Meny Stäng

Dikter av andrapristagaren Annamaya Öhlund

Distanskurs

jag ska försöka
att inte vara jag

jag beställer in boeuf bourguignon
och amarone

det sitter några på stolarna bredvid
jag tror det är människor
som jag behöver

mot mitt stolsben
står den handsydda tygväskan med lammotiv

det var hon som sydde den
hon
som jag en gång behövde
men aldrig mer

på servetten i knät
skriver jag
ensamhet

om jag går ut nu
kommer jag att smutsa ner snön

jag är inte min typ av människa

 

 

Avslutningen

det är skolavslutning
i sjukhussängen
den gula filten ligger prydligt hopvikt

fina skolfröken får lugnande
i blombuketten med röda gerbera

hon står på kyrkbacken
ett stenkast från psykakuten
handen skakar

den mekaniska mamman
gjorde insamlingen
ringde runt till alla föräldrar

och barnen sjunger falska psalmer
så att det sakrala fönstret
som vetter mot obduktionen
vibrerar

de sargade själarna
tar på sig finkläderna
när flaggan är i topp
kyrkklockorna ringer
och hängbjörkarna är utslagna

prästen ställer snabba frågor till församlingen
och sätter diagnos på löpande band

jag hoppas han har kontakt med Gud
jag hoppas Gud vet vad han gör

 

 

Selfie

alla lyckliga familjer
är likadana

i min familj
är vi mamma, pappa, barn
bor i villa
har myskväll
reser utomlands en gång per år

jag är mamman:

– Tjena!
– Det var länge sedan!
– Härligt väder!
– Ha det!

det är mina fraser
fler har jag inte

men jag har en begravningskista
i garaget
av furu
med grankrans och rönnbär
det matchar så fint

ibland står jag och tittar på kistan
ganska ofta kryper jag ner
fingrar på sidenduchesseen på insidan

man skulle kunna kalla det
en flykt

jag blir alltid störd
det är barnen som ropar

sist jag låg i kistan
tog jag med mobilen
log så där som mamma har lärt mig
tryckte av

en selfie

jag ska lägga ut den på Facebook

4 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × fyra =