Meny Stäng

Med Fredrik Sander tillbaka på Hydra

Av Peter Ejewall

Foto: Peter Ejewall
Foto: Peter Ejewall

Fredrik Sander for 1864 på studieresa genom södra Europa. Särskilt den drygt två månader långa vistelsen i Grekland satte spår. Hans nyfunna favoritland dominerade Dikter (1870), till huvuddelen bestående av ”Bilder från Grekland, det forna och det närvarande.” Han återkom 1875, ett besök som resulterade i översättningsvolymerna Ros och törne, nygrekiska folkdikter (1876) och Ariadnes krans, folkdikter från Kreta (1877).

Mycket hos Fredrik Sander är tungfotat och tidsbundet. En sak ur Dikter har ändå överlevt: ”I Hydras skog”, där titeln är en vitsig drift med ”den kalaste av Greklands kala öar”. Han anlände i oktober 1864 ombord på ”den frustande ångaren Hellenion” som ”lade in i Hydras djupa, men icke mycket rymliga hamn, där många fartyg låg sammanpackade för ankar. Deras master är den enda ’skog’ som Hydra äger.”

För den historiskt inriktade Fredrik Sander var Hydra främst en mytomspunnen hemmahamn åt grekiska sjöhjältar från frihetskriget mot turkarna på 1820-talet. Han förmår dock återge ön som den möter dagens besökare: ”Ej gröna ängar Hydra täcka, / Ej åkerfält, ej skuggrik park. / De blida vårregn knappast väcka / En enda ros ur hennes mark. […] Men uppför branten ser du klänga / En välbebyggd och folkrik stad; / De vita husen tyckas hänga / Som fågelnästen rad vid rad.”

Med ett poesiplakat vi gjort av Sanders dikt i bagaget företog min hustru och jag en resa tillbaka till den ö dit jag i tonåren vallfärdat uppfylld av Leonard Cohen. Vi anlände från Pireus en oktoberdag 2015 i en Flying Dolphin och tog in på Hotel Delfini. Sjödjurets lokala popularitet härrör från inspelningen på Hydra av Boy on a Dolphin (1957); Sophia Loren som svampdykare hittar en sjunken antik skatt, en staty av en pojke ridande på en delfin. Filmen Göran Tunström blev så förtjust i att han upprepade gånger hamnade på ”den vackraste av Greklands och världens öar”, 1960 sida vid sida med Leonard Cohen. Tunström skrev vad som skulle bli Maskrosbollen och Cohen The Favourite Game. Intressant nog hade även Gunnar Ekelöf 1961 tentakler ute för att slå sig ner här. Ett svenskt par fanns redan på ön: Bo Svensson, ”journalist-författare-konstnär-bohem” med fru ingick i ”den brokiga skara konstmålare och litteratörer, som samlas där”, meddelade Ragnar Abrahamsson från ambassaden i Aten, behjälplig vid Ekelöfs försök till landsflykt.

Sommaren 1972 landsteg jag för första gången på Hydra för att om möjligt träffa Leonard Cohen. Han fanns dock ingenstans att se; det närmaste jag kom var norska Marianne ”So Long, Marianne” Ihlen bakom solglasögon och Athens News nere vid hamnen. Hennes sista år på ön som bofast, kan man läsa i memoarerna, översatta till både engelska och grekiska. Hon kom till Hydra 1958 med sin dåvarande man, författaren Axel Jensen.

Jag återvände i maj 1973. På öns diskotek, berusad och ensam, tackar jag Leonard Cohen för hans ”works” och ger honom en ryggdunk (pinsamt minne). Den natten roar jag mig vidare med att plocka ner hamnens flaggspel och får för tilltaget böta hos borgmästaren dagen efter. ”I played bass on Songs of Love and Hate”, hör jag någon säga som skakar hans hand vid cafébordet bredvid där man dricker Johnnie Walker Red – hos mig märkeslös ouzo. Klockan slår sex, flaggan halas borta hos Hamnpolisen. Alla reser vi oss upp vända ditåt, därefter tillbaka ner i stolarna och glasen.

Hösten samma år, efter en törn i Saléns M/S Korshamn, tur och retur Östafrika, är jag på Hydra igen. Stor Thanksgivingfest bland öns engelsktalande koloni, jag är ånyo framme och bedyrar Cohen min respekt; vid ett bord i lokalen med fötterna korsade under stolsitsen, tårna mot golvet, skosulorna bakåt/uppåt, lyssnar han artigt till historien om mitt sjömansliv – On a yacht? – No, cargo ship, och redogörelsen från dagarna i Antwerpen, om hur några rader ur hans diktsamling Energy of Slaves fått mig fortsätta leva, vänta på ny båt, tjugoåringen, svenska handelsflottans stolthet.

Vi stötte annars ihop d