Meny Stäng

En poesi som ställer krav: samtal med Julia Pennlert om digitalt publicerad poesi.

Av Johanna Bengtsson

Att poesin är marginaliserad är ett i dag rätt vanligt påstående. I vilka avseenden det är sant går naturligtvis att diskutera. Det räcker med att ta en titt på Populär Poesis facebookforum för att konstatera att det åtminstone skrivs rätt mycket poesi, även om den inte når den tryckta marknaden.

Ett mer etablerat och livaktigt poesiforum är poeter.se. Där har användarna möjlighet att på en egen bloggliknande sida lägga upp sina dikter och således nå ut till andra användare, som har möjlighet att kommentera i forumform eller med privata meddelanden. På sidan, som kallar sig ”Sveriges största skrivsajt” läggs dagligen 300 dikter och 500 kommentarer in. Läsandet är däremot svårare att få grepp om. Går det ens för den mest dedikerade användaren av poeter.se, eller mest entusiastiska Populär Poesi-medlemmen att tillgodogöra sig mer än en bråkdel av en sådan ström dikter?

Poesin verkar söka sig nya vägar ut i offentligheten, och dess digitala närvaro blir en allt viktigare aspekt av dess plats i det offentliga rummet. Julia Pennlert är doktorand i litteraturvetenskap vid Umeå universitet. Hennes avhandling behandlar poesiforumet poeter.se och har därmed bättre koll än de flesta på hur poesi fungerar i digitala sammanhang.

Berätta lite om din avhandling.
– Min avhandling handlar om en del av den svenska nätgemenskapen för poesi,  www.poeter.se som är en av de populära mötesplatserna för läsare, författare och poesi. I starten av mitt arbete var jag ute efter att kartlägga och studera den här typen av miljöer som hittills varit relativt outforskad. Ganska snabbt insåg jag att en av mina största utmaningar är det stora materialet, på sajten publiceras runt 300 dikter och 500 kommentarer dagligen, och jag insåg att detta är något som litteraturforskningen även i mer allmänna termer måste hitta sätt att hantera. Här har jag samarbetat med andra ämnen och med Sverker Lundin som är programmerare och hjälper mig att hantera det stora datamaterialet.

– På detta sätt blir avhandlingen en kombination av nedslag, där jag exempelvis undersöker författarrollen, läsaren och texten men också en omfattande studie som fångar sajten ur ett större perspektiv men som också ställer frågor: för vilka metoder ska vi egentligen använda oss av när vi studerar digitala miljöer och material?

Hur ser det här digitala samtalet om litteratur ut? 
– Även om sajten ska fungera som mötesplats så är de traditionella textkommentarerna, avseende till exempel narrativ och komposition och så vidare inte så starkt närvarande. I stället är det mer en social gemenskap, ett forum för att peppa varandra. Förmodligen har det att göra med vad man förväntar sig i kontexten. Som litteraturvetare förväntar en sig någonting helt annat av samtalet kring en text än en deltagare i ett internetforum. Man är van vid att ett litterärt samtal ser ut på ett visst sätt, och berör olika analytiska aspekter av läsandet. Det visar sig att det sättet att läsa skiljer sig från hur människor läser texter på nätet. Där handlar det mer om ett känslomässigt läsande, om identifikation.

Det ett sätt att läsa som jag förknippar mer med populärlitteratur. Öppnar digitala spridningsformer för en ”populär poesi”?
– Det beror förstås på vad man menar. Tryckt poesi bygger ju i många fall på exklusivitet snarare än tillgänglighet. Om man tittar på debatterna som försiggått under 2000-talet är det just tillgängligheten som varit i fokus. Poesin får en annan funktion än då den är i tryck när det publiceras digitalt. När dikterna trycks är det till exempel lättare att problematisera förhållandet mellan poeten och texten då kommunikationen blir mer ensidig. Poeten behöver inte möta läsaren om den inte vill. På poeter.se är det i stället meningen att man ska kommunicera. Hela kontexten bygger på tillgänglighet. Att man går med på att synliggöra sig.

Blir det någon interaktion mellan skribenten och läsaren?
– Ja och nej. Ungefär en tredjedel av dikterna får inga kommentarer alls.

Vilken betydelse har alternativa spridningsformer för poesin, och för litteraturforskningen?
– Det har stor betydelse för teoretiserandet kring litteratur, och ställer stora krav på de som studerar den. Bland annat eftersom det finns en mycket stor mängd material. Hur ska vi kunna överblicka den här typen av texter som bara växer och växer? Det sätter en massa saker på spel rörande läsande och litteraturforskning. Rent metodologiskt kan det till exempel vara lämpligt att inspireras av det som kallas digital humaniora som blivit lite av ett modeord.

– Jag tror att digital humaniora, som betonar samarbete och tvärvetenskaplighet har stor potential för litteraturvetare och humanister. Här har vi möjlighet att visa vad det är vi är bra på, och varför litteraturen fortfarande måste läsas och framförallt tolkas på ett sätt som datorer aldrig kan genomföra. En datorassisterad metod, som jag använder mig av, när datorn till exempel hjälper mig att överblicka och processa ett stort material kan bara hjälpa mig en bit, resten av stegen måste litteraturvetaren fortfarande ta och här är ju just analyserandet, tolkandet och jämförandet – samt att dra historiska paralleller – något som humanister i allmänhet och litteraturvetare mer specifikt är duktiga på. Det är en kompetens som som kommer att behövas även i framtiden, och som kan synliggöras genom kombinationen av dator-människa metoder.

Det måste ställa frågor om teori och metod i ett nytt ljus? Med just litteraturforskning upplever jag att teorin ofta blir metoden.
– För litteraturforskaren kommer dessa typer av litterära spridningsformer att ställa stora krav på val av metod. En av svårigheterna är till exempel att göra ett relevant urval. Den ursprungliga tanken var att göra en masteruppsats av detta och att studera allt material under en vecka, mer textanalytiskt Men det skulle trots allt vara ett vanskligt urval. Tänk om det till exempel är den veckan en person som är tongivande i diskussionen? Ett representativt urval blir jättesvårt med den mängden data.
– Vi måste också i större utsträckning fundera över vilka frågor vi vill vi ställa, och vad det gör med metoden. Jag upplevde att jag hade massor av frågor som inte gick att svara på. Nu till avhandlingen har jag fått all data från en tioårsperiod. För att över huvud taget kunna arbeta med detta har jag fått ta hjälp av en programmerare. Litteraturvetaren kanske måste börja arbeta i projekt i större utsträckning.

Vad gör den digitala spridningen för poesins närvaro i det offentliga rummet? 
– Poeter.se har stor betydelse för detta i en tid när poesisamlingar knappt recenseras. Men ändå tror jag att detta rum måste betraktas utifrån ett litteraturhistoriskt ljus där en av poesins viktiga funktioner är sammanlänkandet av människor. Med tanke på hur många texter som publiceras har det visat att poesin har ett digitalt rum. Tror att många i det traditionella tryckta rummet inte riktigt ser det.

Hur frikopplade är forum som poeter.se från traditionell förlagsverksamhet? Jobbar den traditionella förlagsverksamheten alls med dessa?
– Jag känner inte till några fall där förlagen blickar in. Däremot är den tryckta bokmarknaden i viss mån representerad på sajten eftersom den tryckta boken är närvarande i den pågående diskussionen, exempelvis genom att poeter berättar om böcker de givit ut genom självpublicering eller motsvarande tjänster, eller på annat sätt kommenterar den tryckta marknaden. Poeterna på nätet är över huvud taget duktigare på att adressera den traditionella marknaden än tvärtom.

Vilken syn på poesi är det som förmedlas i alternativa spridningsvägar?
– Det som slår en är att det är en väldigt traditionell syn på vad poesi är och kan vara som hela tiden återbrukas. Det är mycket traditionella teman, och mycket centrallyrik. Någonstans visar detta på poesins styrka i sin traditionella skepnad. Den blir inte helt ny bara för att den är i ett digitalt sammanhang. Det finns ju andra poetiska uttryckssätt som mer utnyttjar digital teknik, till exempel med metatext och liknande, men på poeter.se är den digitala närvaron själva communityt och dess möjlighet till kommunikation, snarare än någonting som påverkar den poetiska formen. Det finns ganska tydliga riktlinjer för hur en text ska se ut. Den är ganska traditionell.

– Poesins ställning är stark, om man ser till poesin som en berättande text som förmedlar en känsla. Vad vi ser är trots allt ett masskrivande där det är poesi man ägnar sig åt. Men det är också en föreställning som man ser i samtalet mellan alla institutioner. Den understryker förändringen, men inte det återbruket av dessa värderingar och genrekonventioner. Hur diktjaget ska se ut och placeras, och vilka metaforer som  används till exempel. Ny teknik förutsätter inte ny estetik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 + tretton =