Daniel Gustafsson – PPs huspoet 2020

NOVEMBER

Nadir nalkas:

det mörknar,
det multnar; ledan
och vemodet mobiliserar.

Vad har vi att sätta emot?

Det är den tiden på året
då koltrasten
krafsar i jorden,
rävarna rotar
bland sopor och skrot;

så räfsar vi också
bland tillvarons spillror
för något som budar om bot –

för allt som skevar i världen,
hela vårt kosmiska utanförskap.

Vi väntar
på tystnadens tecken;
tackar för skymten vi får –

ett enstaka kritstreck på tavlan,
den plötsliga, eldfängda gesten;

så jagar vi rymdstenens rester
längs skymningens rostbruna spår.

Innan
vargavintern biter,
innan
vintergatans slingor
slocknar i barrskogens gap,

hittar vi
vad vi behöver –
skärvor av stjärnglans,
himlakroppsdelar?

Hinner vi
lappa ihop dem –
till något som liknar
ett levande ljus,
något som håller och helar?