Meny Stäng

Dylan Thomas International Literary Residency: Bengt O. Björklund

Med anledning av Dylan Thomas Literary Residence presenterar Populär Poesi de sex författare som ska medverka.Den tredje författaren är Bengt O. Björklund från Stockholm.

Bengt O. Björklund på biblioteket i Bagarmossen.
Bengt O. Björklund på biblioteket i Bagarmossen.

Namn: Bengt O Björklund
Ålder: 65
Hemort: Västerhaninge
Favoritmat: Det som är vällagat.
Bästa bok som skrivits: Den bästa boken är inte skriven än.

Så här innan residenset, vad vet du om Tranås?
Absolut ingenting ting. Har aldrig varit där och har inte googlat på Tranås heller.

Vad förväntar du dig av att vara med i Dylan Thomas Literary Residency?
Förväntningarna består mest av just det, förväntningar. Nya människor som nog har den passion för det skrivna ordet som jag har. Hur tänker de? vad får de att gå igång. Hur arbetar de? Jag utgår från att jag också kommer att skriva där, förmodligen mest på engelska.

Vad planerar du att göra under residenset?
Jag kommer att prata på biblioteket i Tranås den 10 juli om hur jag började skriva i Turkiet där jag hamnade i fängelse 1969. Jag kommer att kolla in läget och vara med på det som jag tycker är kul och intressant. Mycket umgående med de andra poeterna blir det ju. Och så det egna skrivandet.

Ditt skrivande började just med att du hamnade i turkiskt fängelse, vill du berätta hur det ena ledde till det andra?
I fängelset satt jag tillsammans med många olika människor från hela världen, bland andra några som var poeter, musiker, konstnärer och egenhändiga mystiker. Många hade gått på universitet. Jag hade inte ens gått i en vanlig nia och jag hade inte gått i gymnasium. Nåväl, alla dessa konstnärliga och utbildade människor som jag umgicks med påverkade och jag upptäckte att det fanns mängder av nya världar att upptäcka. Så jag började läsa, skriva, måla och spela gitarr och flöjt. Mina första stora förebilder inom poesin var Dylan Thomas, Rabindranath Tagore och William Blake. Jag försökte skriva som de.

Du, liksom flera av residensdeltagarna, ägnar dig åt en mängd olika konstformer utöver skrivande. Vilka möjligheter att uttrycka sig ger de olika genrerna?
Det som är underbart med att kunna utöva olika skapande möjligheter är att de både är så helt olika i sitt sätt att driva den konstnärliga processen vidare, samtidigt som det är samma energi och behov av att utmana sitt uttryck.

Din poesi beskriver du i din biografi som uppdelad i två fåror, en biografisk och en filosofisk. Utveckla det?
Egentligen går de i varandra. Det biografiska finns ju där alltid eftersom det är jag som skriver det jag skriver. Och även jag hoppas att jag ibland finner vissa korn av sanning i min ständiga undersökning av verkligheten, är det fortfarande jag som skriver. Med detta sagt finns det ändå två huvudsakliga slags skrivsätt jag använder mig av, dels den berättande, episka historien, som bara kan få näring ur det som har hänt mig, dels de dikter där jag försöker förstå verkligheten, människorna i den, uttrycket som sådant, orden som beskriver det som beskrivs. Men man skulle nog kunna lägga till en tredje fåra, den absurda eller surrealistiska. Ibland bara är det en märklig känsla att måla ur sig märkliga bilder i ord, bilder som säger något om människans tillstånd på ett helt annorlunda sätt.

 

*

the suddenness of landslides
the whole of throwing
caution to the unsolicited wind

gulls gathering light
portrays the longing
perception suffers in vain

skin deep with binoculars
rubber boots and something to go
we are almost human

the dying of the skin
is not a child struggling
a voice mature

 

*

det är den tidlösa faktorn
som lyfter fåglarna
som ger upplevelsen närvaro

en sol i strikta tyglar
rycker och drar
bakom sommarbjörken

ett pärlband av järnvägsövergångar
blinkar och låter
i det heta landskapet

sällsyntheten är en sparv
som byggt bo vid mitt fönster
vinden som lägger sig i gräset

 

*

‘tis in the evening
scales regain their thunder
beneath sullen relief
of a slaughtered man
hanging on bellowing bars
strung on forever
never ceasing to crack
grief when there is air
or hail dulled dawns

celebrate solemn encounter
with the viscosity of existence
see through the tokens of loyalty
that flourish in the wake
where relinquish hastens
and all that remains
is beyond value
and totally in vain

 

*

the station blistering
in between trains
abandoned

I am the wind
in the old tree
a flustering passenger

birds with no tools
flutter in the chirping
with no feathery anxiety

she moves me
makes me inhale
with a certain purpose

the day is no ally
no source for reveries
just this longing

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton + två =