August – Vår korrespondent i Göteborg

Avbilda dig som älg och fem andra saker som är uthärdliga

Det här ett plagiat av ett plagiat, så att säga ett plagiat upphöjt till två. Ett upphöjt verk således. I sin recension av Sigge Eklunds nyutkomna bok Livets små njutningar skriver Ulrika Kärnborg i Expressen om hur författaren lånat väl mycket av konceptet från fransmannen Philippe Delerm. Som ett litet, litet beröm av boken skriver hon om hur en blinkning till Tomas Tranströmer ändå hade vissa lyriska kvaliteter och där fick jag idén till denna smärre krönika.

Jag har alltså plockat fram små tips från poesiskatten, som ger råd på vägen medan vi gör vårt bästa för att uthärda livet. När jag säger plockat tips så är det väl mer att jag rivit ut vissa rader och misstolkat dem. Det är inte lätt att vara poet.

För att inte fastna i gamla modernister tog jag fram en hög diktsamlingar av modernare snitt. Men det var lättare sagt än gjort att leta smultron och guld i det materialet. Våra samtida diktare verkar inte vilja göra såna stora svepande uttalanden som jag behöver för detta. Såna där som uttalar sig lite snyggt om världen, livet, kärleken och allt det andra. Som exempelvis Karl Vennbergs

Att leva är att minnas med förtvivlan
Men när du minns det, minns då även sägnen
att det finns världar utanför din
egen,

Jag misstänker att det är förknippat med ett otidsenligt vitt, manligt högmod att tro att de egna erfarenheterna är överförbara på hela mänskligheten. Detta högmod har jag alltså själv frammanat för att komma med en serie oombedda råd och förslag på vardaglig, själslig nödtorft. De stora pengarna på bokmarknaden finns väl i självhjälpslitteratur. Så med lite tur är det här första steget på miljonrullningen. När folk som jobbar med livsnjutande och självhjälp pratar om magi i livet, undrar om det inte är att trolla dollars ur näsan de mest menar.

En av den svenska poesins kanske mest rådgivande dikter har jag för övrigt lämnat därhän. Jag talar då om Lenngrens Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon. Jag blev helt enkelt för osäker på hur ironiskt jag egentligen läser den. Så det fick vara för den här gången. Utan att dröja ytterligare. Här är då de små rader jag fiskat fram:

Jag vill att du skriver en melodi i vilken det faller ett regn över de södra förorterna

Jenny Wrangborg

Regnet står som spön i backen i Västra Frölunda (Göteborgs södra förorter). Om man har fönstret lite på glänt, och det kan man för än är det bara september och den verkliga kylan har ännu inte gripit tag i oss, och noga drar in fötterna under täcket kan man lyssna till regnets sång när det slår mot tak och gator. Kanske är man ledig och kan ta en kvart till, ligga kvar och lyssna. Snart måste man gå upp och ta sig an saker, kanske städa, träna och handla rotsaker. Snart hör man nya nyheter om allt större bränder. Men en kort frist har man ändå råd med, en liten stund av regnets alla ljud.

det är okej att vara för mycket om vi är varandras överflöd

Felicia Mulinari

En fin rad från Mulinaris bok Det som inte kan utplånas. Såhär fråntaget sitt sammanhang ser det nästan banalt ut, som ett väggord, en broderad bonad. Men om Eklund varit rädd för banaliteter hade han inte kommit långt. Som exempel på någon liten sak som gör livet lättare att leva är det inte idealt. Det blir lite abstrakt men jag tycker ändå det är ett gott råd att bära med sig. Vi väger upp och kompenserar för varandra, och om vårt överflöd försvann i ena änden kanske andra skulle stå där med ett än större underskott. Men det är bra att ha i åtanke när det antyds att vi brinner för mycket, eller tänker för mycket, har en allt för yvig personlighet. Alltid finns det någon annan som tänker för lite. Dessutom tycker jag det är en fin rad, så jag ville ha med den.

Låt människor som inte upplevt lycklig kärlek
påstå att det ingenstans finns någon lycklig kärlek.

Med den tron får de lättare att leva och att dö.

Wislawa Szymborska

Här är det lätt att tro att det i första hand är ett tips i första hand för att underlätta våra medmänniskors liv. En vänlighet av oss. Ibland är det en dygd att låta folk hållas. Inte lägga sig i så mycket. Vad vi dock får tänka på är att kärleken kan ha en hemskt flyktig och osäker natur ibland. Falsk som vatten är den. När det vi trott på en dag lämnat oss vill vi förstås inte att de där vi försökte tuta i våra vackra serenader om lycklig kärlek återkommer med svar på tal. Sånt ska man inte behöva ta i sin djupa hjärtesorg. Och därför är det bättre att vara lite diskret redan från början. Det här är en fråga om att så och skörda, ta konsekvenserna av sitt beteende.

Om man är less på jobbet, då äre bättre man slutar
Sitta där och ängslas, äre verkligen lönt?

David Väyrynen

Jag har bara slutat på ett jobb. Eftersom arbetsmarknaden är som det är har det oftast löst sig av sig självt genom att jobben varit tidsbegränsade och det varit lättare, för samtliga inblandade parter, att vänta ut än att avbryta i förtid. Men ska man ha ett uthärdligt liv är det här ändå en bra sak att ta fasta på. Sitta och ängslas – ska det vara nåt det? Inte är det så lätt att hitta nya jobb alla gånger. Det ska gudarna veta men att inte ha ett outhärdligt arbete – det är ändå ett smultron längsmed livets snåriga stig.

Avbilda mig gärna som en älg
vandrande på Stockholms gator,
bokförd, ej hemmastadd.

Werner Aspenström

Det här har jag själv aldrig testat men mitt förtroende för Aspenström är stort så jag förlitar mig helt och fullt på hans ord. Och om jag vid något tillfälle träffar en skaplig älgmålare ska jag genast be denne måla mig som älg, vandrande och folkbokförd på Stockholms gator. Förhoppningsvis går det förresten lika bra med Göteborgs, Haparandas eller Faluns gator. En vacker älgmålning är en prydnad för vart hem! Stockholmare som funderar på om inte den egna kvarten skulle förfinas av en sådan tavla kan med fördel besöka Waldemarsudde och deras John Bauer-utställning. Där en man som verkligen kunde måla älgar.

Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig…

Edith Södergran

Nu är vi på riktigt sova-med-hund-territorium! En katt på en bänk i solsken, klassisk vardagsnära feel good. Södergran formulerar detta som en mycket anspråkslös önskan. Av hela den soliga världen vill hon bara ha det där. Men en regnig dag i september, när man borde gå och träna, städa och köpa rotsaker medan världen brinner, ter sig den där trädgårdssoffan med katt nästan som en utopi. Jag tycker i princip om regnet men det kan vara lite uschligt när man tvingas gå ut i det. Till råga på allt måste jag skriva klart det här och det har inte varit det lättaste att hitta exempel. Respekt till Sigge Eklund säger jag.

August Löfgren Sparresäter
Göteborg