Attityden som bär upp en festival

Populär Poesi arrangerar läsningar, workshops och öppna scener under At the Fringe – International Arts Festival i Tranås mellan den 30 juni och 7 juli 2018. I samband med festivalen kommer vi att publicera en serie artiklar om densamma. Den tredje är skriven av poeten och illustratören Jonas Bengt Svensson. 

Colm Ó Ciarnáin är projektledare för At the fringe – International Arts Festival. Foto: Peter Nyberg

Äras de som äras bör. Oavsett den färdiga glansen och utfallet av olika projekt så finns det garanterat en person, ofta flera, som axlat det basala i skuggorna och gjort allt möjligt.

Pyramiderna. Operahuset i Sidney. Eller varför inte Öresundsbron, för att dra en parallell till min egen geografi. Vi bländas och imponeras över en massa byggnadsverk. Personligen har jag en tendens att ta en omväg fram till hyllningarna medveten om de människor som har burit stål, tegel och bruk till dessa skapelser. Gått in i väggen, slitit sönder kroppar. Ibland satt livet till. Det är individer vi sällan reflekterar över när vi beundrar det färdiga verket. Men som är lika viktiga och giltiga som slutprodukten. Oavsett om det gäller en arkitektonisk guldklimp eller en sprudlande kulturfestival.

När femte upplagan av ”at the Fringe – International Arts Festival” brakar igång sista dagen i juni, är det en festival som under åren vuxit och breddats. Kanske börjar den liksom tas för given som något de flesta bara räknar med ska komma tuffande och manifestera sig framför deras ögon. Men åtta dygn internationell kulturfestival är ingenting en snyter ur näsan. Det finns ett uppbåd av människor som tycker att det är värt mödan att producera detta, och många av dem lägger ner ett betydande arbete bakom kulisserna.

Inte längre marginellt

At The Fringe (”i marginalen”) har sitt ursprung i Edinburgh under andra halvan av 40-talet, när man behövde ett begrepp för en serie kulturevent som skapades utanför den större Edinburgh International Festival. När första upplagan av festivalen i Tranås genomfördes vilade det nog fortfarande en sanning i det att det var en marginell företeelse. Men idag vetefan. Sett till mängden nationella och internationella deltagare, ett allt bredare kulturutbud och tusentals besökare, så har jag svårt att se Fringefestivalen som något som utspelar sig i marginalen. Tvärtom. Det beror förstås vad en sätter det i relation till. Jag tänker att allt som inte utspelar sig i Stockholm inte nödvändigtvis utspelar sig i marginalen.

Jag har själv haft förmånen att delta i Kultiveras litteraturresidens, och de veckorna gav en viss inblick i det stora arbetet bakom residenset och festivalen. Det finns så många nivåer av arbete som aldrig uppmärksammas. Att vackla ut till toaletten tidigt på morgonen, och plötsligt har en osynlig hand fyllt på tvål och toalettpapper, och i köket är kassen med tomburkar plötsligt borta. Att färdas genom länder med tåg, buss eller flyg, och allt du själv behövt göra är att öppna en pdf med resehandlingar. Någon pusslar non-stop för att säkerställa arvoden, biljetter och boende. Allt ligger serverat. Listan kan göras lång på saker som tycks gå som på räls. Men det finns alltid någon som har lagt rälsen.

Avdramatisering i fokus

Kafka & Pilsner – ett samtal om författaren utifrån Kristina Skantzes utställning Projekt K. Foto: Lasse Strand.

I sammanhang som dessa nämns ofta ordet eldsjälar. Jag vill inte tala om eldsjälar, utan snarare peka på en anda som verkar cementerad i stora delar av den här festivalen. Trots att Fringefestivalen har vuxit, och därmed oundvikligen blivit ett större skepp att navigera, så tycks merparten av de inblandade i arrangörsgrupperna ha bibehållit en skönt jordnära attityd. Att saker löser sig, att tillsammans ror vi detta i land. Hierarkier verkar fjärran, gemenskap och lekfullhet desto mer närvarande. I detta förhållningssätt finns en nära koppling till festivalens uttalade syfte; att avdramatisera, och att söka sig bort från det pretentiösa och uppstyltade.

Att människor brinner för något, behöver nödvändigtvis inte betyda att allt är självfinansierat och sker ideellt. Det vore nästan omöjligt att tänka sig i samband med en så stor begivenhet. Det finns förstås externa finansiärer och samarbetspartners. I år har exempelvis den hett omdebatterade Svenska Akademien beviljat festivalen en ansenlig slant. Beskedet signerat Sara Danius, vårens mesta löpsedelsnamn. Oavsett akademiens nuvarande härdsmälta, så är det trots allt ett bevis för att festivalen i Tranås har någonting som även huvudstadens aktörer anser viktigt och lovvärt.

Uppkavlade ärmar och nakenbad

När det i början av juli blossar upp små öar av kultur i Tranås med omnejd, så är det resultatet av månader av uppkavlade ärmar. Jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att arbetet med kommande festival börjar i samma stund som innevarande pågår. Det är då en ser vad som funkar och vad som inte funkar. Det är under de där åtta elektriska dagarna som en intensiv brainstorming utspelar sig. Kring cafébord och bardiskar kläcks nya idéer och galna planer. En del realiseras, en del gör det inte. Ett översättningssamarbete kan mynna ut i en tvåspråkig uppläsning eller en bok. Men det kan också handla om att skapa mer informella traditioner utanför festivalprogrammet, som att en tidig sommarmorgon vandra upp till Trollsjön och hoppa naken från en hög klippa ner i mörkt vatten. Och att våga upprepa det året därpå. Vikten av sådana inslag ska absolut inte heller underskattas.

Bilder från fringefestivalen 2016.

Under förhållanden som dessa är det bara en ynnest att få släpa runt på en tung förstärkare till sina egna uppläsningar, eller att slänga ett mikrofonstativ över axeln och vandra Storgatan fram till en av de lokaler som upplåter plats till olika programpunkter. En av dessa programpunkter är för övrigt den återkommande Mikroförlagsmässan som brukar genomföras på Tranås stadsbibliotek. Där kan småförlag, tidskrifter och självutgivare sälja sina alster, möta läsare och kollegor. Ett ypperligt tillfälle för nätverkande som det så fint heter. Själv tänker jag som vanligt lite snett och vint, och förundras mest över alla resväskor och lådor som den där dagen passerar entrén till biblioteket. Hur många kilo litteratur i olika förpackningar anländer och avreser inte från Tranås under Fringefestivalen? Det kan få en att skarpt ifrågasätta den rådande bilden av författaren som en spenslig och  stillasittande grubblare. Kanske kan det även förklara Jan Guillous kraftiga underarmar.

Bländande byggnadsverk eller kulturfestivaler. Lyfter du på locket finner du hinkvis av både svett och möda efter personerna i kulisserna som gjorde allt möjligt. Skänk dem en tanke när Tranås i början av juli blir ett kulturellt epicentrum i norra Småland.


Faktaruta

> ”at the Fringe – International Arts Festival Tranås Sweden” går av stapeln 30 juni – 7 juli.

> 2018 är femte gången festivalen arrangeras och cirka 60 inbjudna artister inom genrerna litteratur, film och dans förväntas till Tranås.

> Även i år hittar vi festivaler i festivalen, med en film- och en dansfestival.

> Svenska Haikusällskapet kommer under tre dagar att arrangera ett flertal programpunkter.

> Ett av de mer spännande namnen i år är Ifor ap Glyn (f. 1961) från Caernarfon, Wales. Han uppbär sedan 2016 den prestigefyllda ambassadörsrollen som National Poet of Wales.

> Andra medverkande som kommer att bidra till en fantastisk festival är: Ferhat Mahir Çakaloz (Turkiet), Freke Räihä (Sverige), Rhian Elizabeth (Wales) Eleanor Shaw (Wales), Phelim Kavanagh (Irland). Med flera, med flera.

> Fullständigt program hittar du på: www.atthefringe.org

Märkt med: , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

12 − två =