Meny Stäng

Krönika av Peter Björkman: 32/2011 åt folket!

År 1998 var senaste gången det utkom en antologi med ung svensk lyrik som gjorde anspråk på att fånga upp den goda unga poesin. Det var ett ganska snävt urval om 15 poeter med namn som Mats Söderlund, Camilla Hammarström, Ulf Karl Olov Nilsson och så förstås redaktörerna själva: Maria Gummesson (numera Küchen) och Helena Eriksson. Nu har det gått elva år – och debutantantologier såväl som andra poetiska samlingar har blivit allt mer ovanliga i Sverige. Någon ny samling med ung poesi har inte utkommit sedan 1998. I Svenskfinland tävlas det i poesi på papper – för såväl unga som äldre poeter – och priser delas ut i namn av poeterna Solveig von Schuoltz och Arvid Mörne. Dikterna sammanställs regelbundet i antologier som ges ut av etablerade förlag. I Sverige finns inget motsvarande och heller inte någon livaktig undergroundscen med litterära grupperingar som gör ambitiösa antologier (motbevisa mig gärna – jag ha hoppeligen missat något!), som Vesuvius-gruppen och Vårdkase-gruppen på 70-talet, som Malmöligan och Nya Juno på 90-talet.

Den enda antologi med ung poesi jag sett som kommit ut på svenska i år är en antologi med ung mongolisk poesi . Och det är kul – men det känns som en gren på ett poesiiträd som inte längre växer så som det skulle kunna göra. Därför är det kul att en ny ung poesiantologi skall komma ut i höst. Reklamen för den i höstens bokkatalog är sparsmakad och titeln onödigt kryptisk: 32/2011 (det hade varit vettigt med underrubriken ”Ny svensk poesi” på omslaget). Vi vet dock av historien att bra poesiantologier med ung poesi (tänk på ”Fem Unga”, tänk på Vesuviusantologin) har inspirerat till poesiläsande och skrivande. Jag hoppas att 32/2011 också bidrar till att sätta fart på en ordentlig poesidiskussion som når brett bland läsande människor…

I oktober släpps boken – i redaktion av de idoga poesivännerna Jörgen Gassilewski, Anna Hallberg, Anna Nyström och Kajsa Sundin. Jag tycker att alla vi poesivänner ska läsa och diskutera den. Det är min tro att poesin behövs i det svenska genomrationella samhället – för att ge livet rymd och djup – och i 32/2011 bör det finnas en ordentlig injektion av det vi behöver för att få poesin på dagordningen igen. Och få den att börja växa igen – efter den poesifrånvaro som kännetecknat det första decenniet av 2000-talet. År 2012 bör antalet köpta diktsamlingar kunna ligga på 100 000 igen och inte på 20 000 som de senaste åren. En viktig start är att 32/2011 blir en bok som många känner sig nyfikna på att läsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 + 19 =