Meny Stäng

Svenska akademien strider för Karin Boyes kulturella arv

Av Peter Nyberg

Karin Boye 1940. Bild från Ulf Boyes album.
Karin Boye 1940. Bild från Ulf Boyes album.

På gott och ont finns det någon på reklamfirman ANR som gillar Karin Boye. Tyvärr envisas hen med att använda slutraderna i dikten ”I rörelse” i bilreklamer. Det har fått Svenska Akademien att kalla in advokaterna.

Peter Englund. Foto: Frankie Fouganthin
Peter Englund. Foto: Frankie Fouganthin

I en reklamfilm för Mercedes-Benz läser Lena Endré de sista raderna i Karin Boyes dikt ”I rörelse”: ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr / Oändligt är vårt stora äventyr”. Syftet är, ironiskt nog med tanke på Boyes politiska hemvist och en rimlig tolkning av dikten, att kränga bilar. Det här gör Karin Boye till en del av en manipulativ kommersiell rörelse, vilket Svenska akademien reagerat mot. Dess ständige sekreterare Peter Englund skriver i sin blogg om följderna av att företag tillåts använda klassiska stycken poesi: ”Vad väntar härnäst? Att Edith Södergran sätts att göra reklam för hamburgare, Gunnar Ekelöf används för att sälja blöjor, och Erik Johan Stagnelius får kränga bonvax?”

I bloggen menar Peter Englund att nyttjandet av dikten är en form av gravplundring och han konstaterar att: ”De döda har onekligen svårt att protestera mot missbruk av det här slaget.”

Den kommersiella världen vill gärna överföra något av den kulturella sfärens trovärdighet till sina säljfilmer. Oftast är upphovsmännen fortfarande levande och får själva välja om deras verk ska medverka. Om en författare har varit död i 70 år är verket inte längre skyddat av upphovsrätten. Det finns dock ett undantag. Svenska akademien, Musikaliska akademien och Akademien för de fria konsterna är de tre institutioner som kan åberopa Klassikerskyddet. För att lagparagrafen ska träda i kraft måste användningen av verket kränka ”den andliga odlingens intresse” och upphovsmannens syften med verket. Då Karin Boye var uttalad socialist och dikten först publicerades i Clarté råder det knappast något tvivel om att Klassikerskyddet bör ha goda chanser att ha framgång vid en eventuell rättegång. Skyddet har prövats ett par gånger tidigare. TV4 bröt sönder en enaktare av Strindberg för att sända reklam och en hamburgerkedja använde Leonardo da Vincis ”Nattvarden” i en reklam. I båda fallen har skyddet fungerat.

Något beklämmande är att Karin Boye-sällskapet gav sitt godkännande till användandet av dikten i bilreklamen. I Aftonbladet betvivlar Peter Englund att de har fått se reklamfilmen i förväg.

Även tidigare har ANR använt raderna, den gången för att sälja Renault Laguna. Det lätt infantila tilltaget att kommersialisera ”I rörelse” blir uppenbart om man läser dikten i helhet och har Boyes politiska hemvist i bakhuvudet:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

 

Ett par dagar efter att artikeln publicerades drog Mercedes-Benz tillbaka sin reklamfilm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 3 =