Meny Stäng

Episoder och fragment: Anthony Jones liv som binär stjärna

Av Peter Nyberg

Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg
Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg

Under en månad är Anthony Jones från Wales i Tranås för att arbeta med översättaren av sin första poesibok Episoder och fragment.

2014 blev Anthony Jones antagen till Dylan Thomas International Residency i Tranås. Med bara några veckors varsel reste han till den lilla småländska staden för att under 14 dagar leva och utveckla sitt skrivande tillsammans med fem andra författare från Irland, Wales, Indien, Bangladesh och Sverige samt kuratorn Dominic Williams. Efter hand ägnade sig alla författare åt poesi på ett eller annat sätt och Jones presterade flera dikter än någonsin.

– Vilket inte säger mycket. Jag skriver oerhört långsamt, berättar han.

Dikterna präglades dock av det lilla samhället och av upplevelserna tillsammans med de andra författarna. En kväll besökte de Torpöns färjeläger där fritidsbåtar och familjer umgicks på bryggorna, människor drack öl och drinkar vid serveringen och rockbandet Skeppet spelade på en ombyggd pråm. Intrycken från den starka sommarsvenskheten utmynnade i dikten ”Torpön”:

Ett band spelar klassisk rock
På en scen i ett rum
Som återerövrats från vattnet
Kvarlevan av en pråm
Som en gång skeppade mat och kol och tegel

Generationerna lever tillsammans
En farmor dansar med ett spädbarn
Tonåringar sitter och pratar,
Flirtar utan självmedvetenhet

Jag vädrar den blå sötman från sockervadd
Den familjära nöjesfältsdoften från grillad korv
ketchup och senap
Flaskor klinkar, glas
Skål, Cheers, Iechyd da

Men diktens harmoni bryts.

– Det är en teknik jag använder i flera av dikterna. Jag vill beskriva något vardagligt och sedan bryta av det mot något betydligt mörkare.

Diktjagets tankar kommer in på Anders Breivik och Utøja. Parallellen är passande. Dådet utfördes på en plats som på många sätt påminner om Torpön, ett sommarparadis där människor samlats för att ha umgås. Dikten avslutas med: ”Det händer inte här / Hur skulle det kunna hända här?”.

Samma teknik, att börja i något vardagligt för att i slutet bryta mot något mörkare, används också i en dikt i poetens hemmiljö. Dock utspelar sig dikten på en strandremsa, inte vid ett färjeläger, nämligen ”På Llansteffan Beach”.

Mitt emot mynningen viserade den tvåfärgade visslan
att fisketåget rundade udden
På långt avstånd såg det ut som ett leksakståg
som jag mindes det från min 00-spårvidd i ungdomen

Och jag berättade att när jag hade varit borta under så många år
var det ögonblicket när jag verkligen kände att jag hade kommit hem

I grunden är texten ett landskap som målas upp av just Llansteffan (ungefär Stefans katedral på walesiska) och småstaden runt omkring. Här finns också ett kärlekspar och deras konversation, vari vändningen kommer: Mannen menar att han som ung försökte söka sig till RAF och kvinnan får ordet: ”Du sa / I en annan generation och i ett annat land / skulle det ha varit Hitler Jugend”.

– Jag växte upp med en pappa som var militär och jag präglades av det. I motsats till ganska många andra är jag helt övertygad om att jag hade gått med i Hitler Jugend, om jag hade vuxit upp i Tyskland under 30-talet, berättar Anthony Jones.

Barndomen tillbringades i den extremt stillsamma, kristna småstaden Carmarthen och i tonåren kom ett form av uppror.

– Jag ville något annat, jag ville bort. För mig blev punken en utväg.

Han började spela gitarr och skriva låttexter. Det första som gavs ut av Anthony Jones var just en punkpamflett: Putrid Poems + Shoddy Short Stories.

Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg
Anthony Jones. Foto: Peter Nyberg

– Pappa hade köpt upp mängder av höga kuvert, såna man har räkningar i. Jag vet inte vad han skulle ha dem till men om man öppnade dem kunde man skriva som på fyra boksidor. Det gjorde jag. När jag hade fyllt några av kuverten frågade jag mamma om hon inte kunde kopiera upp några häften. I efterhand märker jag ju att det är ett väldigt punkigt sätt att ge ut sin poesi.

Dikterna, som i själva verket är låttexter, beskriver Ant