Meny Stäng

Krönika: Livet rullar på

Av Mats Hansson

Jag sitter på ett kafé i dofterna från nybakade kanelbullar, försjunken i en bok. Läser Strindbergs Hemsöborna och när jag avslutat sjunde kapitlet, om ”Carlssons sanndrömmar”, tar jag en paus. Jag lyfter blicken och ser ett äldre par längre in i lokalen. De är nära varandra.

Jag stannar upp ett tag. Ser två gamla som klätt upp sig. En man i 85-års åldern med rödlätta kinder som utstrålar glädje och värme. En kvinna, ungefär i samma ålder, med gråblåa ögon som antyder ett lättare svårmod men som motsägs av en glad mun. De sitter på samma sida om bordet med två kaffekoppar framför sig och halvätna bakelser. Där ligger broschyrer och tidskrifter utspridda. Rollatorerna, en röd och en blå, är parkerade intill bordet.

Jag tittar på paret igen och tänker att de nog funnit varandra på äldre dagar, kanske på servicehuset? Funderar på om de är speciellt på kafét för att planera en resa och därför läser olika tidskrifter och resebroschyrer eller om det kan vara det gamla strävsamma paret som en gång i månaden, punktligt, tar färdtjänsten till kafét och förstrött sitter och bläddrar i tidskrifter? Och hur är det med närheten vid bordet? Är den av praktiska skäl för att kunna höra varandra bättre eller är den av helt andra orsaker? Rollatorerna verkar höra ihop, bekräftar deras samhörighet med hennes kappa och hans jacka som är hängda över samma styre. Intrycken som tar plats i mitt huvud  startar en process som förvandlar orden till poesi. Jag släpper taget  och låter dikten skriva sig själv. Lämnar tankarna, bilderna och återvänder till min bok.

Jag avslutar mitt kaffe, packar ner boken och reser mig. Ser att det äldre paret har lämnat kafét. När jag går ut på gatan får jag syn på dem. De står med sina rollatorer mot varandra. Jag inser att livet har så många sidor och att en tanke eller bild sällan är för evigt. Vi är så mycket mer än vad ögonblicket visar. Allt är i ständig förändring.

Illustration: Linda Ågren.
Illustration: Linda Ågren.

 

den ena var stadig
och rödlackad
den andra himmelsblå
med punkterat hjul
de pratade högt
och den röda sa
att samtalen avtar
när man går mot 90
telefonen tystnar
inte ens telefonförsäljarna
ringer längre
och den blå nickade
men hade inget hört
trots att hörapparaten
var nyservad