Meny Stäng

Sovstad – ett poetiskt välgörenhetsprojekt

Av Peter Nyberg

Illustration: Håkan Eklund
Illustration: Håkan Eklund

Sovstad definieras som en plats där man har sin bostad men där inga eller få kulturella och sociala inrättningar finns. Syftet är att man ska sova och på morgonen ta sig till jobbet i den större staden. Under 1950-talet växte sovstäderna upp i Sverige i och med de så kallade miljonprojekten. Den enda förströelsen var närbutiken.

Nu kan man också definiera sovstad som ett poesiprojekt initierat av Håkan Eklund.

– Ordet kommer i mitt fall från ungdomens punk-rot och Ebba Gröns låt ”Were only in it for the drugs”, där de sjunger ”dom här jävla sovstäderna där folk inte rör en min”. I vuxen ålder har jag inte betänkt uttrycket speciellt förrän jag gjorde teckningarna, då insåg jag att det passade in. Husen ser lite ut som dom sover. Sömnen kan ju vara både fridfull och avskärmande, säger han.

Projektet började med att Håkan Eklund ville rita en dikt. Tanken att helt utesluta ord från dikten är en följd av en lång tids ritade. Eklunds böcker är kombinationer av ord och bild, han har gjort skivomslag, men menar sig mest ha fuskat sig fram på amatörnivå. Och han ser ingen direkt skillnad mellan att skriva och rita.

– Förutom tekniska skillnader så är det kanske inte så många fördelar för något. Dikten blir inte hel förrän den når en läsare, om det är en dikt riktad utåt. Bilden som poesi kanske kan vara sämre i det avseendet att det inte är brukligt att använda tecknarpenna som poetiskt verktyg. Men oftast så är den som läser en rit-dikt intresserad av poesi så den önskar uppleva något. Så mitt svar blir kort att det inte finns några skillnader mellan att rita och skriva.

Utifrån grundtanken att rita dikter ville Håkan Eklund göra 100 hus, vilka skulle skickas till något förlag. Men inspirationen höll inte i sig. Han hade först inte klart för sig vad husen skulle användas till men funderade på en postserie om tio hus.

– Varje hus har ett litet livstecken i sig, för övrigt som parantes, så de står kanske som dikter var för sig. Man ska fråga sig varför lyser det i fönstret? Vem har lämnat ett paket på trappen osv.

Men inte heller postserien kändes kul.

– Så dök bara den här idén upp: Vad skriver en poet om de får en bild och helt fria händer? På den vägen är det.

Bara poeter saknades. Åtminstone till en början. Håkan Eklund som själv är poet hade ett brett kontaktnät, inte minst genom Internet.

– En del har jag lärt känna i olika poetiska sammanhang och en del har jag ritat grejer för. På poeter.se har jag stött på en del och en del genom eremonaut, som är en konst/poetisk blogg som medverkande Kim driver. Man stöter hela tiden på intressanta människor när man har Internet och en del av dom fastnar lite mer på djupet. Poeterna är alla sådana skriande/poetiska figurer som jag gillar och beundrar kan man säga.

Eklund förmedlade sina hus och i efterhand tycker han att poeterna har förvaltat dem mycket bra men också mycket olika. De fick helt fria händer och han tycker att det har varit roligt att se kontrasterna mellan dem.

– En del har varit blygsamma och inte riktigt vetat vad som förväntades av dem, en del har eftersökt striktare regler a