Meny Stäng

Gruppen bakom Hemsand 2 – Ett samtal

Gruppintervju, baserad på frågor som ställts av tidskriften Populär Poesi. Frågorna besvaras av redaktören och sex av skrivarna som medverkar i boken Hemsand 2: redaktören Jasmine Norling och Eva Röör, Anders Ylander, Kim Larsson, Marie Under, Jon Öhrman och Anya Guseva. Samtalet spelades in och återges sanningsenligt, men vissa korrigeringar har gjorts, med hänsyn till läsbarheten. Samtalet har avlyssnats, skrivits ut och redigerats av Robert Norling. Bilden tillhör Jon Arvidsson, och den är gjord i samarbete med Ambientia Labrats (blandteknik: akvarell, bläck, paintbrush, photoshop, 1996).

hemsand2framsida

Jasmine: Ja, jag börjar nu. Helt otroligt alltså, men nu fick vi ihop det, igen. Och då är vi här då, tillsammans, för första gången på länge. Vi sju, vi har inte setts tillsammans sen förra vintern, det var 2012, i Finland, I Turkku, eller hur, det måste varit …

Marie: Ja, det är långt, för långt mellan varven, vi verkar inte … vi är en instabil struktur, vi är som en sån där superpartikel som bara lever i två sekunder, som man gör i labb, men … gott, mycket gott att ser er igen.

Anya: Vi är väl lite slitna också, kan vara sunt att … jag vill inte säga att jag är trött på nån men det har varit ansträngande, och andningspausen var nog bara bra, för alla, och för boken också såklart. Och det är säkert … vi kan nog fylla en hel bok med småprat och extravinklar, krusiduller, men vi ska nog samla ihop oss från början, så det inte blir som vanligt [skrattar].

Jasmine: Ja, heller hur, men det är fint, och ovanligt, och då … Jag, jag ska vara nån sorts ordförande då, så det blir struktur på allt detta, och vi har fått frågor som vi ska tala om, femton är det, och det är jättefint att se er tillsammans ska jag säga, såhär, såklart. Och vi brukar inte riktigt prata, ett sånt här klart format, en mall, vi har ju andra kanaler, men nu, alltså, vi ska göra en gruppintervju. Väldigt skumt alltså, ingen av oss tänker ju … det är inte samma sak som för andra, men vi kör på då. Och jag lägger väl bara ut, och den är på såklart, och ska vi liksom luta oss lite såhär, som …

Anya: Ja, precis, jag har … den är lite gammal, men ligg in, gå lite nära, så tar den bra, den tar ju bara ljuden precis här, i hjärtat av gruppen, och är vi bara tysta när en pratar så blir det bra.

Eva: Vi är tysta och ordentliga, men jag gillar inte inspelningar, det vet ni, men nu är jag hemma här. Jag är beredd och öppen för de subtila biljuden, alla metafrekvenser som ska väva …

Jon: Det går så bra, Eva, det är ju bara ett steg på vägen ändå … och bandaren är väl ingen grej, och nu lossar vi känner jag bara. Det här är väl inget att … detta är ju bara roligt, efter vår eonlånga resa …

Jasmine: Nej, verkligen inte, men man tar, man vill gärna vara lite noggrann … särskilt jag, som egentligen inte är världens noggrannaste, men nu kör vi på, vi tutar på bara, och ni … alla behöver inte sitta som stearinljus och svara på rad [skrattar] och den som har nåt att säga pratar, bara så, helt enkelt …

Anders: Titta, det är en sån gammal, man stoppar in en liten en …

Marie: Ja, den är fin, men ta frågorna nu, så har vi roligt sen. Vi kan tekniknörda sen …

Jasmine: Okej, fråga ett då, hur började projektet, hur blev poeterna kontaktade?

Anders: Skrev de så? Poeterna?

Jasmine: Javisst, de vet ju inte att, allt om detta, de tänker så. Poesi. Poeterna. Som om ni var … som om ni hade en sån identitet, författare liksom. Men detta kan jag börja svara på, så fyller ni i lite, men det är ju rätt svårt, men så här var det, att … ja, Anders?

Anders: Jag känner mig som en poet. Men inte speciellt för Hemsand. Här är jag mer, liksom som om jag skrev, men inte hade, det var ingen genre, jag liksom blev mer …

Eva: Ett medium då …

Anders: Ja. Ett medium. Det var lite som om att vi använde alla genrer och lämnade alla förtöjningar liksom. Vi var genrelösa och bara kanaliserade, att det litterära var sekundärt, att man skrev i den genre som var magiskt lämplig … det är svårt att förklara, och den här intervjun är ju otroligt vansklig i sig …

Kim: Ja, det blir nån sorts kulturkrock direkt, det är spännande [skrattar] Dom kan inte ha en aning om att den här … att icke-boken skrevs av uttalade icke-poeter, kan man säga … men i alla fall, dom menar hur du, och alla vi, hamnade i sammanhanget, är det sånt de vill veta?

Jasmine: Ja, hur allting började då, rakt upp och ner …

Anders: Jo, jag var redan ..i kontakt med Kim genom att jag följer Eremonaut och haft kontakt där. Blev tillfrågad av honom. ..Vill du vara med i sekten? [ skratt]

Kim: Ja [skrattar] Vi brukar ju säga så, sekten, liksom, det är ju det [skrattar]

Anders: Men det var lustigt, för det var innan, du visste ju inte att ditt skulle vara med också, och jag kom med på allvar, det måste varit 2012, jag minns det, jag kopplar ihop det med min operation där …

Marie: Var det knät då, är det knät du menar, du ligger ofta på sjukan, stackars Adde …

Anders: Ja, jag bor lite där [skrattar] Men i alla fall, alla får säga hur de kontaktades, men det är ju liknande för alla, men jag blev i alla fall tillfrågad av Kim, men jag fångades, jag påverkades ju omedvetet, telepatiskt, långt innan, så mitt skrivande styrdes, och det var Iiris, säkert …

Jon: Ja, hon styrde och styr mycket, hon är ju ett drottningmedium, otroligt telepatisk, och hon har varit överallt, hon och Natalie, de har jobbat länge, sen 80-talet, på att få fram, bryta loss magiska fragment, som de fått andra att skriva, och jag kom in i slutet på nittiotalet, det var då jag jobbade aktivt med KRKZ, och jag jobbade på mitt håll, men visste inte att jag skulle vara med, och det var när jag och Eva jobbade på Irland som vi fick visionen där …

Eva: Ja, vi hörde den där glasklara rösten, det var 2011, då den avslöjade den stora planen, och vi blev uppringda av Natalie, och sen skedde allt mycket snabbt … och man kan säga att vi, att resten … att Anna och Petra la grunden, och sedan fångade KRKZ upp energierna och portionerade ut skrivarbetet och sammanförde oss … vad säger ni andra, om det som …

Marie: Det är så svårt att sammanfatta, för man är magiskt öppen, man har förstått, det finns ett helt annat plan, man blir erfaren, man öppnar sig telepatiskt, man tar signaler, och plötsligt förstår man att man ingår i ett jätteprojekt, att de andra böckerna bara varit förövningar liksom, och det … men det var ju så här, att Tonys, Tony Valners pappa började skriva en magibok 1973, och Tony fortsatte på den, och han kom i kontakt med andra ritualmagiker, och så har det rullat på, spontant, och ingen har hela bilden, och alla har upptäckt väldigt sent vilket otroligt mönster som skapats, detta collage, denna fragmentlabyrint … Jag kom ju in för att jag … kan man säga detta? Jag är liksom bortom mycket nu, är inte samma som förut, men …

Jasmine: Ja, du får svara för dig själv, det är … det är ju ett tag sen, femton år sen, vad säger Tony?

Marie: Nej, han har väl aldrig haft vanliga ramar [skrattar] Tänker på sitt sätt, helt och hållet ju, det … nej, ja, Tony och jag har gamla missbrukarrötter, men vi är rena nu, och vi möttes i missbruket, på 90-talet, och jag sålde hasch och tjack till Tony då, så var det, och så blev vi ihop några år, och vi nådde ett sånt djupplan, att han valde att berätta om ett projekt, att han skrev vidare på sin pappas bok där … och då visade Tony mig, verktyg och så … magiska grejer, och jag började skriva, och på den vägen är det …

Jon: Ja, det var ju länge sen, som sagt var, men det är fint att du är öppen med det där … och jag då? Jag var ju med i samma stödförening som Anders, som kände dig, Marie, det var när jag gick på AA-möten, och jag drogs in i detta kring år 2000, men inte jag heller, jag visste inte hur allt skulle bli förrän 2012 eller däromkring … fast vi skrivit i grupp och så, utsatt oss, tagit dessa droger och genom fört seanser och allt … vi visste ju inte att det skulle bli just denna bok förrän väldigt, väldigt sent …

Anya: Nej, det blev en brutal vision, en upplösning där … Och jag då, i och med att jag varit aktiv i KRKZ länge, så anade jag ju det hela, och jag kom i kontakt med bokskrivandet den vägen … man kan beskriva hela skrivjobbet så här, att vi gick runt i ett mörkt rum, anade varandra, och helt plötsligt hade vi bildat en grupp, och boken var född, men alla har ju på något sätt kontaktats av Iiris, så är det … det är otroligt svårt att förklara och … en person som inte har erfarenhet av dessa saker slår väl bakut och … men kort sagt, ingen skrivare har total överblick, utan hela arbetet har skett organiskt, telepatiskt, och de djupaste rötterna, boken började skrivas 1973, som sagt var, och först nyligen föll alla pusselbitar på plats, och vi blev väldigt …

Eva: Väldigt chockade, och glada.

Anya: Ja, när vi fattade att vi fullbordat ett magiskt arbete, det var helt otroligt.

Kim: Jag har fortfarande svårt för dessa tankegångar, vissa av dom, men jag accepterar min plats i skrivjobbet, absolut … jag vet att jag inte är ensam, jag accepterar de subliminala planen, men … men alltså, hela det stora arbetet är inte beroende av … det måste inte vara total samstämmighet, som …

Jasmine: Jo, du är inte … det är fler som, som jag och du, som accepterar det andliga, den andliga verkligheten, men jag är inte med på allt, och mer än hälften av gruppen kunde ju inte närvara, och vissa ville inte, och några är inte med oss längre, och tre kan inte uttala sig, för de vill inte avslöja vilka de är, så man kunde få en mycket mer brokig, en mer komplicerad bild av gruppen, men det var ju tillräckligt svårt att få ihop denna lilla session, så …

Eva: Man måste inte vara totalt, så där … alla bidrar på sina sätt.

Jasmine: Ja, jag fattar att det blir så, även om jag är lite mer …

Kim: Normal, du är normal, Jossan [skrattar]

Jasmine: Ja, jag är väl det, och därför behöver ni mig. En till fråga: hur har boken givits ut?

Jon: Det kan jag svara på, det är enkelt. Vi använde världens bästa egenförlag, det är Books on demand då, och reklamen har förmedlats av några i gruppen, och webzinet Eremonaut har varit, är en plattform för info om boken, senaste nytt, och KRKZ har välsignat projektet och lagt lite pengar, gett skrivtid och så, det är en del de pröjsat, jag kommer inte …

Marie: De har nog lagt några tusen alltså, kanske hundra, under alla år, på resor, olika skrivsessioner, sjukhusvård, terapi [skrattar] och spa …

Kim: Jo, de har stöttat i bakgrunden, men de är ju inte bokansvariga direkt … och KRKZ betyder kaosrituella kretsen i Zagreb, det ska vi säga, och KRKZ är en del av den stora, globala organisationen, så är det …

Anders: Så är det, men vi glider lite, Jasmine, samlar du fåren?

Jasmine: Jo, visst, en fråga igen då, och boken är den andra i en serie av nio. Vill ni berätta om de andra delarna? Anya? Kan du komprimera? Man skulle kunna skriva en roman om de andra böckerna [skrattar]

Anya: Jo, som nån sorts bibliotekarie kan jag försöka sammanfatta, och … de andra delarna är, precis som Hemsand 2, rituellt skapade och utformade, alltså, att man som läsare påverkas, förmedlar, kanaliserar telepatiska, magiska, läkande energier, men tyvärr spred vi böckerna i för trånga kretsar, och därför är vi mer utåtriktade nu, och ska jag säga nåt om varje bok då?

Eva: Ja, det kan du väl göra, jag har glömt lite också, och vill gärna …

Anya: Okej, de är … de … allt skrevs ju under lång, lång tid, men jag har det mesta i huvudet, och … den magiska slutraden ser ut så här, det står ju i början på Hemsand 2, men först ska det vara Hemsand ett, Alicila och Yelemia, sen Hemsand två, Skisser av skärvor av oceaner av hemsand, Hemsand tre, Antioceanerna; eld, Hemsand fyra, HibLiiv3AIGliese+, Hemsand fem, Posteremonauterna, Hemsand sex, Liiv hos Betelgeuse, Hemsand sju, Araneas ektoplasma, Hemsand åtta, Seglande hemsanden, Hemsand nio, Natalie/Liiv Hein, så ska det vara, och … måste jag nämna alla författare också?

Eva: Nej, det faller utanför den …

Jon: Ja, nej, fortsätt med referat, jag är mycket nyfiken, jag har väl nästan sämst överblick …

Anya: Okej, bok sju, åtta och nio skrevs först, i rätt följd, sen skrevs bok fyra och fem, och sist, sammanlänkade, skrevs bok ett, tre och sex, och nu då, bok två, som egentligen är den viktigaste, den som på allvar kanaliserar kaos, den elvafaldiga elden, och de andra böckerna är ju egentligen bara portar till denna, den farligaste, men också den mest läkande … och de andra böckerna är ju så traditionella, vi fegade lite kanske, men i alla fall, de består … jo, första boken är en sorts skapelseberättelse, den visar den heliga kvinnligheten, gudinneglorian som Alli och Yelemia delar, siamesiskt, och att jorden bara kan räddas av animistisk, ödmjuk omsorg …

Eva: Och där kommer jag in på riktigt …

Anya, Ja, verkligen, du är bärare där, så sant, och andra boken talar för sig själv, den är spridd bland vanliga människor nu, och tredje boken handlar om den främmande planeten, som måste kontaktas telepatiskt, och fjärde boken handlar om en stjärnresa, helt enkelt Natalie, som reser till en främmande stjärna, hon läggs i koma och är borta i åratal, från jorden, och … phu [skrattar] … bok fem handlar om de eremonauter som kommer efter den andra, när de första dött ut. Bok sex handlar om Natalies relation till en tänkande stjärna, Betelgeuse, som tar hand om henne, och bok sju … den är ju så otäck, den handlar om häxan Araneras kärnenergi, ektoplasman, och hur den påverkar jorden, ekologin och så, och detta är väl, det är en sorts undervisningsbok egentligen, avsedd för en specialkrets, den trycktes bara i sextio exemplar tror jag … Bok åtta handlar om Iiris, som är den som når mest … hon kommer närmast den där konstiga, mystiska substansen, den där hemsanden, och hon umgås med den, ett par minuter, en oerhörd upplevelse, och därför heter boken som den heter … Och så sista boken då, en jättebiografi, den handlar bara om Natalie, som senare blev Liiv, och detta är … det är en jättekoloss på tusen sidor …

Anders: 976 sidor.

Anya: Ja, okej, 976 sidor, men den nionde boken handlar i alla fall bara om Liiv, Natalie, vår älskade prinsessa, gudinnan …

Jasmine: Ja, hon som föds i textmassan, eller projiceras, vad ska man säga … Liiv är i alla fall bokens själ, så måste man säga, men nu en fråga till, det blir jättelångt ju … Blev resultatet som det var tänkt från början eller förändrades något längs vägen – hur förändrades saker och ting?

Eva: Det går inte att beskriva hur mycket som förändrades, för … för det första satt vi ju med varsitt verk, i många år, och vissa jobbade magiskt, andra inte, och så stegrades allt det blev mer och mer intensivt, starkare och starkare drömmar och telepatimeddelanden, och helt plötsligt förstod vi, som det står på på baksidan, att vi måste skriva tillsammans, och denna bok, denna portal, vi förstod inte, alla fattade inte förrän på slutet de sista åren, hur boken skulle bli, och det var i Finland som vi samlades, till slut, och mottog de sista instruktionerna, och det har på många … mycket, så mycket har varit utanför vår kontroll … mycket lite har varit hugget i sten … och hela arbetet har präglats av öppenhet, ödmjukhet, inte egoism alls …

Marie: Nej, verkligen inte, och inget var väntat, det var snarare pandemonium, totalt, så där, att ingen visste innan sista åren, precis, och det är det som beskrivs på baksidan där, när det verkligen, verkligen tog fart …

Jon: Nej, herregud, det blev inte alls som det var tänkt, jag håller bara med, och det är så svårt att … vi är ju sjutton skrivare, allt som allt, och det som förenade oss egentligen, vi ville ju, som det står på boken, porträttera Natalie, vår urvarelse, eller det var det vi trodde vi gjorde, ända tills elfte timmen, då vi förstod att vi höll på att fullborda ett äkta magiskt arbete … och var för sig, vi trodde ju egentligen att vi skrev på varsin bok, och visst hade några av oss försänkningar, vi hade ju på olika sätt bidragit till tidigare böcker , det var jag, Irene, Eva, Emon, Tony, Vicky …

Anders: Kelly, Dressner, Bloch … och några till …

Eva: Aaron också, Qimbe, Waters, tror jag i alla fall …

Kim: Nej, inte Waters, hon föll ifrån, självmant …

Jon: Ja, men i alla fall, det fanns flera, och vi … allt kändes mycket splittrat, men sista året föll allt på plats. som du sa …

Jasmine: Ja, hur har det varit att arbeta med flera olika poeter med olika erfarenheter och drivkrafter?

Kim: Ett helvete [skrattar] Nej, men … alltså, detta är inget normalt arbete, hur ska man säga … det har varit omtumlande, spännande, plågsamt, otroligt konfliktfyllt, men egentligen bara positivt, det är ju så sällan som kollektiva grejer funkar så här, med författare, och du, Eva, du sa nåt så bra om ….

Eva: Jo, jag tror att jag kan tala för alla om jag säger att hela jobbet har varit väldigt kärleksfullt, och vi har alla upptäckt nya friheter, att vara öppen och inte egoist, det har varit en enormt lärorik och utmanande resa, och visst har det funnits konflikter, men det ljusa, positiva, det har alltid varit mest, det har övervägt … och det är ju … det svåraste är att samarbeta med konst, att sammanföra … det är ju sjutton skrivare som lyckats mötas, och det är något oerhört, och dessutom är de flesta uttalat magiskt inriktade … det är oerhört, verkligen, och boken är … det finns bara fyra magiska böcker som skrivits i norden de senaste femhundra åren, och vi är väldigt, väldigt stolta och glada … och det där jag sa, det var nåt som inte kom med i boken, nån engelsk grej. The sum of alla seems bleed light. Så var det, summan av alla sömmar blöder ljus …

Kim: Det går egentligen inte att sammanfatta, hur det var, man måste vara med … det är religiöst alltså …

Jasmine: Jo, så är det, men en fråga igen. Skrevs hela boken tillsammans, som det står på baksidetexten, eller arbetade poeterna var och en för sig med sin del, som sedan infogades i helheten?

Kim: Det var det vi pratade om nyss, att vi successivt gled in, vi arbetade med våra delar, ovetande om slutet, och sakta men säkert fogades bitarna in i helheten, men vissa grejer skrevs om när vi satt i grupper …

Marie: Både och, både och, hela arbetet inleddes mycket splittrat, med Valles, Tonys pappa då, som tog livet av sig, det var 1977, och Valle fick, eller hittade dagboken, romanen där … den halvfärdiga, och alla har skrivit på varsitt håll, men inte du då, Jasmine, men alla andra, och sen, under några få brinnande år, så möttes vi i olika grupper, och tre gånger skrev vi alla tillsammans faktiskt, det var intensivt som fan, förlåt, det var … vi samlades i Tyskland då , 2012, och skrev i omgångar, på vintern, sommaren, hösten … det är mycket som står i boken och på baksidan också …

Jasmine: Okej, Formatet är annorlunda, vilken var tanken bakom det?

Anya: Jag, det vet jag [skrattar] Det finns ett praktiskt tänk, för boken måste vara tredelad, talet tre är urmagiskt, och det finns ju en treenighet i boken också, med Liiv, Iiris och Lahkamine, och de äger liksom varsin spalt, den mittersta på varje sida är Liivs, den vänstra är Iiris och den högra är Lahkamines spalt, och man … Boken kan inte vara normalstor, för då blir texten för liten, för man måste krympa texten för att numerologin ska funka, så kort sagt … Alltså, boken är stor för att saker ska få plats … och så gillar vi A4-formatet, siffermässigt, 21 gånger 29,7, det är väldigt numerologiskt snyggt, jätteläckert är det …

Eva: Helt underbart, och det var min idé, med tredelningen.

Kim: Ja, det stämmer, helt genialt.

Jasmine: Jo, och de skriver så här, att jag har en vän som fick se boken och som ondgjorde sig över alla ”oläsliga, elitistiska poesiprojekt”. Hur har ni tänkt runt att boken bara kommer att läsas av en liten liten, skara oerhört intresserade?

Jon: Oj, nu blir man ställd [skrattar] Hela tänket, det går knappt att svara på [skrattar] Vi tänker inte, vi är inte i närheten av den där … det är knappt jag fattar frågan [skrattar]. Jag kan nog svara för alla, att det spelar ingen roll, det där är inte vår värld, inte ens vår galax. När jag tänker, en liten liten skara oerhört intresserade, jag blir glad och varm, och hela vår … vi lever ju så, vi är ju själva en liten skara specialintresserade, och magiskt sett, om boken når femtio personer som öppnar sina hjärtan, då är vi hemma som fan alltså …

Marie: Ja, man blir ju förvirrad, och jag förstår dig, Jon, det är bara konstigt … elit eller inte elit, många eller några få läsare bara, vi bor ju inte på den planeten [skrattar] Vi siktar mot en annan horisont. And the hungry heart opens …

Anders: Ja, nej, nej, helt fel, jag har aldrig tänkt så, smalt och inte, många läsare, usch … detta är ett magiskt arbete, äkta formler, de har oöverskådlig effekt, även om bara tre personer läser boken på hundra år … och som jag fattat det når vi ju ut, och boken säljs, både på nätet och i boklådorna, och några har ju krängt själva, och det har gått oväntat bra, som Jasmine …

Jasmine: Jo, jag och Robert har varit runt, och vi får ju hjälp ibland, och allt som allt, med bokhandlare och så, vi har fått iväg mellan femtio och hundra exemplar hittills, på ett par månader bara, det är helt okej, och långt fler böcker än vi behöver få ut, för att få effekt, men i alla fall …. Nu kommer en fråga igen, jag undrar hur de ska redigera detta alltså [skrattar] Man kan se boken som ett collage av olika stilar, hur har ni tänkt kring det?

Kim: Collagetekniken är en bieffekt, eller … Hur ska man säga? Collagebitarna har ju ordnats minutiöst, det finns ett dolt mönster, och som ni säger, enligt de flesta i gruppen så är mönstret aktivt, magiskt aktivt, och man har helt enkelt tagit de bitar som krävts, som haft effekt, eller hur? Jag är inte bäst insatt, som ni vet …

Eva: Som det står i förordet, collaget är den magiska form vi använt, precis som när man ritar ett pentagram eller gör ett numerologiskt schema, man tar en stel form, och nu råkar det vara så … som du säger, vi har tagit de bitar som är fruktbara, och så har det fått bli lite kaotiskt, för grundelementen är magiska, boken är magiskt motiverad, inte litterärt, i första hand …

Jasmine: I flera avseenden uppfattar jag boken som medvetet antiestetisk, vilka är era tankar bakom en sådan bok?

Marie: Jo, alla trådar går ihop, det märker man, och svaret knyts då ihop med andra frågor, och det antiestetiska är en bieffekt av den magiska inriktningen, att vi hela tiden prioriterat det magiska, och det finns ett kaoselement också, vi använde till exempel I-Ching och tärningar, kombinerade och så, så att vi gör uppror mot den kausala världsbilden, mot tidens tyranni, och mot den euklidiska kulturen, och mot hela västerlandets kultur också, som är en stor del av ett kosmiskt förtryck … boken är en kaosportal, en magisk accelerator, och ska en bok utformas så här, blir kraftfull, då måste den vara antiestetisk, och sen, att det finns passager som är otroligt vackra, inuti kollapsen, det är en annan sak …

Jasmine: Mycket bra sagt där, och nästa då … Det finns en magisk sci-f-idé bakom boken. Har ni lust att förklara den närmare?

Anders: Det där, det är ju ganska delat, det finns så många sidor, ska jag börja? Jag skrev ju den där novellen, som blev skitlång [skrattar]

Marie: Ja, ta den du, det är mest du och jag som bidragit där, men vi kommer ju med sci-fi-spåret från två håll då …

Anders: Ja, så här var det, är det … det magiska, ritualskrivandet, det är bokens största fokus, och det är därför boken ser ut som den gör … som det står, det finns ett långt citat i början, av Eybers, att vi … alla samlade fragment, sånt som var numerologiskt laddat, magiskt användbart, och nu råkade massor av fragment komma från sci-fi-projekt, och Kim, du också …

Kim: Jaså, ja … det var sent, jättesent faktiskt, som just det där … det var du, Eva, som bad mig foga in ett misslyckat projekt, den där romanen som jag kallade Eremonauterna. Den var mycket så där