Meny Stäng

Tomas Tranströmers kungörelser

Anisur Rahman skriver om sin relation med Tomas Tranströmer: ”En känsla av maktlöshet har uppstått, det är som om jag förlorat en släkting. Ingen kunde vara så ödmjukt talangfull som Tomas Tranströmer. Jag bär med mig fina minnen från mina samtal med honom och Monica i Stockholm, Västerås och Uppsala”

Av Anisur Rahman
Översättning av Kristian Carlsson

Tomas Tranströmer: Foto: Lutfi Ozkok / Bonniers förlagsarkiv.
Tomas Tranströmer: Foto: Lutfi Ozkok / Bonniers förlagsarkiv.

En känsla av maktlöshet har uppstått, det är som om jag förlorat en släkting. Ingen kunde vara så ödmjukt talangfull som Tomas Tranströmer. Jag bär med mig fina minnen från mina samtal med honom och Monica i Stockholm, Västerås och Uppsala, och överallt i hans poesi. Må du få frid i himlen, min vän, för Gud har längtat efter dig och din poesi. Och mina lyckönskningar till Gud.

Den fredagen stod radion på som vanligt när jag åkte uppsalabussen in till centrum från min lägenhet i Eriksberg. Ibland tar jag notis om den, ibland inte. Plötsligt hörde att jag radiorösten uttalade sig om Tranströmers dikter. För mig var det ingenting överraskande eftersom jag tar det meningsfulla för givet med att en poet som Tranströmer kommer på tal i radion. Möjligheten att han inte längre skulle finnas i världen föll mig inte in. När jag klivit av bussen blev jag uppringd av en journalist som bekräftade årets sorgligaste nyhet: Tranströmer har gått bort.

Plötsligt vällde alla minnen av honom och Monica upp från den tid som jag levt i Sverige. Vad kan jag säga om Tranströmer? Han var samtidspoesins kung. Han var en högst internationell poet. Hans dikter tilltalar poeter och poesiläsare i världens alla hörn. Han var redan före Nobelpriset översatt till ett sextiotal språk. Jag hade tagit del av hans dikter redan innan mitt första besök i Sverige 2006. Men jag ska inte bli långrandig.

Jag vill dela med mig av mina samtal med honom. Jag träffade honom för första gången 2008 på ett internationellt litteratursymposium i Stockholm. När jag sedan blev fristadsförfattare i Uppsala 2009 blev jag inbjuden till Västerås genom Tapio Hovebro som förestod Tranströmerpriset och som sedan körde till Uppsala och hämtade upp mig. Jag släpptes av på det hotell där paret Tranströmer bodde och blev genast varmt mottagen av Monica.

Det ska sägas att kommunen har instiftat priset i Tranströmers ära eftersom han bodde i Västerås under 35 år. För att ytterligare lyfta fram arvet efter Tranströmer har man låtit skriva hans haikudikter på några gator i staden. Efter ett långt samtal med paret Tranströmer tog Monica med mig på en liten rundtur så att jag fick se diktraderna som låg utskurna i gatan. Hon visade mig också kyrkan där Tomas brukade sitta och lyssna på orgelmusiken om söndagarna.

Tomas berättade att musiken var hans sätt att försköna sin tid. Han hade på egen hand lärt sig att spela piano.

Som alla vet var det inte lätt för Tomas att samtala en längre tid på grund av den stroke han drabbades av 1990. Han fick anstränga rösten. Men Monica hade lätt för att kommunicera med honom och var till stor hjälp för att leda samtalet mellan Tomas och mig. Hon har perfekt kännedom om hans poesi.

Liksom många andra svenska poeter uppskattade Tomas Tranströmer Rabindranath Tagore. För en bengal som jag är det en fin gest. Tomas mottog mig med signerade exemplar av hans samlade dikter i engelsk översättning och hans nyligen publicerade haikudikter på svenska.

Med Tranströmers memoarer om barndomen i åtanke hade jag en reflektion om Baudelaires iakttagelse att man måste återupptäcka sin barndom för att bli författare. Jag förklarade för Tomas att hans dikter får mig att tänka på detta och han instämde.

Om Bangladesh sa han: ”Det är ett vackert land. På sextiotalet såg jag en film som gjorde mig imponerad av allt det vackra i Bangladesh. Jag ville resa dit, men möjligheten uppstod aldrig.” Något frustrerad fortsatte han: ”Nu är det för sent för mig att företa mig en så lång resa. Min hälsa tillåter det inte.”

På tal om de internationella dragen i hans poesi sa jag: ”När jag läst dina dikter har jag upptäckt arvet efter T.S. Eliot. Jag antar att du läst honom och andra klassiska engelska poeter.” Han log och sa att jag hade rätt i att han tyckte om T.S. Eliot.

”Hur lyckas du uppbåda en så internationell ton i dina dikter?” frågade jag.

”Jag försöker läsa dikter från alla världens hörn”, svarade han. ”Som tur är känner jag bra poeter från olika håll. Jag läser den kontinentala poesin.”

Han saknade tycke för något särskilt politiskt parti men brann för enskilda frågor som kunde gynna både landet och mänskligheten. Det var det intryck jag fick när jag sökte svar på hans politiska ställningstaganden.

I korrespondensen med den amerikanske poeten Robert Bly skrevs breven till en början på svenska, men Tranströmer var inte tillfreds med Blys kunskaper i svenska. De bestämde sig för att skriva på engelska i fortsättningen. Breven har samlats i boken Air Mail. Men varför lät inte Tranströmer publicera sig till ett större omfång? Det finns bara tio diktsamlingar, ett haikuhäfte och några sidor barndomsminnen. Han har sagt att det inte innebär att så lite blivit skrivet. Han brukade skriva varje dag, om eftermiddagarna sedan han kommit hem från kontoret. En stor mängd diktsamlingar ligger fortfarande opublicerade i en resväska.

”Varför ger du inte ut dem? Vi vill få läsa dem.”

Han bara log till svar.

”Tomas tvekar”, la Monika till. ”Bland de outgivna sidorna finns också mycket sådant som bara är skisser.”

Jag frågade varför han inte intresserat sig för att skriva andra slags texter.

”Så är det inte”, förklarade han. ”Breven som finns med i Air Mail är samtidigt enskilda prosastycken och essäer om litteratur och samhällsfrågor från 1900-talets sista decennier. Inför pensionen hade jag gjort upp planer som inte bara rörde poesi. Stroken omkullkastade alla mina planer på att skriva.”

Må du, Tomas, nu anmoda din Gud om att häva den blockeringen så att himlen får skåda nya eleganta dikter och kraftfulla metaforer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 2 =