Meny Stäng

Franzen, Ina

Ina Franzen
Ina Franzen

Jag är Ina Franzén, 24 år. Läser till socionom och på fritiden så ägnar jag mig åt fotografi, gatukonst och lite skriverier. Under några år så levde jag ganska turbulent och fick se en helt annan sida av samhället än den man möter till vardags. Jag bestämde mig för att skriva ner en del, för att inte glömma men också för att visa vad som sker, hur man bemöts och behandlas när man drabbas av trasig själ.
Här är några av de texter jag skrivit.
Fridens liljor

Starta Teater Jarmos inläsning av Ina Franzens dikt genom att trycka igång spelaren

Imovane
Stilnoct
Sonata
Sobril
Xanor
Valium
Stesolid
Rohypnol
Oxascand
Nitrazepam Recip
Fluoxetin
Atarax
Theralen

hos läkaren garanteras lugn och sömn på kemisk väg.
när jag fastnat i kemin
skrivs en remiss till

beroendemottagningen
Bakom den låsta dörren sitter vi
.
Den äldre damen som blivit inlagd på grund av
sina franska nerver.
Inredningsarkitekten som designade tågvagnar med blev less på livet och försökte
hänga sig.
Den unge mannen som lindrade sin ångest med droger och tillslut
blev hämtad av polisen.
Den tatuerade tvåbarnsmamman som inte kunde sluta
gråta.
Den unga kvinnan med MVG i alla teoretiska ämnen
som var väldigt olycklig i praktiken.

En brokig skara känslomänniskor.

23:30
Vaknar av dörrklockan ackompanjerad av brutala knackningar
Yrvaken sveper jag täcket om mig och gläntar på dörren
I dörrspringan skymtar en kofot, överdimensionerad med tanke på mitt rivningskontrakts
tunna dörrar
-POLISEN! Vad har du under täcket? Tänd lampan och öppna dörren, NU!
In klampar fyra poliser och två sjukvårdare.
Täcket lyckas jag få behålla
är naken inunder.

Allt går så snabbt.
På fem minuter är lägenheten genomsökt
Mitt mentala tillstånd bedöms genom att rota igenom köksskåp och väskor.
Efer femton minuter är det över.
Jag sitter på sängkanten, fortfarande ett krampaktigt tag om täcket
och fattar ingenting.

det knackar på dörren, dörren som inte går att låsa
plasten på madrassen gnisslar obehagligt och det för stora linnet glider ner över axeln när jag reser mig

stirr