Daniel Gustafsson – PPs huspoet 2020
NOVEMBER
Nadir nalkas:
det mörknar,
det multnar; ledan
och vemodet mobiliserar.
Vad har vi att sätta emot?
Det är den tiden på året
då koltrasten
krafsar i jorden,
rävarna rotar
bland sopor och skrot;
så räfsar vi också
bland tillvarons spillror
för något som budar om bot –
för allt som skevar i världen,
hela vårt kosmiska utanförskap.
Vi väntar
på tystnadens tecken;
tackar för skymten vi får –
ett enstaka kritstreck på tavlan,
den plötsliga, eldfängda gesten;
så jagar vi rymdstenens rester
längs skymningens rostbruna spår.
Innan
vargavintern biter,
innan
vintergatans slingor
slocknar i barrskogens gap,
hittar vi
vad vi behöver –
skärvor av stjärnglans,
himlakroppsdelar?
Hinner vi
lappa ihop dem –
till något som liknar
ett levande ljus,
något som håller och helar?