Meny Stäng

Birger Norman: Arbetardiktaren som ännu inte nått akademin

Av Peter Björkman

Birger Norman. Fotograf: Anders Roth
Birger Norman. Fotograf: Anders Roth

Svanösonen E. Mikael Norberg har i höst utkommit med boken Birger Norman. Utkast till porträtt i helfigur i h:ströms serie Litterära profiler. Jag träffar Norberg för ett samtal om den ångermanländske diktaren mitt under den mest hektiska lördagen på bokmässan i Göteborg. Han är nöjd för boken har sålt bra under mässan hittills och fått bra uppmärksamhet, särskilt nöjd är han över att den kristne socialisten Helle Klein kommer att skriva om boken.

Norberg är jurist och har arbetat mycket med asyl- och migrationsfrågor bland annat på Amnesty International och på regeringskansliet i Stockholm. De sista sju åren har han dock arbetat på länsstyrelsen i Västernorrlands län. Han är bosatt i Härnösand, nära Kramfors där han växte upp på ön Svanö i Ångermanälven. Norberg har under många år varit ordförande för Birger Norman-sällskapet, ett ansvar han dock nu lämnat över till Sofia Björklund.

– Jag började läsa Birger Norman i början av 90-talet, i samma veva som jag flyttade söderut för att plugga juridik i Uppsala. Att läsa Norman betydde identifikation med hembygden i exilen. Att lyfta fram norrländska författare var något som var tradition på Norrlands nation där jag var med, och jag valde som ångermanlänning att ta fasta på Norman.

Birger Norman. Fotograf: Katarina Östholm.
Birger Norman. Fotograf: Katarina Östholm.

Norberg började nosa på Normans författarskap och fann en djupare klangbotten i det än han kunde anat. Idag har han läst allt den produktive Norman offentligt publicerat och har också allt tillgängligt i sitt privata bibliotek. En samling som förstås krävt mycket tid och arbete att fullborda.

– Norman ses ju Ångermanlands författare i hemlandskapet. Hans första diktsamling med ångermanländska dialektdikter Utanikring sålde i 40.000 exemplar, bara Aniara har vad jag förstått sålt bättre av enskilda diktsamlingar under 1900-talet. Han skrev boken Ådalen 31 år 1968 och gjorde upp med militärens dödsskjutningar av fredligt demonstrerande ångermanländska arbetare som till stora delar sopats under mattan i över 30 år.

Med sin bok vill Norberg visa på bredden i Normans författarskap. Det fanns ju så mycket mer än dialektdiktningen och Ådalenboken som hans berömmelse i Ångermanland idag nästan helt vilar på.

– Birger var ju till exempel en känd debattör. När jag gick igenom SVT:s och Sveriges Radios arkiv hittade jag över 100 inslag med honom. Den mest kända kanske hans stora radiodebatt med Olof Palme år 1972. Norman var ju en del av arbetarrörelsen, men han kritiserade den alltid inifrån, lite som Göran Greider gör idag. Men han uppträdde också som poet, till exempel var han ett stående inslag i det mångåriga naturprogrammet ”Korsnäsgården” som leddes av Nils Linnman (1915-2002). I varje program läste Birger upp en naturdikt – och den var inte på dialekt!

Normans popularitet och berömmelse nådde sin topp på i början 1970-talet. Under denna tid var han riksbekant. Han var inte bara debattör och lyriker, utan skrev också pjäser som spelades av Riksteatern och visades i TV. Det gjordes temanummer av ”Historisk tidskrift” där Norman tillsammans med två professorer analyserade händelserna i Ådalen 1931. Han fick också flera litterära priser, till exempel Bellmanpriset 1974.

– Ibland tror jag att den enorma succén med dialektidikterna (Utanikring (1976) och Speleka (1980)) gjorde att Normans tidigare produktion oförtjänt hamnade i skuggan. Men dialektdikterna var ju så enormt viktiga, de återupprättade ett lokalt språk och det fanns behov av sådana dikter då. Nästan alla som köpte de 40.000 volymerna av Utanikring var ju ångermanlänningar, eller ångermanlänningar i ”exil”.

Birger Norman menade i förordet till Utanikring att folkskolan mördat de lokala språken. Men med hans diktböcker fick ångermanländskan luft under vingarna igen, också som skriftspråk och dikterna i boken är fortfarande levande i landskapet.

– Men även om Birger när han inledde sin karriär som fri författare år 1960 hade som mål att skriva om Ådalen, Svanö och Ådalen 31, och i sitt författarskap aldrig dolde varifrån han kom, så var han själv ambivalent till sin hemtrakt. Han lämnade den som 28-åring 1942 och flyttade till Stockholm. Och han konstaterade varje gång när han på somrarna kom tillbaka till att han inte kunde stanna kvar där. Hans barndoms Ådalen fanns inte kvar.

Birger Norman är idag mest en lokal kändis i Ångermaland där också hans litterära sällskap (grundat 1994) är förankrat. Skälet till att han till stor del fallit i glömska i resten av landet tror Norberg beror på att han inte blivit ett namn inom akademierna.