Startsida

Tema

Dikter

Essäer

Småtexter

Länkar

Om oss

Arkiv

RECENSIONER

Johan Jönsson - med.bort.in Albert Bonniers Förlag, 1 244 sidor

- Kristoffer Leandoer: Övningsuppgifter - Sören Ulrik Thomsen: Skakad spegel - Jelena Guro: Himlens kamelföl - Stefan Gurt: Så dödar vi en människa - John Donne: Skabrösa elegier och heliga sonetter - Hallon och bensin - Småstadshjärtan - Paul Celan - Den stora tidlösan - Philip Levine: 1933 - Kennet Klemets: All denna öppenhet som kommer - Charles Bukowski: Otvättad kärlek och helveteshundar - Per och Patrik Blomqvist: Livet på 60 grader - Tillbaka till Tema - Klara Norling: Man kan inget veta om sedan - Tillbaka till Tema - Johan Jönsson: med.bort.in. - Eva Ribich: Vi vaknar - Thomas Wahlström: Här har man alltid med sig

Om djävulen diktade skulle poesin antagligen närma sig Johan Jönssons 1 244 sidor med.bort.in. Det tar ett par dagar innan mörkret lättar efter sista sidan. Så har det varit med de senaste böckerna, både Livdikt (2010) och Efter arbetsschema (2008) fick mig att må fysiskt dåligt. Ångesten fortplantar sig från boksidorna in i läsaren genom att hjärnan hakar i litaniorna av självförakt.   Textmassan börjar i det svårtillgängliga. Ord och meningar är uppstyckade på modernistiskt vis. Snart övergår boken till att mata fram livshelvetet: fattigdomen, sinnessjukdomens närhet, intelligensen och empatin att förstå hur vidrig tillvaron är, avsaknaden av empatin som gör att jaget begår vidriga gärningar. Jaget är dubbelt i den meningen, det ser och hatar omgivningen men degenereras och blir en del av den, ser och hatar sin omgivning men påverkas av den och så vidare ner i en svart spiral.   Jag är en omöjlig människa. Jag vet det. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det.   Jaget får inget okvalificerat jobb eftersom det anses vara intellektuell och avsaknaden av jobb gör att jaget föraktar sig själv vilket påverkar förhållandet och barnen, något som skrivs in i dikten, vilken gör att jaget anses intellektuell och så är jaget inne i ännu en svart spiral.   jag fårinte bli psykiskt sjuk måste innan ha sinnesnärvaro att dö   Det måste ändå ses som beröm, detta att boksidorna äter sin läsare. Dikten är i så motto utmärkt. Samtidigt finns naturligtvis både stilistiska och tankemässiga problem i texten, något som textmassan och det oerhörda känslomässiga svärtan dränker. En del konstutövare måste gång på gång upprepa sig, sådan är Jönsson. De tidigare diktböckerna är av liknande volym och innehåller i stort sett samma saker. Men de kräver att man skriver dem gång på gång och att man läser om samma motiv gång på gång. Johan Jönsson är den enda som skriver så enastående starkt om ett någorlunda hederligt liv utanför samhället och behovet att uppfatta den utanför existerande motiverar i min mening 1 000 och åter 1 000 sidor dikt vartannat år.   Peter Nyberg

Foto: Privat                         12/12 2012