Meny Stäng

Bronett, Henry

Henry Bronett. Foto: Anna Rex
Henry Bronett. Foto: Anna Rex

f 1961 i Stockholm

orden har varit där sedan alltid
som cirkusen elefanter och tält
men inte visat mig så här innan
letar ögonblick sårbarhet
så nära ett nu det bara går

Diktsamling: ”Närmare Nu” (Almlöfs förlag)
*

gaffeln sjönk i biff med lök
helst ville han sätta den
i hennes hand
och de åt under tystnad

 

*

Envist tränger ljuset
bort natt
som maskros genom asfalt

 

*

Kvart över sex redan
går upp och gör frukost åt min son
är lite sen det är mörkt ute nu
solen är inte uppe inte än
tar en apelsin en kniv och delar
pressar halvor häller saft i glaset
kommer på mig själv
gör kaffe istället
sätter mig och tittar ut i mörkret
det är lördag ingen skola
och alla sover

 

*

tändsticka retsticka swastika
ord bara
vad vi gör ger dem mening
Felix ritar hakkors i skolan pappa
vi talar om förintelsen holocaust
ord bara
mord på sex miljoner judar
talar vi om vid frukost
vid flingor rostat bröd
och nypressad apelsin
fler ord
vi ger dem mening
nazist jude hakkors zyklon b
ord
demokrati civilkurage överleva
ord bara ord
vad vi gör läggs på dem
som kullerstenar för vägen

*

oftare med i
mer sällan med om
väljer oftare i och
väjer för om
oftare med åren

*

Ikapp efter måsar

Såg en drake idag
som flög ikapp efter måsar
i rött och gult och blått flög den
med rosa flugor i snöret

flykten var tydligen lustfylld
färgerna sprakade hit och dit i vinden
vibrerade brrrade hela vägen längs snöret
ända ända ända ner till marken

och där var glada händer
med svartbruna ögon som lyste
aldrig att han släppte draken med blicken
inte för ett endaste ögonblick

och den flög högt i alla sina färger
i vinden majestätiskt
i solen flög den
flög för pojken ikapp efter måsar

*

Galet
Sanningen är det språk
som öppnar världar
lögnen en parfymerad tupp
i kråmande staffage i botoxkam
som skymmer sikten

*

ännu är tid

går genom allt
vart ärr var bokstav
ännu är tid
ord blir jord
*

Höstskog
nu sprättas tidens kanter åter
löven funderar en sista gång
vinden bär en svag doft av blodriska

 

*

Haikunisering

Vi håller inte för långa meningar
tiden kräver haikunisering
för att alls hinnas med

 

*

Morgonmöte

Grynings första andetag
balkongdörr glömd öppen
skatan stirrar orörlig

 

*

Bokstävrar

Jag har inget annat än det här de har bokstäverna
så jag gör med dem så här
att jag staplar dem på varandra
för att få kontakt med något
ber att ljuset vill studsa på dem
falla ner i någons öga kanske ditt också
tentakler som sträcker sig ut i världen
blint trevande och ibland rör något
men det är rena tillfälligheter
*

Här satt vi sen

vi såg på varandra
gav kontur åt våra liv
visste om
också det som gjort ont
vi var varandras vittnen
höll varandras händer
varandras tårar

vi satt här

 

*

Morgonpsalm

förälskad tidig morgon
då hjärtat slår helt lugnt och
längtan blandas med regnet

 

*
Dröjer i kvällen

lapsangen doftar
idag var bra tänker jag
och rör ner honung
i suset från sovande

*

På väg upp

Det var över mitt i trappan
inte närmare upp än ner
fingrarna hårt i ledstången
skorna putsade
knäppt rock så genomkorrekt
stjärnorna ropade genom trapphuset
han släppte greppet om ledstången
äntligen

*

flygande tefat
Finner något verkligt rörande i diskus för män…
Dessa resar, väldiga mastodonter i shorts
som piruettar trippar hoppar lite på ett ben och sen
vrålar ut glädjen över att ha fått iväg sin tallrik – sann poesi!

 

*

Därför

jag vet vad hur det är
att borra näsan i doften av din kropp
gå i kamp med dina lår
ha dina fingrar med plåstren där du skar dig
på min rygg
jag vet hur det är
att klia myggbett i för tidig morgon med dig
därför stannar jag

 

*

22 juli 2012

De föstes ombord
packades ihop
som boskap
tåget lämnade station
med vår mänsklighet
vissa avsked får inte ske
igen

Treblinka 22 juli 1942

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 − två =