Meny Stäng

Krönika: Räkna med poesin

Av Mats Hansson

Illustration av Linda Ågren.
Illustration av Linda Ågren.

 

Matematiken kan vara poetisk och vacker om man undviker det binära systemet, ettor och nollor, utelämnar den digitala elektroniken. Istället använder man sig av alla övriga siffror och kan göra numeriska beräkningar som till och med kan bli sexiga. Man kan njuta av en multiplikation som på mekanisk väg, i tanken, kan bli lika vackert som en stigande versfot. Liksom en mänsklig hand som lika säkert skriver en parvis rimmande alexandrin som den med enkla grepp åskådliggör sambandet mellan vinklar i en triangel.

Jag kommer ihåg Alice Wagner, en lärare som väckte min uppmärksamhet med den för korta kjolen, den åtsmitande blusen, hennes levande ansikte. Håret var uppsatt och blottade den vackra nacken. Korridorerna var långa och krävande och jag följde henne diskret, när hon gick fram och åter. Det var ordkonst, ljuv poesi som skapades på fredagar när jag satt jag bredvid henne, lärde mig räknestickans logaritmiska skalor. Fick för mig att hon var släkt med den engelska matematikern William Oughtred, räknestickans uppfinnare och fader.

Jag sköt mittendelen i sidled med fumliga händer och kunde inte bara multiplicera och dividera utan även navigera med hjälp av trigonometri. Möjligen levde hon inte upp till släktskapet med räknestickans uppfinnare och kanske var hon dålig i matematik men i franska var hon bra, sa de andra.