Meny Stäng

Hällgren, Sofia

Sofia Hällgren
Sofia Hällgren

Hej, jag heter Sofia Hellgren och jag skriver av hjärtats lust, med ord från själen. Själsöga är min poesi, jag har skrivit hela mitt liv, det är själarensande. Jag skriver för att jag måste, helt enkelt. Skrivandet har hjälpt mig genom mycket, det är en ventil. Jag gillar att läsa, skriva och måla. Tack för mig.

Lyssna på Teater Jarmos uppläsning av dikterna genom att sätta igång spelaren under titlarna:

 

Billy the Kid.

Hennes mun är en tunnel,
hennes ögon behöver en båt.
Vi är någonstans i Mexico,
Hon drar undan gardinen, så
solskenet träffar min arm.
Jag är en älskare, midnattsblod.
Hon fångar mig likt en fjäril
i sitt rum i Tuscon.

Wyatt Earp.

Han går med en skarpladdad
pistol under sitt bälte. Ibland
betalade de i whiskey, ibland älskade
kvinnorna när cowboysen dök upp.
Han fruktade Doc Holiday, den affekterade
”lungan”. Wyatt och Doc kom gående nerför
gatan. De mötte Clantons. De sköt varandra,
och överlevde. Billy förblev sittande, älskad
av kvinnor överallt. En skådespelerska var
grunden till fighten, medan solen sjönk över
Tombstone, AZ.

 

Poeter

Blommande över Yorkshire,
och de gamla ruinerna
ålderdomliga och gråa är dina ord.
Döda, döende är heliga änglar som
vaktar över din grav. Yorkshire har haft
sin beskärda del av poeter. Döda och avlidna
likt stenarna av klostren. Blommande över Yorkshire,
var hennes eget liv. I dimman och i hedarna var hennes
dyrbara liv förlorat. Och pennan över pappret.
Skrivande O och kära nån och dikter, brev till förlorade
kärlekar. Döda poeter, höres icke mer. Droskan höll bara
oss och odödligheten.

Keats

Lethes näktergal,
Heath, trappan i Rom,
Hampstead Heath huset,
enhörningen smiter iväg,
och alla ”diktare, länge sedan
döda” och alla Hades diktarsjälar,
är nu vissnade, ben i ett museum,
gnagda på av trötta möss. Brontë,
Shelley, Byron, George Bernard Shaw,
den brutna lungan, det brutna livet,
den brutna döden, du dog i Rom (TBC),
Fanny Brawne fick ett hoppfullt brev
när du var två veckor död. Andas inte på mig,
sade du-det kommer som is. Fuktig italiensk
lera, ditt liv. Mosaik, dödsgudinna, var det
en ode som tog ditt liv? ”We hate poetry
that has a palpable design on us” blev du
citerad. Åh kära Keats, redan äldre än du var,
hatade du döden när den kom till dig?
Var du halvt förälskad i döden? Ett ode till
en näktergal, en ode till en grekisk urna.
Keats-farväl poet.

Print

Färskt papper
Tecken ord
du skriver lär dig att
skriva, du stavar, lär dig
att skriva. Du hackar på
skrivmaskinen, som alla före dig,
de stora poeterna, Brontë systrarna,
med Heathcliff och Cathy-Brontë
systrarna kom aldrig för sig att skriva,
skrev aldrig Svindlande höjder,
satt under täcket och fnissade, Emily
smällde mot fönsterrutorna i regnet.
Deras munnar var O:n, deras täcken var
fantasivärldar och hedarna fantasiriken.
Klädd i gammalaktiga kläder reste du längs
gatorna till din förläggare, som tryckte i
boktryck, ord av dig, som bara var tvungen
att bli känd. Glasögon, ordtryck, och tryck
på fingrarna, benbleka. Slut: ”Elegi på en
lantkyrkogård”. Dött kött ska leva igen.
En ravin där tusen dog, ett kliv ut i helvetet,
med dess glödande blommor, dikterna är kalla.
Helvetet är hetta. Du bara var tvungen att bli något,
så de kunde sätta din bild i muséet, ovanför din säng
där du dog. Medan guiden går vidare med turen.
Du lär dig Kafka och bibliska citat,
avslutar en Söndags eftermiddag i biblioteket,
så du kunde lära dig eftermätet av orden.
Du slutade död i din sömn vid 34,
poeter dör tidigt och brinner med solen.
Rimbaud, kommer till en fest, stenad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton + arton =