Meny Stäng

Ellerströms och Rámus visar oss världen

Av Peter Nyberg

Det kan tyckas bakvänt att världspoesidagen inte gör lika stort väsen av sig som Maria bebådelsedag, eller egentligen våffelätningen under Maria bebådelse. Det är genialt att knyta ett bakverk till en företeelse för att få människor att fira den, även om företeelsen i sig tenderar att hamna i bakgrunden. Mig veterligen finns det inga bakelser med poeters namn, de flesta bakverk har fått namn efter härförare. Våfflor och semlor har som konstaterat sina dagar och båda är knutna till religiösa högtider. Varför inte en Rilkedag med tillhörande grädde, vanilj och syltkreation?

Eftersom jag är poesinörd och alla vet det läser jag några dikter för mina elever under dagen, egentligen utan hopp om att rädda någon själ för saken. När sista poemet är utläst misstänker jag att bakelser hade avlockat klassen större entusisam. Efteråt, när jag sitter med min bokhög på katedern, inser jag att samtliga böcker kommer från Ellerströms och Rámus. Under vårens utgivning har de två förlagen varit överlägsna, både i antalet poesititlar och introduktioner av utländsk poesi till svenska.

Ellerströms har inriktat sig på äldre lyrik. James Joyce skaldestycken som ofta är både underfundiga och svängiga, Shakespeares enda konkurrent i sonettskrivandet: John Donnes Skabrösa elegier och heliga sonetter, tidskriften Lyrikvännen är på förlaget, Jelena Guro och Sören Ulrik Thomsen finns här. För mig har 1933 av Philipe Levine varit årets läsupplevelse. Man kan en lång stund skriva stora namn och Ellerströms har i många fall lyckats bevara och nyöversätta. Det är en stor gärning.

Rámus är helt inriktade på utländsk litteratur, men har i sin utgivning tagit poesin på allvar. Det är här man hittar essensen i världspoesin, det är här det allra senaste finns. Ofta är böckerna lite knepigare, lite mer avancerade. Kristin Berget och Peter Waterhouse är bra exempel på extraordinära poeter som fått plats på förlaget. Speciellt den sistnämndas Blommor minns jag som en storartad läsupplevelse. Han skriver bland annat om gränszoner, om gränstillvaro – både i språket och i geografin. En av den amerikanska poesins största är Rosmarie Waldrop. Även hon är språkekvilibrist som sannolikt inte hade översatts utan Rámus.

Jag är inte ute efter att gnugga förlagens ryggar eller lättvunna poänger. Jag är ute efter att peka på att det i dessa två, ekonomiskt sett, mindre förlag finns en grundstomme i den svenska poesin. Det är genom dessa två källor vi får vetskap om världens poesi. Utöver de mindre förlagens utgivning återstår enstaka poetiska titlar som utan vidare hade begravts i deckarbråten. Därför gör förlag som Rámus och Ellerströms en storartad kulturgärning, och för att uttrycka mig blygsamt: de är den bärande väggen i Poesisverige och själva orsaken till att alls bry sig om något som Världspoesidagen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 4 =