nr 12 Alternativ Poesi

Startsida Tema Essäer Småtexter Recensioner Länkar Om oss Arkiv

DIKTER

Lars Lind

Thomas Dahlberg
Johan von Fritz
Anna Liljestrand
Bengt O Björklund
Alva Johnsson
Lars Lind
Cecilia Persson
Elin Assarsson-Lod

Hej mitt namn är Lars Lind och jag skriver poesi.

Jag är 36 år, gift och har barn.

Jobbar som vårdare.

Mitt intresse för att skriva kom i tonåren.

Jag önskar er en trevlig läsning.


 

VARULVEN

 

I dystert vemod

han vandra på smala stigar

sorgen fräter hans sinne

på väg mot enslighetens näste

i den mörkaste grottan i slutet på en mångmilaskog

dagen ändas mörkret faller i skymningen

han vadar över bäckar stretar mot sitt mål

ensam in i evigheten

flertalet århundraden har flytt honom sen han föddes

tusen och åter tusen liv har han släckt

varulven i bergets grotta

 

 

JÄGARFOLKET

 

I snö vi vakar

i skogen

smyger sakta och ljudlöst

i det skarpa ljuset hjort och älg så tydliga bli

på bågen en pil läggs an

mjödet hålls kallt i snön

tystnaden är njutnings bar man hör ett barr falla i snön

ett vinande när man lösgör den spända strängen

hjorten är fälld ändock dolkens värv återstå

middagen är säkrad ännu en tid

tystnaden är åter påtaglig och njutningen stor

eldens låga dansar under stjärnklar himmel

jägarfolket får leva ännu en tid

 

 

DÖDEN ÄRO LJUV

 

Ty se han vandrar i skuggornas dal

vänder sig inte om

han strävar idogt framåt

i fjärran röster ekar i sorg

tårar faller så vackra

helar de levandes själar

han har lämnat bakom sig minnen

kärlek i livet är ock kärlek i döden

omfamna edra öden för de är oundvikliga

bejaka edra kära och vårda edra liv

nattens ängel kommer och omfamnar mig

min gåva till henne är mitt sista andetag

 

 

ÄLSKADE HAT HATADE KÄRLEK


Samman vi gå hand i hand

samma låga tänder vår makt

vi e bröder systrar vilket du vill

jag är lättgänglig destruktiv farlig

jag är ömsint sensuell svårtillgänglig

vi bygger bägge våra bon i människans innersta väsen

vi tar över människans förstånd

urtida primala odödliga

vi vandrar in och ut i människors trygga små världar

tar dem i besittning

vänder ut och in på deras tillvaro

vi dödar vi skänker liv

vi är det alla människor söker

alla finner oss endera bägge

skänker oss ett bo vårdar oss som om vi vore sköra

dumhet genomsyrar människan ty de är veka

det är vi som regerar

utan oss vore människans liv tomt

det är vi som skapar tårar ur ögon sprungna

vi står bakom var känsla

vi är kärlek och hat

 

 

VILDMARKSPRAKT

 

På bergets kam
ett täcke vitt
solens strålar
mig bedårar
vidsträckt mark
lockar med sin enslighet
mitt jag
utifrån jag beskådar
grånat skägg
ansikte kargt
vindpinad klädsel
på vandringsfärd
älven i fjärran dundra
tunn is stark fors
ulvens domän
tornande barrskog
tjärnens spegel
förrädiskt klar
järvens håla
kött förtärs
lokattens tassar
ljudlösa avtryck lämna
grotta djup
storbjörnen slumra
rov bytets ständiga färd
ängslan oro
en ton förryckt
mörkret faller
praktfullt berg svartnar
på pudrad myr
lågande flamma
min märg värma
renens hjärta
glödens mitt
tandens yta
i köttet sliter
kraftfull hand
frostbiten
månljus förtrollar
is stjärnans kyla
jordskorpan hårdnar
blodfläckig mark
stålet hårt
slida mjuk
dolkens förvärv
fur skogens doft
hänryckt
mörker mig lägrar
ögats lock falla tungt
väntan
gryningsljuset
dagen bräckt
kära nordliga
vildmark

 


Foto: Privat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12/12 2012