Meny Stäng

Världen blir verkligare genom poesin: om iakttagelseförmågan hos poeten Göran Strömqvist

Av Mats Hansson

Göran Strömqvist intervjuas av Mats Hansson på Citykonditoriet. Foto: Mats Hansson.
Göran Strömqvist intervjuas av Mats Hansson på Citykonditoriet. Foto: Mats Hansson.

Göran Strömqvist och jag träffas på Citykonditoriet på Adolf Fredriks kyrkogata i centrala Stockholm. Det här verkar vara en bra plats, säger Göran som ordinerats bakelser och Risifrutti av doktorn för sin magerhet. Vi slår oss ner med kaffe. Göran berättar att kärleken grep tag i honom som mycket ung och det var något som fick honom att börja skriva. Norrlandsvalsen ”Nidälven” spelades flitigt i barndomshemmet och som 13- åring skrev han en kärleksvals till melodin och sjöng för sin äldsta syster som förstod allvaret och höll god min. Det var stort för Göran och början på ett långt skrivande.

Göran, född 1927, är uppvuxen i Borlänge och flyttade till Göteborg 1946 där han tog studenten. Fortsatta studier och lärarverksamhet ledde så småningom till en metodiklektorstjänst på Göteborgs Universitet. När jag frågar honom vem han är beskriver han sig själv som en sökare som så många andra poeter, med sina egna unika erfarenheter och fördomar.

– Jag är inte någon krigare. Mera en observatör. Kanske lite försiktig och feg och får kämpa en aning med mig själv för att ta ställning.

När han så småningom började jobba som lärarutbildare skrev han ner sina kommentarer till studenternas prestationer. Det blev uppskattat och studenterna kunde i lugn och ro läsa om och begrunda vad de hade gjort. ’

– Kommentarerna måste vara väl avvägda, konkreta och genomtänkta för att inte vålla onödiga grubblerier i studenternas huvuden, säger Göran.

Göran Strömqvist. Foto: Mats Hansson.
Göran Strömqvist. Foto: Mats Hansson.

Denna balans blev samtidigt, för honom själv, en stilutveckling i skrivandet med krav på noggrannhet och spontanitet i samspel, i grunden en viktig skola för en poet. På 80- talet skrev han i Borlänge Tidning en artikelserie om Borlänge som det var i hans barndom. Ett mödosamt arbete som framkallade många funderingar och ett evigt formulerande, där han fick vända och vrida på meningar för att det skulle kännas bra och tillfredsställande. Ur detta växte så småningom hans första litterära verk fram år 2002, novellsamlingen Cresent, som blev väl mottagen och såldes i flera hundra exemplar.

Vi talar om lusten till språket och om hur skrivprocessen också innebär ett sökande. Metaforer är intressanta menar Göran, skrattar till och nämner hur han brukar fråga sin bankomat när han glömt sitt kort om han kan få ta ut några formuleringar istället. Han berättar att han älskar rimmad vers, som han upplever som balsam för själen. Har själv svårt att bemästra denna konst men kan njuta av flertalet 1800-tals författarna