Meny Stäng

Grönberg, Hans

Hans Grönberg
Hans Grönberg

Jag håller på att förmå någon att publicera min första diktsamling Var vänlig vänta livet uppdateras och det är också där mina dikter är. Skrev min första dikt den 13 oktober 2011 efter ett drygt år av omvälvande självanalys och nya insikter. Har arbetat med maskiner i hela mitt liv men nu bestämt att ägna resterande delen av min tid åt människor.


MOLNIG FEBER

Inspirationen, som en molnig sommarhimmel. Molnig av tankar. Moln våta av ord. Sträcker ut mitt sinne och fångar de första, försiktiga meningarna som faller. Som snö träffar poänger och sanningar mitt febriga intellekt. Smälter och blandas, smälter och blandas.

PROJEKT

Jag vill dyka. Djupt. Dyka ner i de smärtsammaste grottorna. Där ska jag leta tills jag hittar din Lycka. Jag ska omfamna den, försiktigt lyfta din Lycka ur djupet. Sen ska jag släppa den fri, fri att lysa upp hela havet.

STORMSÖKARE

Vinden mojnar, stormen verkar vara över. Med saknad ser jag svarta moln sända blixtar mot näste lycklige i dess väg. Med sorg bjuder jag lugnet välkommet, solen lyser svag, svag mot en intetfärgad fond. Jag tycker mig se ett mörker vid horisonten. Kanske, kanske kan det vara vad jag hoppas. Vad jag måste ha. Mörka stormar, bländande blixtar…

UNDEFINED

Tiden reser sig som en mur mellan liven. Vilka liv var dina? Vilka liv var mina? Genom en spricka sipprar evigheten fram och erbjuder en tröst. Ett löjligt löfte om stillhet ges med hånfull blick, för jag vet att det inte är en lögn. Det är alla lögner…

HITTEBARN


När jag hittar rätt brinner jag. När jag hittar rätt rinner det. Alla små vattendrag och varenda flod samarbetar för att uppnå maximalt flöde. Som droger vars effekter uppstår vid avlägsnandet flödar – flödar floder av brand och driver kvarnen i rusande rasande takt mot andra flyktvägar än gamla invanda stigar genom det åldriga landskapet.

Flykten är lönlös och syftet kommer ikapp. Syftet som är processen som är syftet. Lösningen lyser uppenbar men lösningen är slutet och slutet är början. Början på nästa väntan så full av längtan och normalitet att ytan blir slät och hal, låter inga virvlar uppstå. Hindrar kollisioner med italiensk precision och krusar inte ens mitt sinne. Allt längre från den renaste enklaste vägen vandrar mina formler i sin avsky för mötet med lösningen. Men når fram, den ofrånkomliga lösningen måste till sist konfronteras och stänga dörren bakom mig.

Svalnad, doftande stinkande bränd svavel, hopkrympt och tunn, skörast. Söker jag på nytt efter ett moln, ett stormmoln. Ett nytt stormmoln, för att finna rätt. När jag hittar rätt brinner jag. När jag hittar rätt rinner det…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton + 15 =