Meny Stäng

Dylan Thomas International Literary Residency: Anisur Rahman

Med anledning av Dylan Thomas Literary Residence presenterar Populär Poesi de sex författare som ska medverka. Den fjärde författaren heter Anisur Rahman och kommer från Uppsala.

Anisur Rahman. Foto: Cato Lein.
Anisur Rahman. Foto: Cato Lein.

Namn: Anisur Rahman
Ålder: 36
Hemort: Bangladesh/Sverige
Favoritmat: Bengali curry, vegetable, hotchpotch, rice
Bästa bok som skrivits: Är inte skriven. Jag vet gränserna för mitt eget skrivande. Som en följd av det kan jag inte säga vilken bok som är bäst. Jag försöker undvika att läsa mina egna böcker. Jag vill glömma dem och lämna dem i mina läsares händer.

Så här innan residenset, vad vet du om Tranås?
Jag besökte Tranås i mars i år och träffade vänner, elever, jorunalister och publik. Jag fick ett mycket positivt intryck av Tranås, i en tid då rasism ökar sitt inflytande i svensk politik och expanderar från stadsfullmäktigesalar till riksdagen i Stockholm och vidare till Europaparlamentet i Bryssel. För att vara kortfattad är Tranås en levande stad: kulturellt växande, den har solidaritet som grundvärdering och är naturligt vacker. Etnisk harmoni existerar. Människor är gästvänliga och entusiastiska i jämförelse med andra svenska städer, till sist är solidariteten starkast just här. Jag mötte en rik och fungerande mediabevakning bestående av två tidningar, radio och den samtida litterära tidskriften Populär Poesi. Ni har Kultivera och entusiastiska vänner som Colm Ó Cianáin, som var den person som tog mig till Tranås.

Vad förväntar du dig av att vara med i Dylan Thomas Literary Residency?
Jag ser fram emot att träffa nya vänner från Irland, Wales, Indien och Sverige samt både publicerade och opublicerade skribenter från Tranås. Jag vill lyssna på vad de har att säga och dela mina idéer, om några av dem kan vara av intresse för de andra. Jag läste Dylan Thomas när jag studerade vid Dhakas universitet under senare delen av 1990-talet. Jag blev imponerad. Jag vill veta mer om denna stora klassiska poet av mina kollegor från Storbritannien.

Vad planerar du att göra under residenset?
Jag har många pendlande skrivprojekt. Jag vill slutföra dem eller åtminstone få en rejäl skjuts framåt med dem den här sommaren. Två veckor är inte lång tid. Jag vill delta i programmet också: Seminarierna, läsningarna, workshopsen och de sociala evenemangen. Jag tänker att jag ska arbeta med flera manus: en antologi med dikter från Bangladesh, min pjäs om Pussy Riot, översättningar från en svensk och en dansk poet som ska medverka i National Poetry Festival i Dhaka, Bangladesh i februari 2015. Jag vill också bidra med artiklar till de lokala nyhetstidningarna i Tranås och Jönköping. Fast det här är bara tankar. I slutänden kommer jag att styras helt av spontanitet. Jag har också en idé om att skriva om gamla människor och om hur de lever i Sverige. Om jag får tillfälle att träffa äldre människor i Tranås gör jag gärna det. Men jag ska lära känna de yngre tranåsbornas mentalitet också innan residenset är slut.

Du skriver i många olika genrer: dramatik, poesi och prosa. Vilka möjligheter att uttrycka sig ger de olika genrerna?
Generellt sett är allt skrivande poesi. Under alla förhållanden är poesi och dramatik de antika skrivgenrerna. Romanen är den nyaste genren. Jag tänker att romanen är den episka traditionen i prosaform. Vad är då poesi? Poesi är inre dialog. Vad är drama? Drama är dialog presenterat genom en intrig och att visa handlingen på en scen. Vad är dialog? Vad är skillnaden mellan en dialog och samtal? Dialogen avslöjar motsättningar: både plågsamma och smärtlösa. Plågsamma motsättningar lösgörs i tragedier. Smärtlösa motsättningar lösgörs i komedier. Vad är en roman? Romanen hanterar en kontexts sanning och en berättelse hanterar åtminstone två perspektiv av denna kontext. Vad är en novell? Novellen är en litterär genre som börjar abrupt, slutar abrupt och bara hanterar ett perspektiv. Det är skillnaden mellan romanen och novellen.

För en enskild skribent krävs från första till sista verk en mängd arbete. Det är hans livsuppgift. Jag vill personligen helt enkelt uttrycka mig. Att skriva är ett extremt sätt att exponera sig själv.

Spontanitet är alltid viktigt i poesi, men man kan ha planer eller upplägg för prosa, drama och speciellt novelller. Noveller kräver också spontanitet. Spänningen i att arbeta med noveller och poesi är att det i arbetet känns som att vara i den första kärleken eller tonårsperioden.

Det ultimata syftet med skrivande är att berätta hur du tänker, att exponera sanningen. Det är inte alltid så lätt i prosans form. Därför är poesin ett ultimat skydd om du vill exponera sanningen eftersom poesi är ett indirekt uttryckssätt. Du får använda liknelser och metaforer i poesin  men i prosan måste du berätta en historia och skriva ut detaljerna.

Poesi kan ibland bearbetas till andra former. Till exempel bearbetade Henrik Ibsen en del av sina poem till pjäser, till exempel blev poemet ”Fågeljägaren” Ett dockhem.

Vad är en essä? Essän är litteraturens ryggrad. Hur skiljer sig en essä från ett reportage i en tidning? I essän måste din röst etableras. I ett reportage finns flera röster och det är ämnet eller historien som är i fokus.

En produktiv skribent kan inte begränsa sig till enskilda genrer. Då livet är skolan för en skribent, öppnar skolan många fakultet för hans eller hennes föreställningsförmåga. Jag drömde om att bli en poet från början till slut. De andra sätten att skriva bidrar till min överlevnad som författare. Ändå måste jag vara sann mot mig själv och respektera mitt arbete. Skrivande är min privata politik och jag använder olika skepnader i olika genrer för att berätta olika historier.

Finns det berättelser som passar bättre för den ena eller andra genren?
Allt skrivande har en historia och en universell struktur: början, mitt och slut. Poesi hanterar känslor. Noveller och romaner hanterar berättelser. Romanen och dramat är de bästa genrerna att behandla stoff från historien. Berättelser från historien passar inte speciellt bra för poesi och noveller, inom de här genrerna kan historien dock användas som referens. Jag upprepar att romanen fungerar som en form av ersättare för epiken då den kan dokumentera berättelser från historien. Jag skulle vilja påminna människor om att det som är skrivet i historieböckerna inte är sanningar, men det som författare skriver om historien i fiktiv form är sant. Det är skrivandets och berättandets urkraft.

Berätta lite om din diktbok Sex årstider och om vilka teman du behandlar i boken?
Det är en samling med svenska översättningar av mina dikter från tidigare samlingar på bengali och engelska (The Pledge of Ancient GenerationEmpty Glass) och några nya dikter skrivna när jag var fristadspoet i Uppsala 2009-2011. De flesta dikterna är översatta av Kristian Claesson och Magnus Dahlerus, men Stewe Claesson från Göteborg, Lena Köster från Uppsala, Maria Modig och Maria Aceli från Stockholn har också översatt några av dikterna. Det var inte helt och håller jag som valde ut dikterna i boken utan det var Kristian Carlsson, som också fungerade som förläggare, som rådgjorde med mig om vilka dikter som skulle ges ut. Eftersom jag inte känner mig väl till mods med att diskutera mitt eget arbete, kan jag ändå fundera lite över Kristians urvalsstrategier. Jag tror att han har försökt att få med dikter som dels representerar min poesi över tiden och dels representerar min resa från Bangladesh till Sverige med fokus på natur, politik och kärlek. Titeldikten ”Sex årstider” anspelar på de sex årstiderna som vi har i Bangladesh. Regnsäsongen och senhösten är två extra årstider som vi har i förhållande till de traditionella fyra årstiderna.

Du jobbar med litteratur i Studiefrämjandet i Uppsala och anordnar en mängd litteraturprojekt, berätta om dem och om varför de är viktiga?
Jag initierade de litterära projekten när jag var fristidsförfattare i Uppsala i samarbete med Studjefrämjandet 2009-2011 och med min vän den svenska PEN presidenten Ola Larsmo samt poeten Lars Häger. Jag ville träffa människor i samhället som jag gästade. Jag ville inte vara anonym under min tid som fristadsförfattare. Jag ville komma i kontakt med människor och förstår hur de tänkte, hur de skrev, hur de uttryckte sig och vilka idéer och erfarenheter de hade. Jag hade gjort liknande projekt i mitt hemland tillsammans med