Meny Stäng

Jansson, Mathias

Mathias Jansson
Mathias Jansson

Mathias Jansson (f. 1972) är idag verksam som konstkritiker och webredaktör. Han har sedan ungdomen skrivit poesi och dramatik i olika former. Hans dramatik och poesi handlar främst om språkets begränsningar och möjligheter. Meta-texter och intertextualitet är några nyckelord i Mathias författarskap. Intresset för skrivprocessen och ifrågasättande och undersökande av författaren och karaktärens roll är något som ständigt återkommer. Det är inte ovanligt att karaktärerna eller berättarjaget tar över texten och skriver sin egen berättelse eller kliver ut ur fiktionens ramar. I texterna pågår en ständig dialog med andra författares verk genom referenser, anspelningar och citat. 

 

 

Annan fara – min andra färd med Aniara

 

I hast lastar vi vår last

packar pappas kappsäck

stuvar allt in i farkostens

trånga lastutrymmen

 

vår flykt är noga förberedd

men beskedet dröjer

startsignalen tvekar

och när den väl kommer

är det redan för sent

 

förtvivlade

desperata

lämnar

vi de andra skeppen

bakom oss

 

 

 

brinnande

oduliga

strandsatta

blir de stående

på den sjunkande planeten

 

i rymdraketfart lämnar

vi alla tårar bakom oss

medan skräcken slungar oss

ut i vansinnets rymd

 

vi färdas stumma

i den stora tystnaden

försjunkna i oss själva

omtumlade

av mardrömmar

försöker vi finna vår kurs

 

men vid Jupiter

dyker hastigt

på kollisionskurs

den svarta monoliten

upp över horisonten

 

vårt skepp

tvingas till tvära kast

vi river upp stora sår

och förlorar

stora delar av vår last

 

skadade

sargade

sätts vår skyddssystem ur spel

 

okända virus

infiltrerar

varje nerv

sprider sig längs märgen

förmörkar själen

 

det verkar som om

vi nu nått

förståndets skarpa kanter

vilsna driver vi omkring

i vansinnets utkanter

 

tiden ligger förskjuten

bland svarta hål

och snurrande spiralgalaxer

 

okända krafter

drar oss

mot primtalspulsen fyr

mot den lockande Vega

 

daisy daisy daaaaissssi

da a a a a s s s iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

 

vi ligger i bana

kring den

förbjudna zonen

i patafysikens atmosfärer

där galenskapens gränser

smälter samman med det

oändliga

okända

 

utanför våra fängelsefönster

skummar havets hjärnvågor

en grå massa

som vaggar våra drömmar

söker med sina tentakler

sig in i nervernas finaste trådar