Meny Stäng

Sofia Nilsson vann Poesifests första tävling

Populär Poesi har varit med och arrangerat Poesifest 2018 (Internationell Poesifestival Jönköpings län). Den första vinnaren av Poesifest dikttävling heter Sofia Nilsson. Hon vann 5 000 kronor med sin dikt ”I väntan på vintern”.  Sammantaget skickades 137 dikter in till tävlingen.

Juryns motivering lyder:

I väntan på vintern” är en dikt som med formsäkert språk skildrar såväl vemod som hoppfullhet.

 

Vem är du, Sofia Nilsson? 

Jag är född 1987 och kommer ursprungligen från nordvästra Skåne men bor sedan några år tillbaka i Stockholm. Min utbildningsbakgrund är inom kvantitativa ämnen och jag arbetar mest med siffror. Ett välkommet avbrott är litteraturen. Jag läser mycket och skriver en del på fritiden.

Vilken relation har du till poesi? 

Jag blev avskräckt från dikter i skolan och började först uppskatta poesi som vuxen. Några av mina favoritdikter är skrivna av Tomas Tranströmer, Stig Carlson och E. E. Cummings. Det är många gånger fantastiskt hur mycket mening som kan komma från några få ord.

Vilken är bakgrunden till I väntan på vintern?

Jag vill gärna att dikten får tala för sig själv.

 

I väntan på vintern
Dina knogar nuddar mina.
Det finns en hållplats där ingen stiger av eller på, där bussen alltid stannar, i en honnör åt skuggorna.
Det är vid denna hållplats, som du ska kliva på.
Du viskar att jag ska bära din oro som en hjälm, en krockkudde mot världen.
Det är en kylig morgon, bara jag hör viskningen mot asfalten.
Förlorade stunder, ögonblick, dina blickar som jag har betraktat och glömt forsar igenom mig.
Utan förvarning börjar regnet att falla. Du skrattar, pekar mot himlen. Jag blundar.
När jag öppnar ögonen har jag förlorat dagar, stunder, blickar.
Varje människa måste hitta en hållplats som leder till sig själv, en skjuts till sitt eget hjärta.
En punkt där man är hos sig själv.
Du tittar på din klocka, men i nuet finns inte tid, i evigheten tickar inte klockan.
Vintern kommer snart, jag måste hitta en plats för mitt eget hjärta, lära det att slå i en ny takt.
Du viskar att bussen kommer och lutar dig bort från mig.
Sakta börjar jag gå mot stadens ljus och låter mina knogar möta mina egna knogar.
Vintern kommer snart och i det snöklädda landskapet kommer jag att hitta den orubbliga balansen mellan sorg och längtan som sakta kommer att ge plats åt det nya.
Jag behöver bara vänta, lyssna till mina hjärtslag och invänta vintern.