Meny Stäng

Centerwall, Patrick

Patrick Centerwall. Foto: Johan Anglemark
Patrick Centerwall. Foto: Johan Anglemark

Med pennan i handen närmar sig Patrik Centerwall det magiska fyrtioårsstrecket, men slutar inte att jaga dikterna som gömmer sig i hans omgivning. Han bor i Göteborg tillsammans med fru och dotter och börjar mer och mer inse vilken fantastisk poesi som gömmer sig i barnböcker. Men det betyder inte att han vågar skriva något för barn ännu.

En gång i tiden brukade han kalla sig för poet, posör, flanör och filosof. Nu vet han inte längre vad han ska kalla sig för, och av någon anledning gör det honom väldigt lugn.

 

 

Sandlådorna är

fortfarande öde.

Din garageplats

står tom.

Ingen svarar när

du ringer.

Det är i mitten

av mars,

räkningarna börjar

komma och du

har snart

helt nya saker

att oroa dig för.

 

 

Vi närmar oss övertid.

Oset från grannarnas grill

når mitt fönster,

på avstånd hör jag

att någon skriker på finska

och en hund börjar skälla.

Jag stänger av TV:n,

tänder en cigarett och

andas ut röken under

köksfläkten.

 

Vi närmar oss övertid

och jag tror inte längre

att du kommer för att

hämta tröjan

du glömde.

 

– 

 

I dag borde jag ha suttit

hela dagen på ett café

läst en tummad

novellsamling

studerat människor

drömt och tänkt

stora tankar.

 

Men istället:

korta dikter skrivs

i smyg på kontoret

samtidigt som jag

försöker se strängt

upptagen ut.

 

– 

 

Den nakna manliga gemenskapen

timmarna före stäningsdags.

Ögonen som redan visste.

Kaklet i omklädningsrummet.

Vi, som inte längre är vänner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fem =