Meny Stäng

Lind, Lars

Lars Lind
Lars Lind

Hej mitt namn är Lars Lind och jag skriver poesi.
Jag är 36 år, gift och har barn.
Jobbar som vårdare.
Mitt intresse för att skriva kom i tonåren.
Jag önskar er en trevlig läsning.

 

VARULVEN

I dystert vemod
han vandra på smala stigar
sorgen fräter hans sinne
på väg mot enslighetens näste
i den mörkaste grottan i slutet på en mångmilaskog
dagen ändas mörkret faller i skymningen
han vadar över bäckar stretar mot sitt mål
ensam in i evigheten
flertalet århundraden har flytt honom sen han föddes
tusen och åter tusen liv har han släckt
varulven i bergets grotta

JÄGARFOLKET

I snö vi vakar
i skogen
smyger sakta och ljudlöst
i det skarpa ljuset hjort och älg så tydliga bli
på bågen en pil läggs an
mjödet hålls kallt i snön
tystnaden är njutnings bar man hör ett barr falla i snön
ett vinande när man lösgör den spända strängen
hjorten är fälld ändock dolkens värv återstå
middagen är säkrad ännu en tid
tystnaden är åter påtaglig och njutningen stor
eldens låga dansar under stjärnklar himmel
jägarfolket får leva ännu en tid

DÖDEN ÄRO LJUV

‘Ty se han vandrar i skuggornas dal
vänder sig inte om
han strävar idogt framåt
i fjärran röster ekar i sorg
tårar faller så vackra
helar de levandes själar
han har lämnat bakom sig minnen
kärlek i livet är ock kärlek i döden
omfamna edra öden för de är oundvikliga
bejaka edra kära och vårda edra liv
nattens ängel kommer och omfamnar mig
min gåva till henne är mitt sista andetag

ÄLSKADE HAT HATADE KÄRLEK

 

Samman vi gå hand i hand
samma låga tänder vår makt
vi e bröder systrar vilket du vill
jag är lättgänglig destruktiv farlig
jag är ömsint sensuell svårtillgänglig
vi bygger bägge våra bon i människans innersta väsen
vi tar över människans förstånd
urtida primala odödliga
vi vandrar in och ut i människors trygga små världar
tar dem i besittning
vänder ut och in på deras tillvaro
vi dödar vi skänker liv
vi är det alla människor söker
alla finner oss endera bägge
skänker oss ett bo vårdar oss som om vi vore sköra
dumhet genomsyrar människan ty de är veka
det är vi som regerar
utan oss vore människans liv tomt
det är vi som skapar tårar ur ögon sprungna
vi står bakom var känsla
vi är kärlek och hat

VILDMARKSPRAKT

På bergets kam
ett täcke vitt
solens strålar
mig bedårar
vidsträckt mark
lockar med sin enslighet
mitt jag
utifrån jag beskådar
grånat skägg
ansikte kargt
vindpinad klädsel
på vandringsfärd
älven i fjärran dundra
tunn is stark fors
ulvens domän
tornande barrskog
tjärnens spegel
förrädiskt klar
järvens håla
kött förtärs
lokattens tassar
ljudlösa avtryck lämna
grotta djup
storbjörnen slumra
rov bytets ständiga färd
ängslan oro
en ton förryckt
mörkret faller
praktfullt berg svartnar
på pudrad myr
lågande flamma
min märg värma
renens hjärta
glödens mitt
tandens yta
i köttet sliter
kraftfull hand
frostbiten
månljus förtrollar
is stjärnans kyla
jordskorpan hårdnar
blodfläckig mark
stålet hårt
slida mjuk
dolkens förvärv
fur skogens doft
hänryckt
mörker mig lägrar
ögats lock falla tungt
väntan
gryningsljuset
dagen bräckt
kära nordliga
vildmark

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 + sju =