Meny Stäng

Krönika av Göran Strömqvist – Att skriva dikt

Göran Strömqvist. Foto: Sven Strömqvist.
Göran Strömqvist. Foto: Sven Strömqvist.

”Vad ska jag skriva om?”
”Jag vet inte. Det brukar komma
inifrån.”
”Inifrån vad?”
”Från dej.”
”Jag har inget sånt i mej.”
”Men vi läste några dikter i går, eller hur?
Om våren.
Hur kändes dom? Väckte dom några
tankar hos dej?”
”Dom var väl bra. Kan jag
ta nån av dom?”
”Nej. Meningen är att du ska
skriva nåt eget.
En upplevelse som du varit med om
kanske, en känsla, ett minne eller så.”
”Så jag får skriva vad jag vill?”
”Du får skriva om vad du vill.
Det bestämmer du själv.”
”Hur vet jag att det blir en dikt?”
”Försök koncentrera dej
i så få ord som möjligt och
bygg in det du vill ha sagt i orden.
Det tar en stund. Försök att
dela upp på olika rader. Fila
litet på det så du
får det som du vill.”
”Ska det handla om kärlek?”
”Nej då. En av dikterna igår handlade ju om
en tjej som inte kunde
öppna en ask och kände sig
hopplös för det.”
”Ja, den var kul!”
”Fundera litet nu. Jag ska
gå över till Fredrika. Hon vill något.”

I mej finns ingen dikt
jag måste låna,
som att gå på bio
när jag snott pengar av morsan.
Den igår handlade om mej.
Det var en kille som reparerade sin MC. Han log hela tiden.
Han hade hållit på med den i ett år.

”Jag är klar nu. Duger det här?”
”Det duger.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 + 19 =