Meny Stäng

“Har jag inte fått min frihet för att bygga upp duets värld?”: Ett samtal med Marie Silkeberg om Atlantis

Av Lydia Liljegren

Marie Silkeberg. Foto: Åsa Sjöström.

Marie Silkebergs åttonde diktverk Atlantis (Albert Bonniers förlag) skrivs runt hela jordklotet. Dikterna presenterar flykt och rörelse tillsammans med dialog på ark där orden tar sin plats och sträcker ut sig på 368 sidor. I detta samtal berättar hon om Greenwichobservatoriet, Vertigo och verkets cirkelkomposition.

Din familj är inte i krig.
Min kan när som helst träffas av bomberna.
Jag drömmer om det om nätterna säger han.
Att deras hus träffas.
I try to enjoy life.

Vad fick dig att skriva Atlantis?
Ett försök att överleva.

Vad?
Svåra erfarenheter. En svår relation. Karin Johannisson skriver i sin bok om melankoli om kvinnor i början på 1900-talet som började vandra i en stor minnesförlust, och fortsatte gå. Att det var en epidemi. Jag har tänkt mycket på de kvinnorna. På den kvinnliga vandraren, för att de är så få i litteraturen. Det är alltid män som tar sig rätten att flanera, betrakta och skriva om det. Men vad driver en kvinna att göra det?


Läs hela intervjun i tryckta nummer 32: Medlemskap