotta frånvaro, för
Jag vet inte vem du är,
Visste det en stund
När jag så söker mig själv
I min ungdoms promenader
Känner jag inte hur mina fötter
Rör vid den regntunga asfalten,
I en immig bilruta ser jag hur jag ler:
Visbys nätter är min själ.
Där vid det ödelagda växthuset,
Med sina talande skuggspel
Och spiralformade vinrankor
Strax intill hamnens industriområde
Tittade vi på varandra och rökte
Då varje natt var ny och helig,
Och månskenet begärde avsked
Och började ärligt och slutade ärligt
Med bladerunner och ghost dog.
Ingenting finns kvar nu
Det är mitt fel
Att jag är död
När jag hör skott utifrån,
Flyr jag ut, från cementplatån
Lyser fyrverkerier upp himmelen,
Illustra stjärnor faller mot min trottoar,
Trötta spädbarn reser sig ur askan
Med lite större möda för varje gång
Och allting är ändlöst och tiden står still
CUBIS/KOZLOFF/HAVAMAL
Du har aldrig varit en kropp som blöder som andra kroppar blöder,
om man noga följer din skugga
begraver sig i silhuetter på linjer
på linjer kring nacken, ansiktet;
vita kaviteter med kolibrivingar
i hypnotisk strömning.
JAPANSKA TRÄSNITT
Radioaktiva regndroppar föll från hans svarta hår
när orörliga sömnkalla händer
slet den vita filten från sin sovande kropp,
Förpuppad i en ark av sönderfallande kött.
Strömvirvlar av elektriska drömmar
for kring kallsvettiga panna, små vita prickar
i form av ansikten han aldrig hade sett tidigare
målade horisonten oresonlig.
En avoghet ur kärlek till paniktillstånden,
en frenesi så allvarlig att den övergått i dröm
Vad var det.
Ingenting, han kände sig cynisk
för att han var det
samtidigt som han kunde andas ut vackra, vackra iskristaller
av pur lycka vid åsynen av en smutsig vattenpöl
med ett stänk olja i, vid tanken på en solvarm
daggmasks sökande efter jord, liv eller död
Vet inte eller det är krig
PREFOFRONTALT, (vid Jungs första död)
om hur skuggan vred sig ur mig
när jag vanföddes, silentium, vid randen
av min moders stålsatta neuros
om hur nattens himmel ingav mod
så skönt bedövad då
grät jag utan orsak
i en ö av rekyl
VARGVIKERNESTIMMEBÖRJANÅTERKOMST
mittibland disets kolmörka ansikten utan filter
som diar min verkliga märg,
(min drömtid fjättrad)
i desinficerande energicentrifug
av vakuum, åska och gränslös makt
på jakt efter det högre som flytt,
i flykten följer fallet som befriar avarten,
inblicken, snöflingan som sår ett frö i ingenting
DESCARTES TORRA DAGDRÖM
Det är enkelt att ställa sig frågan
Vem i helvete är jag
Och hur gör jag mig intressant utan att försöka?
Min tanke är att skriva mig som text
Hm, i denna drömda verklighet
Har jag levt som strängarna i teorin om dessa
Under fullständig kaos –
Kaos råder
Fram till det att den inte råder längre.
|
Foto: Privat
12/12 2012 |
