Daniel Gustafsson – PPs huspoet 2020

JUNI

 

Törs vi byta ämne?

 

Orden stockas i strupen;

 

ord som alla måste skrika,

måste skriva under på,

men också (får man säga så?)

ord som knappt får tänkas.

 

Inte bara Zlatan

står ostadigt nu,

Linné har visst också

gjort självmål en gång.

 

”DIY” i all ära,

men lag och rätt i egna händer,

självcensur och språksanering?

Denna typ av renovering

bådar aldrig gott.

 

Vi har sett det förut:

 

vänner och grannar

som anger varandra,

 

står med facit i ena handen

och kastar sten med den andra;

 

barn som får sona

föräldrarnas brott.

 

Ni som önskar historiens slut,

önska försiktigt;

 

vi har letat länge,

vi har grävt och vaskat

bland bråten och benen

i bokbålens aska;

 

Utopia finns inte på kartan.

 

Allt är inte blågult,

allt är inte svartvitt

heller,

entydigt antingen

eller;

 

det är, till exempel,

svårt att skilja på rätt och fel-

översättning,

kramkalas och kravaller,

 

plakatpolitik,

reklamkampanjer,

 

nävarnas uppsving

och bilan som faller.

 

Tid nu för blandade blomster,

tid nu för krångliga kransar,

fullgoda felande mänskor

i snubblande snurriga danser,

helgon och hedningar,

grodor med svansar.

 

Tyvärr, inga dragspel i år;

pöbeln spelar på annan pipa,

och vi gör precis som vi ska,

går ner på knä om de kräver.

 

Men dammet vägrar att lägga sig;

även framåtandan kväver.

 

Det går undan nu.

 

Skynda, synderna

hinner ifatt oss,

även förfäders felsteg

nafsar i hälsenan nu.

 

Hinner vi

längta tillbaka i tid,

till tiden då luften,

då tanken, var fri?