Meny Stäng

Nordlund, Gerd Karin

Gerd Karin Nordlund Foto: Ulla Montan
Gerd Karin Nordlund Foto: Ulla Montan

1998 gavs min första diktsamling ut på ellerströms, Genom ett hål i väggen. 2008 gav jag ut genom Podium min andra diktsamling, Trädgärd för ovana. Varför detta långa uppehåll? Jo, jag slet och slet i skolvärlden men gick i pension ht 2009. Äntligen!!!!!! Nu jobbar jag med mitt skrivande varje dag. Underbart att få ägna mig åt det jag alltid velat göra. Diktsamlingen under pågående arbete heter Marktäckande växter.
Titta gärna på min hemsida: www.gerdkarinnordlund.com

Ur Marktäckande växter

Om och om igen förnyelsen
meningar och ord
Låt dem vila, strömma
genom nattens drömmar
och dagens ljus
Han talar nu: jag är alltid här
_ _ _

 

Det är midnatt
Jag följer vägen
Förtröstan att se
Alltings tillblivelse
Ännu en vår

Tre stjärnor

På Stadsbiblioteket hittar jag
i boken om Carl Nielsen

Gud, du som älskar oss människor
Var med mig, visa mig vägen
Gör din vilja till min
Skänk mig fästets ro
Och visshetens välsignelse
Amen

 

Du är en del av något som är större

Du får en gåva:

Tro

Beröring Ljus Ljud Dikesren Tussilago Lärkan
Människa bliv till

Du får en gåva:

Längtan
Hav Måsar Klippor Röd stuga Tång och Båt
Ett du och ett jag

Du får en gåva:

Tillit

Regnbåge Vind Vädersträck Stig i skogen
Så många gånger höst

Du får en gåva:

Lyckan

Fjäll Skidor Uppför Termos Apelsiner
Sol och dagsmeja i lä för vinden

Var inte rädd
_ _ _

Jag vandrar tankarnas stigar i skogen
Grönskan försvinner nu med sommartiden

Björk och asp och lönn och stormen som gör
att de stora träden rör sig med knakande

stammar, grenar och kottar faller till marken
Stora träd bryts av Det är den omvända

tiden som kan avläsas Dödsår och tystnaden

följer drömmaren som stiger in i
lönnarnas sprakande guldröda

förgårdar Gudarna är druckna av nektar
i skogens salar och vatten till alla

_ _ _

Hösten med namnet Regn ”Jag är en sjuk
människa… Jag är en ond människa”

ett påstående från ett källarhål och
visst är det så med bekännelsen och tron,

den ödmjukhet som livet hjälper oss med:
att höra den inre rösten Den är inte

högljudd och skarp som ett trumpetsolo,
vinkar ibland hit och inte dit, aningar

som snarare skälver och skyr marknadsplatser
med färska rödbetor, honungsburkar Så är

det i Kavalla på lördagarna I
början av juli i mörka natten den

vackra månen Vi läppjar på vinet med
smak av kåda, hör en melodi och

påminner oss om hur det är att vandra
i högt gräs hemmavid, här är det torrt med

fara för brand Vi läppjar på vinet med
smak av kåda och är rofyllda i

nattens rådande mörker Just nu är vi
långt ifrån källarhålet och öknen

_ _ _

Storheter: havet kärleken musiken
Så tänker jag där jag sitter på den

hårda bänken i Vitabergsparken
och följer dansen, de vältränade

kropparna som gestaltar smärta passion,
utanförskap och slutligen ett möte

Samhörighet, underkastelse, målar
över mina ansikten i skiftande

färger, masker utan ögon och munnar,
bitterheten: osötad tranbärssaft i

drömmen Nu sitter jag på en hård träbänk
i Vitabergsparken och önskar att jag

hade gjort som i drömmen Överräckt
ett fång röda rosor och en vit

förlåt

Publiken jublar, applåderar

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 1 =