Meny Stäng

Österbottnisk monolog

Av Helena Leijd

Hans Boij. Foto: Victor Nylund.
Hans Boij. Foto: Victor Nylund.

 

Hans Boij, född 1939 i Vasa i Finland, debuterade i Bonniers Nya Lyrikserie med Sviternas tal, på ett obestämt vis löftesrik, enligt Ingemar Leckius i AB. Om hans 21:a diktsamling, Versus (2012), skrev Stig Larsson i Expressen bland annat.: ”När den är som bäst tar den för några sekunder liksom andan ur en – lite som Tranströmer och Lennart Sjögren.”

I höstas presenterades Boij i ett 20-sidigt block i tidskriften Horisont under rubriken ”En österbottning i exil” så en inledande fråga blir naturligtvis: Du har bott i Stockholm sedan 1960. Är du fortfarande österbottning?

– Detta skrev man i en österbottnisk tidskrift. Österbotten är ett landskap i Finland, något som blir mindre och mindre känt i Sverige. Men svaret är ja.

⁃ Lämnade du inte Österbotten som 5-åring?

⁃ Jag tänker så här. Efter andra världskriget hamnade många estländare i Sverige, många i Amerika och Sovjet. Vissa förvisades till Sibirien. De som bodde kvar förflyttades från den forna självständiga nationen Estland till en sovjetrysk rådsrepublik. Alla dessa ester har längtat tillbaka till Estland. Varför skulle inte jag – som flyttat runt så mycket även om jag bott de senaste 55 åren i Stockholm – få känna mig som österbottning?

⁃ På 2000-talet har du gett ut flera volymer bestående av treradiga dikter samt ännu fler treradingar ingående i andra böcker. Varför just treradingar?

⁃ Du syftar på Boijku, Boijku+, Läsebröd, Versus samt Nu är det 2016?

⁃ Ja du började med att kalla dina treradingar för Boijku. Varför?

⁃ Berätta själv varför.

⁃ Därför att jag kläckte namnet åt dig.

⁃ Javisst. År 2001 hittade jag Svenska Haikusällskapets tidskrift HAIKU i Hedengrens bokhandel. Jag började skriva haiku. Rätt snart insåg jag att mina treradingar inte var haiku. De var dikter, aforismer, tänkespråk, metaforer och en och annan haiku. Jag berättade för dig att jag svårligen kunde kalla mina alster för haiku. Då sa du, när du satt vid pianot, varför inte kalla dem boijku. Det var starten.

⁃ Varför är de inte haiku?

⁃ Dels innehåller de knappast varken kigo (ord som symboliserar en speciell årstid) eller kireji (ett slags oböjliga småord som fungerar som skiljetecken). Dels är de mera sällan ögonblicksbilder utan generaliseringar och tänkvärdheter.

⁃ Men varför så våldsamt många boijku? I Läsebröd är de 420 stycken.

⁃ Dagens dikt ska helst ingå i ett projekt, vara konceptuell, temastyrd, idébaserad. Inte som förr när dikter kunde heta ”Brunnen”, ”Lärkan” eller ”Den gamla psalmboken”. Sådana dikter kallade DN en gång ditt-och-datt-poesi. Haiku har jag uppfattat som fri från ämnesflora. En haiku kan handla om kejsaren, nästa om månen, den tredje om de gamla tegelbruket. Lika fri känner jag mig stå i mina treradingar – mina boijku.

⁃ Jag läser (ser) att du har två packade resväskor därhemma. Ett tecken på hemlängtan till Österbotten?

⁃ Jag har visserligen två kappsäckar i lägenheten. De är fulla av samma bråte som fyller lådor och skåp. 1957 emigrerade vi