Meny Stäng

Episoder och fragment: Anthony Jones liv som binär stjärna

Av Peter Nyberg

Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg
Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg

Under en månad är Anthony Jones från Wales i Tranås för att arbeta med översättaren av sin första poesibok Episoder och fragment.

2014 blev Anthony Jones antagen till Dylan Thomas International Residency i Tranås. Med bara några veckors varsel reste han till den lilla småländska staden för att under 14 dagar leva och utveckla sitt skrivande tillsammans med fem andra författare från Irland, Wales, Indien, Bangladesh och Sverige samt kuratorn Dominic Williams. Efter hand ägnade sig alla författare åt poesi på ett eller annat sätt och Jones presterade flera dikter än någonsin.

– Vilket inte säger mycket. Jag skriver oerhört långsamt, berättar han.

Dikterna präglades dock av det lilla samhället och av upplevelserna tillsammans med de andra författarna. En kväll besökte de Torpöns färjeläger där fritidsbåtar och familjer umgicks på bryggorna, människor drack öl och drinkar vid serveringen och rockbandet Skeppet spelade på en ombyggd pråm. Intrycken från den starka sommarsvenskheten utmynnade i dikten ”Torpön”:

Ett band spelar klassisk rock
På en scen i ett rum
Som återerövrats från vattnet
Kvarlevan av en pråm
Som en gång skeppade mat och kol och tegel

Generationerna lever tillsammans
En farmor dansar med ett spädbarn
Tonåringar sitter och pratar,
Flirtar utan självmedvetenhet

Jag vädrar den blå sötman från sockervadd
Den familjära nöjesfältsdoften från grillad korv
ketchup och senap
Flaskor klinkar, glas
Skål, Cheers, Iechyd da

Men diktens harmoni bryts.

– Det är en teknik jag använder i flera av dikterna. Jag vill beskriva något vardagligt och sedan bryta av det mot något betydligt mörkare.

Diktjagets tankar kommer in på Anders Breivik och Utøja. Parallellen är passande. Dådet utfördes på en plats som på många sätt påminner om Torpön, ett sommarparadis där människor samlats för att ha umgås. Dikten avslutas med: ”Det händer inte här / Hur skulle det kunna hända här?”.

Samma teknik, att börja i något vardagligt för att i slutet bryta mot något mörkare, används också i en dikt i poetens hemmiljö. Dock utspelar sig dikten på en strandremsa, inte vid ett färjeläger, nämligen ”På Llansteffan Beach”.

Mitt emot mynningen viserade den tvåfärgade visslan
att fisketåget rundade udden
På långt avstånd såg det ut som ett leksakståg
som jag mindes det från min 00-spårvidd i ungdomen

Och jag berättade att när jag hade varit borta under så många år
var det ögonblicket när jag verkligen kände att jag hade kommit hem

I grunden är texten ett landskap som målas upp av just Llansteffan (ungefär Stefans katedral på walesiska) och småstaden runt omkring. Här finns också ett kärlekspar och deras konversation, vari vändningen kommer: Mannen menar att han som ung försökte söka sig till RAF och kvinnan får ordet: ”Du sa / I en annan generation och i ett annat land / skulle det ha varit Hitler Jugend”.

– Jag växte upp med en pappa som var militär och jag präglades av det. I motsats till ganska många andra är jag helt övertygad om att jag hade gått med i Hitler Jugend, om jag hade vuxit upp i Tyskland under 30-talet, berättar Anthony Jones.

Barndomen tillbringades i den extremt stillsamma, kristna småstaden Carmarthen och i tonåren kom ett form av uppror.

– Jag ville något annat, jag ville bort. För mig blev punken en utväg.

Han började spela gitarr och skriva låttexter. Det första som gavs ut av Anthony Jones var just en punkpamflett: Putrid Poems + Shoddy Short Stories.

Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg
Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg

– Pappa hade köpt upp mängder av höga kuvert, såna man har räkningar i. Jag vet inte vad han skulle ha dem till men om man öppnade dem kunde man skriva som på fyra boksidor. Det gjorde jag. När jag hade fyllt några av kuverten frågade jag mamma om hon inte kunde kopiera upp några häften. I efterhand märker jag ju att det är ett väldigt punkigt sätt att ge ut sin poesi.

Dikterna, som i själva verket är låttexter, beskriver Anthony Jones som patetiska.

– Sånt man skriver innan man blivit tjugo år, fulla av känslor och upproriskhet mot allt etablerat.

”I never went to / Prep School / Public School / Oxbridge / Or / – Finishing School”

Jones skulle dock bli skolad, även om skolningen har tagit tid och hindrades av att han drabbats av bipolär sjukdom.

– Jag är en sån som tycker att allt är intressant, vilket innebar att jag först började med naturvetenskap och sedan gick över till humaniora. Och sedan tillbaka igen. Jag hade under hela min studietid oerhört svårt att specialisera mig.

1982 började han läsa kemi vid Oxford Polytechnic University, men redan efter en termin tog hans psykiska sjukdom över handen och han tvingades avbryta studierna. Han gjorde ett nytt försök, men drabbades igen och blev intagen.

– Det var första gången av ganska många som jag fick en så djup kris att jag tvingades in på institution.

Han fortsatte att studera, tog en examen i kemi men är inte klar med sin examen i kreativt skrivande.

– Från 2002 har jag varit sjukskriven och faktum är att jag inte haft ett ”vanligt” jobb under hela mitt liv.

Flera av dikterna i den kommande boken är påverkade av bipolär sjukdom och sviterna efter den, till exempel dikten ”Flugsmälla”:

Jag är matt och utbränd
som humlor utan buskar
i dödskamp under slutet av sommaren
Jag förmår inte utföra handlingen själv
Så snälla
Smäll mig

Dödslängtan har givit med sig och nu får Anthony Jones medicin som gör både depression och maniska skov hanterbara.

– Eftersom jag kan skriva ser jag det som min plikt att skriva om sjukdomen och vad den gör med människor, så flera av mina dikter är färgade utifrån det perspektivet.

Andra dikter är djupt personliga men bara vagt präglade av bipolaritet, som ”Nattetid”:

Jag ligger i mörkret
Naken och förslakad
Kroppen smälter, trycker
I den svalkande kristallblå glöden
Från nattradion

Dina mjukt snarkande ord
Smackar behagligfullt
In mot min utmattning,
Varje utandning
Ger svalkande tröst mot min rygg.

Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg
Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg

Något som påverkat stilen är att Anthony Jones kommer från Spoken Word-scenen i Wales. 2010 i mars startade han som ett projekt för att få in pengar Poetry and Pints. Projektet gick ut på att både amatörpoeter och professionella poeter skulle bege sig till en krog och där läsa sina dikter. Från början var det tänkt att det skulle bli en engångsföreteelse men eftersom det föll ut så bra fortsatte evenemanget en gång i månaden.

– Den walesiska traditionen med uppläsningar är starkare än den svenska, har jag förstått. Men förra året under residenset introducerade vi konceptet på Ban Thai i Tranås och sedan har det hållits Pilsnerpoesi där med jämna mellanrum.

När Anthony Jones var i Tranås sist fick han också kontakt med Magnus Grehns förlag som ville ge ut hans dikter.

– Den kommer att ges ut i en dubbelspråkig utgåva och nu är jag här under en månad för att hjälpa till med översättningen och andra praktikaliteter runt utgivningen. När jag åker härifrån hoppas jag att det mesta med boken är klart.

De två residensen har varit betydelsefulla för Anthony Jones. Han bor fortfarande kvar i Carmarthen, trots att han berättar att han hela sitt liv kämpat för att komma därifrån. Hela hans liv tycks ha fungerat som de binära stjärnorna i dikten ”Skiftningar”:

Som binära stjärnor
brukade vi dansa
en förförisk twist
Codependent
runt en gemensam punkt
Alltid tillsammans
men aldrig berörande


 

Översättning: Peter Nyberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + 18 =