Meny Stäng

Koski, Marja-Liisa

Marja-Liisa Koski. Foto: Ulf Aldener
Marja-Liisa Koski. Foto: Ulf Aldener

På sätt och vis förlorade jag mig redan från barnsbenen in i Mumintrollens joviala värld. Där fanns trygghet, omsorg och värme. Deras nyfikenhet, äventyrslust och sättet att bejaka och älska livet har alltid tilltalat mig. Inte ens den skräckinjagande Mårran kan skrämma dem. Istället ger de Mårran utrymme att komma med kölden för utan kyla ingen snö, inga fina vinterlandskap eller skälvande längtan till en ny vår och spännande händelser som väntar. Så jag är Mumin entusiast.

Mig själv kan jag kalla diversearbetare alltså ett ben i konsten och det andra i att tjäna pengar med att knoga på en mer fysiskt närvaro d.v.s. lönearbete.

Jag är långsam i min tankevärld.  Att dikta tar tid för mig. Dikten ”Sorgens stuga” tog mig 14 år att fundera och skriva innan jag var tillfredställd med den. Nu får den duga.

Jag låter mitt liv flyta fram i termer ”imorgon är en annan dag” och försöker varje dag njuta av mitt spännande jordiska liv som jag anser vara en gåva från ovan. Vad ”ovan” betyder är jag osäker om. Ingen vet! Sanningen är dold!

 

Tvätten

 

När Maja vaknar dundrar åskan

regnet vräker ner

hon undrar vad det är som i himlen sker.

 

Hon börjar gråta, rösten sviker sig

då säger mamma

– Kära dig,

det är ingen fara