Meny Stäng

Världspoesidagen den 21 mars 2016 på Populär Poesi

47 dikter publicerades i Populär Poesis facebookgrupp under världspoesidagen, dessutom några bilddikter. Här kan ni läsa de inskrivna dikterna:

 

Camilla Linusson

BIKINILINJEN

Friserar mig för dig
även om du aldrig någonsin
får se mig
din röntgenblick
kanske ändå kan ana
att jag är fin under spetsen
gömd under lager av tyg

du sa en gång
att jag aldrig får se dig
utan kläder
mina ögon kan ändå se dig
om de blundar

kanske har jag klivit
över gränsen
till galenskap
men drömmen
att få vara fin för dig
den dag du ser mig
håller mig vaken

 

Sune Axelsson

MODER JORD

Solens värme varsamt väcker
vinterns källa nu är tömd
Lättjefullt hon kroppen sträcker,
långa nätters frost är glömd

Hudens porer fuktigt flöda,
torkar upp i solens ljus
Kryp som förut var som döda
lever upp, ser om sitt hus

Mustigt doftar vårens mylla
fruktbar åkerns mjuka famn
Moder Jord ger liv och vila

medan sekler framåt ila
Tanken skyggar: Markens mylla
också blir vår sista hamn

(Sune A, Kajorna i Toulouse, 2010)

 

Henry Bronett

En dag
har ni ebbat undan
till en menlös fotnot
ni som gärna utplånar
eget och andras liv.
Liv är alltid starkare
och en dag snart
har vi glömt er.

 

Göran Strömqvist

Ha kul

Bygger en lekplats för ord

där de kan tumla bland

rutchkanor och karuseller

soffor och sandlådor.

Högdragna villaneller

sitter och granskar

medan orimmat rutchar

på kul ner i vatten och sand.

Stoj och ståhej!

O´boj och pastej

i en luftig portion

ges med korvbröd med korv

vid kiosken för alla.

Utanför stängslet

står torrbollen

koxar och ser

en oreda ingenting mer.

 

Ann Dahlström
Åter
Bron och hur ljusen blinkar
igen och igen
där flyger en mås utmed vattnet
blåstången bildar flockar
under bryggan
det sitter en hare bakom varje buske
i vattnet ser jag spegelbilden

 

Per Blomqvist

Vi bygger luftslott så skiten går runt.

Tar en bild med blixt.
Ett tusen en.
Ett tusen två.

Teknik utan att passera, bäst före.

Sämst efter.

Här råder strängt ordförbud.

Vi passade aldrig in,

i nyckelordet eller ramen

Amen

Men ungdomen tog slut.

Vi började fota, tänkte ljus, började skriva, tänkte mörker.

Vi bor här.

I orden.

Med rötterna i barken. Halsen i sanden. Tiden, tanden, anden.

Den.

Heliga himlen är så låg att hon vill ha.

Mig,

Som en överskärpt bild. Photoshophjärtat skakar.

Ordet.

Ur balans.

Mitt grånade morotshjärta knaprar du ner.

För att s a k t a akta ta

Allt.

 

Martin Lund

SISTA VILAN

När jag går till sista vilan
Säg mig ska du sörja då?
Ty en dag så faller bilan
Solig dag med himmel blå

När jag tar den sista rasten
Säg vem blir din arbetskraft?
Får nån annan gå med kvasten
Trasigt don med sprucket skaft?

När jag står vid pärleporten
Säg vem ska dig göra rik?
Vem ska tryckas ner i lorten
När jag är ett vackert lik?

När jag går till sista vilan
Säg mig ska du gorma då?
Ty en dag så slocknar milan
Solig dag med himmel blå

 

Lappalainen Alicja

Med åren
jag vet ingenting
om allt frågar jag min katt
han tar tass om mig

 

Petita Onne

Glimtar av evigheten
svanen för sina barn genom modervattnet
krockar med duschbestyren

Långa blickar som inget ser
blint följer hon smulorna
försvinner i stjärnregnets krevader

Finns det något mening?

 

Camilla Linusson

BANTNINGSKUR

Vågen
är trilsk
vill inte lyssna
verkar helt
ignorera mina ord
fast jag tydligt
säger till
använder
min hårdaste ton
visar den ändå
fyra kilo över
den gräns
jag lovat
att aldrig överskrida
det kanske är dags
att ändra taktik
imorgon
ska jag
använda
den milda rösten

 

Minkki Huldén

Tragiken!

att utan ord
slå sig ner
vid diktens bord

leta färg och ton,
fast blind och döv

till den fason
att tomhetstron
skrattar ut mig

utan pardon
i angstens stund


hör
jag

Musiken!

ur källan stiger ord

(tillägnas Sampo Haapamäki, som uppfunnit och byggt kvarttonspianot)

 

Ulf Erixon

Sömn

Det är snart dags
att gå i moln
och låta mörkret
smeka mig till sömns.

 

Anett Duran

Det är oåterkalleligt när frosten
lägger sig över skrämda fält
En tystnad som talar om tidlösa
eoner av kristallstjärnor
De flyger över oss i stråk
låter oss lyssna i det ljudlösa fallet
I det knappt hörbara sorlet
andas vi i mörkret
Endast i skenet av det vi tror oss
känna igen kan vi dansas till ro
och låta kristallerna forma oss till det
vi en gång var
En otröstlig enhet av gråterskor
som följer ljuset i var kristall

 

Niclas Abrahamsson

I skogen

I skogen står granarna täta.
Och mossorna vet när det skymmer.
Molnen som gråter ger väta.
Växterna dränks i bekymmer.

I skogen står furorna räta.
Soldater som aldrig rymmer.
Rak disciplin kan man mäta.
På plats så man inte skrymmer.

I skogen står stubbarna släta.
Där sitter de stumma i rader.
Inte ett ljud, ingen träta
och utan revärer och grader.

I skogen fanns Skrymt och Vittra.
Nu finns de där aldrig mer.
Nu hörs ingen grymta och fnittra.
Kanske ingenting finns som du ser.

 

Eva Langrath

Tiden

en mörk novemberkväll
då löven ligger som en gråbrun sörja
som inte ens hönsen kan sprätta iväg
läser jag sista sidan i boken
om den utmätta tiden
där döden är en del av livet
där tankarna om evigheten
utplånar tid, rum och orsakssammanhang
där döden gör sig påmind
genom att Eros förvandlas till Agape
där tvivel, hopp och tro
flätas samman till ett sammanhang

där vår tid är den första
då man river hus för att medvetet
fylla luckan med något som är sämre
där Jesus idag skulle ha kritiserats
för sitt okristliga beteende

där saknaden finns vid
tornsvalornas flytt till Söder
och lyckan vid alpsvalornas drillande rop
eftersom båda helt och hållet är himmelens fåglar

 

Henrik Hedinge 

Ett björkfrö

Tänk dig att du är ett björkfrö,
ett björkfrö som kommer flygande
med den varma sommarvinden.

Landar i mörk blöt jord.
En mjuk rävtass trycker ned
dig i jorden.
Du finner dig tillrätta.
Börjar att spricka lite här och lite där.
Rot bryter ut ur dig in i jorden.
Fler, längre, åt alla håll
en grodd uppåt
Uppåt mot markytan
mot ljuset
Vi är igenom.
Grodden sträcker sig upp i ljuset och
viker upp två små gröna blad.
Rötterna växer vidare i jorden, längre förgrenas mer
Djupare
Fler blad. Ställer sig över jorden mot solen.
2cm 5cm 10cm.
20 cm
Du växer vidare höfthöjd axelhöjd
Mer rötter
Kraftigare stam. Barken spricker.
Vit o svart
Fler löv
Högre än en människa
Högre än en älg
Högre än ett hus
Jätterstor!

Torkade blad
Faller av
En gren torr
Går av
En till torr
Bryts av en
vind
Färre
Mindre
Insekter börjar
att gnaga i dig
Hackspettar
hackar i dig
Svampar växer in i dig

Stammen går av
faller ned
Stubben kvar
Insekter Bakterier
Äter
Ruttnar mjukare
Blötare
Håligare
Jord

 

Merja Jokinen

Det spricker upp

Han hade vandrat i en öken
De känslor som tillåtits
var ilska
Ilskan mot sig själv
var svårast
I mörkret
I tystnaden
Fanns ett lätt porlande
Som en önskan
hade det nått hans hjärta
Varligt
Vågade han titta in i spegeln
En ömsint strimma av värme
nådde hans blick
Solen vilade i sin himmel

 

Sam Carlquist

Det har funnits många solar i mitt liv
Skymda eller bländande för stunden;
Värmande genom tiden.
Det är nu – i den här åldern –
Som det är viktigt att skrapa minnet av dem rena
Från missförstådda ord och gräl i portar.
Barndomens solar skulle man skyddas ifrån
Smörjas in med lager av skydd.
De riktiga solarna var ficklampor
Med vilka man under täcket
Kunde stjäla en extra timme
Av en värld man inte visste fanns.
I bokens tid.
Senare möttes de solar som sken
Som röda läppar och svettiga handflator
I mötet mellan halvvuxet hopp
På matinéfilmens sista bänkrad.
De där solarna som kanske sken så starkt
Därför att det fattades dem något.
Därför att de trodde alla om gott.
Därför att de aldrig någonsin kunde tänka sig
Att din uppsåt var blandad med sot eller avund.
Vare sig de satte på ett plåster på ditt sår
Eller matade ditt ego med kyssar.
De – som älskade för värmens skull;
Som den självklara boten mot människors ensamhet.
De solar du sen återsåg i vimlet
I gathörnets något mattare ljus
Eller vid restaurangens hörnbord –
Fortfarande lysande.
Lysande av ren nödvändighet.
Lysande för att det aldrig funnits ett alternativ.
När du skymtar dem – full nog för att våga hälsa –
Eller ordfattigt, modfattigt bortvänd
Mindes du se små röda solar
Som lyste på trapphusets vägg
När kärleken äntligen var inom räckhåll;
De små solarna som endast oskulden
Fick trycka på.
De som fick fortsätta skina i mörkret
Svagt belysande kärlekssvettig hud,
Blanka ögon
De allra varmaste andetag
Och övertygelsen om det goda mörkret.
Några fick längre fram lära sig
Att ordet soldat också inleddes med sol.
De flesta av oss är ännu övertygade
Om att detta är ett stavfel.
Vad som däremot växte hos många av oss då
Var kärleken till medmänniskan –
Fumlande och famlande men övertygande
Om att vi hörde ihop –
Att kysst eller okysst,
Oskuld eller sammantvinnad
Delade vi villkor
Och var den andres like
I mörker eller ljus
Det var den fina stavningen av ordet sol-idaritet.
Så låt oss föra detta vidare till våra barn och andras
Att trappljuset inte nödvändigtvis måste tändas
Att i det varmaste mörker
Kan man vara varandras sol.

 

Åke Heed

Meningen

Alla är vi människor
som ska leva våra liv,
söker efter mening
inte bara tidsfördriv.
Några finner gudar
i sitt behov av tröst,
andra protesterar och
häver upp sin röst.
Allt fler mediterar,
vill finna sitt rätta jag,
fast mest tror jag vi
surfar vareviga dag.
Reser kring i världen
allt vad vi förmår,
bara vi inte glömmer
hur bäste vännen mår.

 

Ann-Christin Antonsson

Solen steker
Vinden leker
Det luktar jord och rök
Gardinen fladdrar i ett kök

 

Thyra Klang

ljuset nalkas på annat sätt
solen stannar lite längre
snön smälter undan
och det kluckar och porlar i diket
under lövmattan vid hasseln och eken
sticker några blåsippsknoppar upp
jag ser att livet lever
det lider mot vår
och varje år slår de små tecknen mig
med häpnad och tacksamhet

 

Teresia Ridell

Levnadskonst

bra att vi idag
får en extra dag

att hylla olikheternas
livsbehag

och att denna dag
delas med poesins hyllning
världen över

det känns så rätt

på ett innerligt, poetiskt
befriande sätt

 

Robert Sandin

Ruvade hemligheter –
i förblindad mani –
fäktas och bemöter

en ensamhetens röst.

Drömma eller förpassa.
Med periskopet riktat
mot himlavalvet.
Ögats eviga porträtt.

Varje tid
behöver sina berättelser.
I gesten skapas liv.

 

Meta Säll

Pålrot

Väck mig
från tystnaden

res mig
försiktigt
till liv

Omfamna mig
likt vårsolen
väcker marken
på nytt

när min skugga
så mina rötter kan fästa

Med lite stöd
reser jag mig
igen.

 

Eleonore Christoffersén Börjesson

Skogen kanske inte räcker till
för dina hjärtslag
Men det slutar inte slå
för att du tvivlar

Kanske berövas dina andetag
av kärleken till livet
och lever sig genomskådat bort i
världens alla hörn
i din hud och känsla
för att se vad som finns att ge

Till alla löv som ger dig tid
och alla stammar som ser dig passera
har du sagt vad som har hörts
och det finns kvar vid jordens
sovande grenar
tills du åter kan ta dig tid
att komma hem

 

Johan Hallgren

Kärlek

Min hand vilar över ditt atlasberg. I dina ögon ser och känner jag alla dina djup, ditt JAGS hela skönhet och outgrundlighet.
Nu har vi älskat så att hela Världen stannade upp en stund, och höll andan. Vad vacker du är min älskade. Din hand i min hand. Nu är hela tillvaron magisk, glädjen fullkomlig, i tid och evighet.

 

Lotta Hellron

Han, hon

Två kroppar, två stilleben
på var sida rummet

Hon; vidöppen för honom
Han; stängd för henne

Tvekande rör hon sig
hans axel med sin
lägger sitt jag tätt intill

Söker tolka vridningen
av hans nacke
-den som får henne
att sakna

Tar hon hans hand
-den mycket slutna
och löser
led för led
upp var knuta

 

Conny Knutsson

FRI FRÅN BROTT?

Är jag fri från att gjort något brott?
Kan jag lugn gå vidare
oskyldig?

I de stora perspektiven
tar bilen till jobbet varje dag
påskyndar den globala uppvärmningen
drabbar hela världen
flyger till semesterparadis
förtunnar ozonlagret
extrema oväder
sjukdomar och död
till följd

Är jag fri från att gjort något brott?
Kan jag lugn gå vidare
oskyldig?

Konsumerar el
i mängd och massor
vill ju vara upplyst, informativ
vill nå och bli nådd
elektronikkonsument
Hur många stora hål
och fläckar har jorden
av det vi karvat
ur vår planet?
Metallkonsument
kol och oljekonsument
svart blir vår planet
rubbat blir vårt ekosystem

Är jag fri från att gjort något brott?
Kan jag lugn gå vidare
oskyldig?

Jag som konsumerar
kött, fågel och fisk
jag som upprätthåller
moderna koncentrationsläger
för fyrfotade däggdjur
hopträngda hönsdjur
som aldrig kan fälla ut sina vingar
sammanpackade och sargade
innan löpande bandet
avrättar och förpackar

Vem har rätt att beröva deras frihet?
Vem vill födas till världen
bara för att konsumeras?

Är ens fiskarna i havet fria
infångade i jättelika nät
kvävda till döds
masslakt för masskonsumtion

Jag som konsumerar
köper billiga saker
utan att ta reda på dess ursprung
barntillverkade i tredje världen?
Kanske för pengar
ner i brottslig ficka?

Är jag fri från att gjort något brott?
Kan jag lugn gå vidare
OSKYLDIG?

 

Helena Casas Wenden

En doft av bergamott

Du finns där i mina tankar
som en sval bris
inom mig, hemlig
Djupt inom mig
som kristallvatten
från mina forna tårar

Jag ser din bild i vattnet
bland blommor och blad
Du vet inget om sorg

Du är min svala bris
som skickar vågor över mina minnen
Du är källan som föder min själ
Du som doftar av bergamott…

 

Helena Casas Wenden

Hur jag innerst inne mår

När det är vinter i mitt hjärta
och ute ljuvlig vår
är det kallt och mörkt här inne
och det är svårt att inte fälla en tår

Tiden bara går och går
och ändå alldeles stilla står
Varför är det andra
och inte jag som kärlek får?

Så kom, kom nära ni
ur ljuvlig vår
och känn efter
hur jag innerst inne mår

 

Astrid Harnisch

kommer inte ihåg
alla briljanta sanningar
när allt faller runtomkring
när den tunna isen
bryter

 

Göran Eklund

JUST DOM ORDEN
*
*
Det var dom orden


jag ville höra dig säga


tystnaden


i mellanrummen

 

Curt Waitforit Dahl

”Våren är naturens sätt att säga, `Nu är det fest!”, Robin Williams (1952-2014)

Sprick ut du lilla

videung

inget gör dej illa

Kärlek föder

hjärtats kval

Höst ska bädda

allt i grav

 

Anna Celander

Morgondimma

Konturen i fjolårsgräset

och de som står

på rad/ som alltid

vända mot havet

ser

dimman som suddar

ut

kroppen

mot marken

De

trycker sina ansikten

igenom

skalet som en seger

tungan av sälta

som en rysning

på huden

dropparna

av fukt

 

Josefine Hultén Åkerblom

Jag vaknar till och vänder mig mot dig
möter din blick som i dvala
njuter ditt andetag
somnar igen

Tvingas av viljan att känna din hud
drar dig närmre
fångas av en oemotståndlig kraft
och somnar på nytt.