Meny Stäng

Världspoesidagen den 21 mars 2016 på Populär Poesi

47 dikter publicerades i Populär Poesis facebookgrupp under världspoesidagen, dessutom några bilddikter. Här kan ni läsa de inskrivna dikterna:

 

Camilla Linusson

BIKINILINJEN

Friserar mig för dig
även om du aldrig någonsin
får se mig
din röntgenblick
kanske ändå kan ana
att jag är fin under spetsen
gömd under lager av tyg

du sa en gång
att jag aldrig får se dig
utan kläder
mina ögon kan ändå se dig
om de blundar

kanske har jag klivit
över gränsen
till galenskap
men drömmen
att få vara fin för dig
den dag du ser mig
håller mig vaken

 

Sune Axelsson

MODER JORD

Solens värme varsamt väcker
vinterns källa nu är tömd
Lättjefullt hon kroppen sträcker,
långa nätters frost är glömd

Hudens porer fuktigt flöda,
torkar upp i solens ljus
Kryp som förut var som döda
lever upp, ser om sitt hus

Mustigt doftar vårens mylla
fruktbar åkerns mjuka famn
Moder Jord ger liv och vila

medan sekler framåt ila
Tanken skyggar: Markens mylla
också blir vår sista hamn

(Sune A, Kajorna i Toulouse, 2010)

 

Henry Bronett

En dag
har ni ebbat undan
till en menlös fotnot
ni som gärna utplånar
eget och andras liv.
Liv är alltid starkare
och en dag snart
har vi glömt er.

 

Göran Strömqvist

Ha kul

Bygger en lekplats för ord

där de kan tumla bland

rutchkanor och karuseller

soffor och sandlådor.

Högdragna villaneller

sitter och granskar

medan orimmat rutchar

på kul ner i vatten och sand.

Stoj och ståhej!

O´boj och pastej

i en luftig portion

ges med korvbröd med korv

vid kiosken för alla.

Utanför stängslet

står torrbollen

koxar och ser

en oreda ingenting mer.

 

Ann Dahlström
Åter
Bron och hur ljusen blinkar
igen och igen
där flyger en mås utmed vattnet
blåstången bildar flockar
under bryggan
det sitter en hare bakom varje buske
i vattnet ser jag spegelbilden

 

Per Blomqvist

Vi bygger luftslott så skiten går runt.

Tar en bild med blixt.
Ett tusen en.
Ett tusen två.

Teknik utan att passera, bäst före.

Sämst efter.

Här råder strängt ordförbud.

Vi passade aldrig in,

i nyckelordet eller ramen

Amen

Men ungdomen tog slut.

Vi började fota, tänkte ljus, började skriva, tänkte mörker.

Vi bor här.

I orden.

Med rötterna i barken. Halsen i sanden. Tiden, tanden, anden.

Den.

Heliga himlen är så låg att hon vill ha.

Mig,

Som en överskärpt bild. Photoshophjärtat skakar.

Ordet.

Ur balans.

Mitt grånade morotshjärta knaprar du ner.

För att s a k t a akta ta

Allt.

 

Martin Lund

SISTA VILAN

När jag går till sista vilan
Säg mig ska du sörja då?
Ty en dag så faller bilan
Solig dag med himmel blå

När jag tar den sista rasten
Säg vem blir din arbetskraft?
Får nån annan gå med kvasten
Trasigt don med sprucket skaft?

När jag står vid pärleporten
Säg vem ska dig göra rik?
Vem ska tryckas ner i lorten
När jag är ett vackert lik?

När jag går till sista vilan
Säg mig ska du gorma då?
Ty en dag så slocknar milan
Solig dag med himmel blå

 

Lappalainen Alicja

Med åren
jag vet ingenting
om allt frågar jag min katt
han tar tass om mig

 

Petita Onne

Glimtar av evigheten
svanen för sina barn genom modervattnet
krockar med duschbestyren

Långa blickar som inget ser
blint följer hon smulorna
försvinner i stjärnregnets krevader

Finns det något mening?

 

Camilla Linusson

BANTNINGSKUR

Vågen
är trilsk
vill inte lyssna
verkar helt
ignorera mina ord
fast jag tydligt
säger till
använder
min hårdaste ton
visar den ändå
fyra kilo över
den gräns
jag lovat
att aldrig överskrida
det kanske är dags
att ändra taktik
imorgon
ska jag
använda
den milda rösten

 

Minkki Huldén

Tragiken!

att utan ord
slå sig ner
vid diktens bord

leta färg och ton,
fast blind och döv

till den fason
att tomhetstron
skrattar ut mig

utan pardon
i angstens stund


hör
jag

Musiken!

ur källan stiger ord

(tillägnas Sampo Haapamäki, som uppfunnit och byggt kvarttonspianot)

 

Ulf Erixon

Sömn

Det är snart dags
att gå i moln
och låta mörkret
smeka mig till sömns.

 

Anett Duran

Det är oåterkalleligt när frosten
lägger sig över skrämda fält
En tystnad som talar om tidlösa
eoner av kristallstjärnor
De flyger över oss i stråk
låter oss lyssna i det ljudlösa fallet
I det knappt hörbara sorlet
andas vi i mörkret
Endast i skenet av det vi tror oss
känna igen kan vi dansas till ro
och låta kristallerna forma oss till det
vi en gång var
En otröstlig enhet av gråterskor
som följer ljuset i var kristall

 

Niclas Abrahamsson

I skogen

I skogen står granarna täta.
Och mossorna vet när det skymmer.
Molnen som gråter ger väta.
Växterna dränks i bekymmer.

I skogen står furorna räta.
Soldater som aldrig rymmer.
Rak disciplin kan man mäta.
På plats så man inte skrymmer.

I skogen står stubbarna släta.
Där sitter de stumma i rader.
Inte ett ljud, ingen träta
och utan revärer och grader.

I skogen fanns Skrymt och Vittra.
Nu finns de där aldrig mer.
Nu hörs ingen grymta och fnittra.
Kanske ingenting finns som du ser.

 

Eva Langrath

Tiden

en mörk novemberkväll
då löven ligger som en gråbrun sörja
som inte ens hönsen kan sprätta iväg
läser jag sista sidan i boken
om den utmätta tiden
där döden är en del av livet
där tankarna om evigheten
utplånar tid, rum och orsakssammanhang
där döden gör sig påmind
genom att Eros förvandlas till Agape
där tvivel, hopp och tro
flätas samman till ett sammanhang

där vår tid är den första
då man river hus för att medvetet
fylla luckan med något som är sämre
där Jesus idag skulle ha kritiserats
för sitt okristliga beteende

där saknaden finns vid
tornsvalornas flytt till Söder
och lyckan vid alpsvalornas drillande rop
eftersom båda helt och hållet är himmelens fåglar

 

Henrik Hedinge 

Ett björkfrö

Tänk dig att du är ett björkfrö,
ett björkfrö som kommer flygande
med den varma sommarvinden.

Landar i mörk blöt jord.
En mjuk rävtass trycker ned
dig i jorden.
Du finner dig tillrätta.
Börjar att spricka lite här och lite där.
Rot bryter ut ur dig in i jorden.
Fler, längre, åt alla håll
en grodd uppåt
Uppåt mot markytan
mot ljuset
Vi är igenom.
Grodden sträcker sig upp i ljuset och
viker upp två små gröna blad.
Rötterna växer vidare i jorden, längre förgrenas mer
Djupare
Fler blad. Ställer sig över jorden mot solen.
2cm 5cm 10cm.
20 cm
Du växer vidare höfthöjd axelhöjd
Mer rötter
Kraftigare stam. Barken spricker.
Vit o svart
Fler löv
Högre än en människa
Högre än en älg
Högre än ett hus
Jätterstor!

Torkade blad
Faller av
En gren torr
Går av
En till torr
Bryts av en
vind
Färre
Mindre
Insekter börjar
att gnaga i dig
Hackspettar
hackar i dig
Svampar växer in i dig

Stammen går av
faller ned
Stubben kvar
Insekter Bakterier
Äter
Ruttnar mjukare
Blötare
Håligare
Jord

 

Merja Jokinen

Det spricker upp

Han hade vandrat i en öken
De känslor som tillåtits
var ilska
Ilskan mot sig själv
var svårast
I mörkret
I tystnaden
Fanns ett lätt porlande
Som en önskan
hade det nått hans hjärta
Varligt
Vågade han titta in i spegeln
En ömsint strimma av värme
nådde hans blick
Solen vilade i sin himmel

 

Sam Carlquist

Det har funnits många solar i mitt liv
Skymda eller bländande för stunden;
Värmande genom tiden.
Det är nu – i den här åldern –
Som det är viktigt att skrapa minnet av dem rena
Från missförstådda ord och gräl i portar.
Barndomens solar skulle man skyddas ifrån
Smörjas in med lager av skydd.