Meny Stäng

Assarsson-Lod, Elin

Elin Assarsson-Lod
Elin Assarsson-Lod

Jag heter Elin Assarsson-Lod.

Sedan tidigare har jag en fil.kand i psykologi från Lunds universitet – där jag också läste bl.a litteraturvetenskap.
Efter denna period gick jag i dokumentärfilmsklasser på Malmö högskola, sedan en filmskola i Skåne.

Nu bor jag sedan tre år i Stockholm och arbetar med film och reklamfilmscasting. Skrivandet har alltid varit ett sätt att ventilera. Men jag har ännu inte inhandlat den basker, som somliga säkert förväntar sig att en person som skriver poesi skall bära.

från månen sett

en förutbestämd mötesplats
du får en tidning och
en ökenros

jag stod i solen med
näsan mot rymden

när jag åker genom sverige
det blå landet
utan sol
det grå landet utan

när jag åker genom
jag gav dig
som att släppa taget

som när himlen föll ner
du sa något om sommaren
som han och han och
tandkräm på min tröja

vi håller vi håller hårt
i det som glider oss ifrån
som en spark i magen
snälla om igen!

en förutbestämd mötesplats
vi träffades i solen
som när himlen föll ner
du fick en kall hand en
varm glass

man skall spara sina ord
i en myntlåda med lås

vi håller hårt
i det som glider oss ifrån
vi släpper lätt i
det som är bredvid.

hun talte stille

den besværlige lysten
stiger som solen
varje dag vi vaknar
som vanskligheten
i några blåsiga träd

liksom klockan
den tickar
och ett kortlivat
skratt

hvordan du bruger
dine ord
hvordan dine handlinger
ikke er overens med
dine ord

jeg skriger stille
for stille vil jeg

som en kall dag
och snön gör ett
försök

det skall mycket till
och den röda tråden
vänder vrider vänder
innan den märker
att den redan gått av

den besværlige lysten
han kom med luften
som fuglene
højt op i luften

skal det være så
svært at bare være

den besværlige lysten
højt op i luften
flyver fuglene hjem

stiger som solen
varje dag vi vaknar
som vanskligheten
i några blåsiga träd

 

solen mot det gula

landet med det gröna
så tänker jag mig himlen
hon sa något om hans cykel
den sannaste konstnären
hans duvor i lera

vi har gått för dagen
natten är dagens slut eller
dagen är nattens barn

solen steker ditt ansikte
du är kort i ton
jag kanske längtar bort

stenarna på marken
så tänker jag mig jorden
som livet tar och kanske
ger eller

stenarna på marken
så tänker jag mig jorden
som döden tar och kanske
ger igen

landet med det gröna
så tänker jag mig himlen
och jesus vinkar glatt från
en lunkande kamel

du ligner dag og nat

ljuset lyser ljust
på en mörk tomt
en tomt med
en tomt fylld av
minnen

till bredden dessutom.

jag kan se för jag
jag har ögon men
jag har tappat
jag har inga
öron

då kan man inte höra.

hon känner hot
känner han oro
vi vet att jorden
jorden är rund
rund och blå

det ser man från månen.

även om och som
som stjärnor
glitter på burk
det är svårt att ankra
utan ankare

som på en frusen sjö.

ljuset lyser ljust
som alla gravar vilar
det är natt nu

då skall vi ju sova.

have held til

livets lyckohjul
ja nej ja nej ja
ett två två ett
tvål fat abborre

någon något annat
trivs du på arbetet

sökandet efter
hamstern hasse
hittade när han
minst sökte

nötter nötter
med tunna skal

har vi bra
har vi det bra
vi på facebook
går livet vidare

det är
sjukt nice
det är
boom och
några kraschar

det är
livets lyckohjul
det kan vara
två vändor

det kan vara
en rygg
som går till sitt

det kan vara
att stilla
vila kvar

 

bred dina vida vingar

försvinnandet av det egna
ett eget eget ont som
något så tomt som
ett ihåligt skal

protokollet
rototeket
alla felskrivningar
sägningar
lämningar

det schematiska
som aldrig vilar
det som aldrig sover
det som svider

det är slut nu
allt som sorlar
ekar tyst tyst
i en tom sal

de perfekt placerade
stolarna den perfekta
berättelsens abrupta
slut den som sålde bra

en varm hand
den som ville dig
en varm hand
somliga vänder
av rädsla vänder
ryggen till

du har hört hur
regnet faller ned
droppar dina rutor
rena

utanför intresserar intet
du kan känna hur allting
går igen


pour la première fois


när misstron
ska bytas mot
god tro god tro
tro gott trots

ingenting bevisat
hon skrattar högt
i kläder jag bor
i en håla

som när misstron
sväller till ett

rensar inkorgen
i väntan på något
längsmed

fälten skogen
landet staden

kan han inte få mitt hjärta
han har ju sin mössa
på sned

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × fem =