Meny Stäng

Vinnardikten ”Svarta lungor och en krispig kaskad” och andra poem av Emil Fridlund

Emil Fridlund. Foto: Åsa Nyberg.
Emil Fridlund. Foto: Åsa Nyberg.

SVARTA LUNGOR OCH EN KRISPIG KASKAD

Jag är var och fortsätter vara
ett sönderkramat hjärta
på gränsen till totalhavererat
rusat bromsat och tämjt
en kristall på botten av din smaragdfyllda himmel
ett hundöra i boken om ditt liv
grå strimmor av regn under husvagnssemestern
och torkade tårar på tidsresenärens kinder

Jag har varit och kommer fortsätta vara
barnmorskan på idéernas BB
tystnaden på den glappkäftade idiotens läppar
drömmar om hallucinogena träd
och övertänt magnesium

Jag finns
bortom varenda perrong i Krakow
inom medvetna sekunders grönvita explosioner
utanpå skenande ånglok i Venedigs kanaler
och i tända jointar på de lyckligas aveny
jag var en dröm ni aldrig kunde ta ifrån mig
en gudalik hällristning dold under röda lövverk
krossat glas på en bar i Chicago
jag var motpolens medpol
medpolens motpol och en gnistrande tapet
i lungan på ett barn
jag var utom mig av lycka men helt inom mig
av svärta svartare än svart
jag sprang bredvid dina tår
varenda asfaltsdag i den dallrande juliluften
sjöng lovsånger för de döva
målade frälsningar på de blindas näsor
drack ur ett redan övertrasserat konto
och jag glömde allting som glömskan redan lärt mig
jag var en rosa blomma på ett japanskt torg
en stridsvagn på himmelska fridens
ett svenskt automatgevär i barnarméns händer
jag var sterila lakan på din mammas ålderdomshem
och ouppklarade trauman på din faders dödsbädd

Jag sköt ner hus med rödsprängda ögonkast
blåste ballonger av keramik
jag var allt som inte varit än
och existensen som slocknade
med den sista cigaretten
jag var tamburinmannen i jingeljangelns frostbelagda gryning
plogbilen klockan 4 på morgonen
och den subtila känslan på gränsen mellan två konkreta

men trots det
var jag inte mycket mer
än en infernalisk jävla hemlighet
en längtan
i den otrognes

svarta dokumentförstörare.

UNDER MÅNSKÄRAN

Vi kanske fortsätter leva som
tungsinta kråkor från Tjernobyls reaktorer
uppgivet kraxandes under månskäran
flygfän på varsin flagnande telestolpe
torftigt stirrandes ut
över heroinister och karriärister
tungt suckandes med ögon av grafit
och totemdjur i varje ögla
inuti mitt bröst finns ekon
ekon som orangerosa färgstänk över norra himlavalvet
sena stjärnbeströdda frostnätter i ensamhetens våld
och alla stunder jag stått inför mina egna missförhållanden
saltbaden du blev försedd med
varje gång du frågade om plåster för din såriga själ
alla väggar som sakta krupit sig närmare oss
det ekar metalliskt
elektriskt
inuti mitt bröst
stroboskoplikt och epileptiskt bakom mitt pannben
monstren i lockta garderober
demonerna inuti den övre skrivbordslådan
och det långsamma huttrande godståget
på väg mot någon smutsig lastkaj i ett söndertjackat Göteborg
orörda murar och försvarsmekanismer i mödrarnas huvud
halvsanna ursäkter från en farsa som glömde sina barn
självdestruktion och en evigt brinnande eld
bakom synnerven på henne som alltid ville vara till lags
tiotusen ton på axlarna hos den som låtsades må bra
miljarder smådjävlar i huvudet på psykologen
och skarpa ögonblick i de plågade husdjurens bakhuvud

 

men det är passerat
förflutet
bortjagat av framtidens väktare
säger du då
det är dåtid
tuggat till en lättsmält sörja
av tidens tand
inget av det där
finns mer
inget av det där
kommer någonsin
finnas mer
inget av det där kommer
återuppstå från sin grav
igen
och ja
när jag vandrar här
kan jag faktiskt minnas alla utsuddade år
åren som gjorde våra ögon till havsbottnar
och våra tankar till sjöodjur
ja när jag vandrar här
kan jag faktiskt minnas
hur jag gick på samma gata med samma steg
fast med kortare ben och ett skrapsår på armbågen
hur ölandstokarna blommade runt de kommunala lokalerna
hur skogen blev ett äventyr bortom medvetandets gränser
hur lågstadiefröknens cancer tog henne till sist och hur
beskedet om hennes död stod skrivet på en sommaräng
hur asfalten luktade sött under den dånande åskan och hur
regnet blev en ursäkt
för att stirra ut genom fönstren i mammas gamla lägenhet
hyreshuset som revs
och långsamt förvandlades till
ett bitterljuvt minne
en gul älskad betongfasad
på de svunna årens våta
hornhinna

TIDEN BORTOM ALLT

Jag räknar sår
räknar dagarna
som gått
sen jag sist såg någon le
de ensamma dagarna
blir till månader
tysta småtimmar andas bitterljuv luft
och årets sista trollslända
brinner upp i horisonten
och försvinner
hand i hand med sommaren
ut
i den tomma rymden
av virvlande flingor
på den sovandes ögonlock
vemodigt flaxande vingar
på en skjuten fågels
bortvända rygg

sakna inte mig
nej
tyck inte synd om mig
som om jag vore din vän
för du ska veta att
de ensamma dagarna
inte skadar mig
inte hotar min tillvaro
på något sätt
det är dagarna själva
som bär på de djupaste av sår
jag måste ha sårat dem
byggt korthus av otrygga löften
och som en sista hälsning från en korrumperad vän
laddat husgrunden
med explosiva ämnen och eld

om det fanns något att säga
innan såren börjar vara
om det fanns något glädjande
något hoppfullt att säga
skulle jag berätta
men det enda jag kan viska
i ditt öra är
att vi alla är garanterade en vinst
i livets ryska roulett
att vi alla innerst inne
känner av omfattningen av vår egen
otillräcklighet
som oroliga djur före stormen
och när dina bekanta en efter en försvunnit
kvarstår endast en sorglustigt klingande insikt
om
att allt du upplevt
förr eller senare sänks ner i den kosmiska dyn
och att allt vi som väsen består av
förr eller senare drunknar
i den totala ovisshetens vatten
det meningslösa
tomma
som vi i hela våra liv
varit på flykt ifrån
men som vi i slutet av våra liv
alltid springer in i
med hastigheten
hos ett kapat plan
ett omedvetet
passivt
självmordsuppdrag
LIVET

TRÖTTA KLOCKOR

 

Jag kom till världen
i en skuta av krossade drömmar
bundna som ett trött knippe blåklockor
i ditt hår
eller en boja runt ditt smalben
jag rörde mig mot tillvaron
likt en sliten geting mot ljuset
jag sa något
satte handen för munnen
lyssnade
satte händerna för öronen
och slöt slutligen per automatik
mina ögonlock
kring världen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × tre =