Derek Coyle: Att växa upp i känslan av att allt är möjligt

Mellan den 22 juni och 16 juli lever och verkar fyra författare från Wales, Irland, Kanada och Sverige tillsammans i Coracle Europe Literary Residency i Tranås. De är alla akademiker inom kreativt skrivande och har i hemländerna etablerade karriärer inom skönlitteraturen. Under Tranås at the fringe kommer Peter Nyberg att presentera en författare varje dag. 

Derek Coyle. Foto: Privat.

Derek Coyle menar sig vara påverkad av 60-talets Irland i närheten av Dublin och har ägnat hela sitt liv åt kreativt skrivande och åt att studera de stora poeterna.
– Som akademiker har jag intresserat mig mycket för kropp och sexualitet. På olika sätt har det påverkat min poesi också, berättar Derek Coyle.
Samtidigt menar han sig vara intresserad av det sakrala, det heliga och tycker att också det har influerat hans dikter.
– Jag tänker att poesi och bön har gemensamma grunddrag, precis som musiklyrik och poesi. Men det innebär inte, som en del påstår, att det faktiskt är samma sak.
Derek Coyle föddes på Irland och växte upp i närheten av Dublin på 60-talet. Platsen och dess historia, landskapet och vädret och efterkrigstidens optimism gjorde att han upplever det som att allt har varit möjligt för honom. Det formade hans attityd till omgivningen.
– Med tanke på att vi lever på en liten ö i Atlanten uppmanas vi hela tiden att se ut mot resten av världen. Det har lett till att jag uppskattar Kavafis poesi, som är typisk Medelhavspoesi, och den kinesiska poesitraditionen mycket.

Derek Coyle förbereder Guerilla poesi. Foto: Peter Nyberg.

Derek Coyle undervisar i kreativt skrivande och irländska studier vid Carlow College. I hög grad har han fördjupat sig i andras författarskap, till exempel Seamus Heaney och Paul Celan i avhandlingen. Han har skrivit akademiska essäer om bland andra Derek Walcott, Michael Longley och Andrew McMillan.
– Uppenbarligen spiller mitt akademiska intresse för poesi över i mitt personliga skrivande. Jag räds inte att ta del av abstrakta akademiska teoretiker som Heidegger och Gadamer och märker att min poesi kan tendera att bli abstrakt.
Han menar att läsandet påverkar hans skrivande lika mycket som konkreta livshändelser och att han inte ryggar för några speciella typer av böcker. Samtidigt betonar Derek Coyle att han senaste tiden noterat att ordens klanger och valörer närmat sig det talade irländska språket, något som förvånat honom.
– Skrivandet måste hållas levande, det får inte bli för torrt. Och inte heller för mustigt, för den delen.
Ytterligare en förändring i skrivandet är att Derek Coyle har rört sig från ett tidigare lyriskt uttryckssätt till ett mer berättande.
– En form av surrealistiskt hyperberättande med en stark lyrisk dimension. Vill jag tro, i alla fall.
Han menar sig ha en dragning åt fantastiken och har uppskattat amerikanen John Ashbery och irländaren Matthew Sweeneys författarskap, där inte minst den irländska rösten och det irländska språket är centralt.
Derek Coyle har givits ut i Irlands finaste tidskrifter och har nominerats till en lång rad priser för sin poesi. Han är också medlem i Carlows skrivarkooperativ, en grupp lokala författare som arbetar tillsammans för att arbeta upp sin konstnärliga förmåga, få varandra publicerade i litterära tidskrifter och i bokform. De arbetar också för att med sin litteratur kunna konkurrera internationellt.
– Gruppen skapades 2009 och vi har lyckats med allt vi föresatt oss.
Framför allt ser Derek Coyle fram emot att i Tranås få umgås med skrivande människor som har samma passion som han har. Han ser också fram emot den interkulturella aspekten av samvaron, detta att jämföra normer och värderingar.
– Jag utgår från att residenserfarenheten blir berikande och engagerande. Jag kan bara berömma Kultivera för deras visionära arbete och mod, speciellt i tider som den vi lever i.


Artikeln har tidigare varit publicerad i Tranås-Posten.