Meny Stäng

Jansson, Mathias

Mathias Jansson
Mathias Jansson

Mathias Jansson (f. 1972) är idag verksam som konstkritiker och webredaktör. Han har sedan ungdomen skrivit poesi och dramatik i olika former. Hans dramatik och poesi handlar främst om språkets begränsningar och möjligheter. Meta-texter och intertextualitet är några nyckelord i Mathias författarskap. Intresset för skrivprocessen och ifrågasättande och undersökande av författaren och karaktärens roll är något som ständigt återkommer. Det är inte ovanligt att karaktärerna eller berättarjaget tar över texten och skriver sin egen berättelse eller kliver ut ur fiktionens ramar. I texterna pågår en ständig dialog med andra författares verk genom referenser, anspelningar och citat.

 

Flätor

det är historien som gör oss stora

en broderad bonad över sängen

kaffet bränner ännu på tungan

kokkaffe
kaffepannans
svarta botten
sotad
av vitskinnad björkved

i luften
en dömd fluga
kedjad vid glaset
ett ilsket surrande
som mäter sig med klockans
tunga andetag

sakta rinner tidens
våta timmar
längs med fönsterrutan

patientens patiens vill inte gå ut

kaffet har torkat
längs bottens spruckna rand

det är historien som gör oss stora

och mörkret som omsluter oss

….

värmeelementet glöder
vidgar den dallrande drömmen

kylan kryper in
genom fodrets bristningar

längs den yttre träpanelen
klöser klorna
det är ekorren
som jagar sin svans
runt huset
täckt med stjärnor

mitt i natten
knäcks en grangren
av kylan
av tyngden
lämnar efter sig
ett avtryck i historien
en reva i tystnaden

på morgon
ser jag att
en älg
stått och glott in i väggen
och vid fågelbordet
ligger ekorren
stel och död

i söndagstidningens korsord
är det tre rutor
för liv

—-

vågen har torkat
skeppet har gått på grund
i tiden
den har alltid hängt
där på väggen

jag vrider radion
fångar några dragspelstoner
ett svagt knastrande
månsken över ångemanälven

isen ligger ännu metertjock
lång därnere
vilar kanske våren

jag tar ett glas
klart
starkt
som en soltråle
lutad mot väggen
när snön smälter

långt nere under täckena
och filtarna
känner jag livet
som en svag doft
av svett

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 3 =