Startsida

Dikter Kristofer Blomberg Armand Darius Jakobsson Johan von Fritz Roger L Svensson Ann-Kristin Nilsson

Tema

Essäer

Debatt

Recensioner

Om oss

Arkiv

DIKTER Kristofer Blomberg   Bosatt i västerbotten och tidigare opublicerad. Arbetar mot övertygelsen om att jag är poet. Hittills har mina försök lett mig ingenstans. Läser bara den klassiska lyriken då alla försök på modernismen och senare varit till besvikelse. Älskar ryska 1800-talsromaner. Viktigaste bok är utan tvivel Shakespeares samlade verk.   Om sommar, om nätter   Kärlekens bärande underlag, Är de förälskades lust Och hjärtats sköra omslag Skyddar inte emot sådan förlust.   Vid krönet, där flickan glömde Sitt innerstas tvist, Visar sig försynt den gömde Och begär av öden skift.   Hon:   "Varför är du här, Så förtvivlad, så skrämd?"   Han:   "Låt mig få vara dig kär, Och kärlek vår tänd."     II   Många är de att beundra, Som om inga ting ont hänt Och älskar utan att begrunda, Vilket öde de över sig sänt.   Som en älskare till besatthet, Som bara skönhet kan återge, Står pojken vid hennes fönster Och söker med ögat henne.   Han:   "Sen somriga nätter, Din skönhet du gav, Mitt hjärta det följer Dig som en slav.   Bakom höga buskar och snår, Bortom förvirring och oroligheter, Det hjärta som där slår, Gör det för dina förträffligheter.   Av alla de platser på jord Vill jag vara vid din, Där uppehållas med dig gjord, Och bära din börda som min.”   Hon:   "Var jag inte en gång förälskad, Och ville hålla din skära hand?"   Han:   "Av mig är du vart fall ännu älskad, Låt mig som vågor slå mot din strand!   Och med romantik ska kärlek vår bliva Och spela som ett stämt instrument Tills kärleks liv har givit sina Värden, och vi något upphöjt känt. ”     III   Och det hände efter långsam tid att de slöts kring en gemensam dröm, om att vara med en i evig frid Och där vara helt stilla i samfälld ström.   Och nu är kärleken de anför, Att ser man kärlek i sin nästa Är det lyckan, såsom den bör, I ett få tag och fästa!