Daniel Gustafsson – PPs huspoet 2020

AUGUSTI

Hemester? Gärna,
men var?

Jag brukar bege mig till Sverige;
i år håller England mig kvar.
Jag saknar mitt sjörike nu,
men gläds åt en genomvåt ö;

åt vindlande småvägars
följsamma häckar,
böljande dalsänkor, bäckar
som leder från skyfall till sjö.

Spegelytor dubblerar mig;

vassen tycks viska precis
på sörmländskt susande vis,

och trakternas flytande hemspråk –

beck och force,

foss och tarn –

flödar ur nordiska källor,

mynnar i minnen
av djupsinta vatten
som stöpte mig
redan som barn.

Jag kan nog inte be om mer
än vad jag funnit här:
ett sätt att aldrig vara en,
med en jag håller kär.

Men vädret? Visst,

det regnar bort,
det regnar hit,
regnar nog inte så sällan
med flit,

men vet ni,
jag trivs här
ändå;

som allra mest när
inhemsk grönska
möter det Mälardalsblå

och var sak ger sken
åt en annan.

Den bästa
av världar
är två.