Meny Stäng

Langrath, Eva

Eva Langrath
Eva Langrath

Bor i Täby tillsammans med min sambo sedan två år tillbaka och arbetar där på en förskola i Viggbyholm. Innan flytten till Täby var jag bosatt i Hälsingland. Började skriva poesi 2007 och är medlem på Poeter.se sedan 2008 http://www.poeter.se/Evas_Poesi.

Medlem i Föreningen Skrivare i Hälsingland sedan 2008 och var i Ljusdal/Järvsö med om att starta upp Öppen Scen, för framförande av egna texter och sånger.

Arbetar i mitt skrivande med både foto och text, oftast kommer bilden först och föder en tanke eller känsla som blir till en text. Ibland är det tvärtom och känslan eller händelsen kommer först som i texten Falla där orden kom först och sedan kom arbetet med att leta upp en bild i fotoarkivet som bildar ett sammanhang tillsammans med orden i texten.

Ett antal av mina dikter finns publicerade i antologierna Trettiotre poeter Books on demand 2008, Utan gräns 2008 och Skiftande nyanser 2009 Vitterlekens förlagstryckeri, Svensk Poet 2009 King ink. förlag, 181 Dikter till Tranströmer 2011 Tolvnitton förlag, I Lokattens Spår 2012 Föreningen Skrivare i Hälsingland och ett flertal nummer av tidskriften Lokatten Föreningen Skrivare i Hälsingland samt i nättidskriften Populärpoesi nr 10. 2011.

Jag har fyra vuxna barn och 6 barnbarn.

Dikterna inlästa av Teater Jarmo genom att sätta igång spelaren under titlarna

 

Falla

Månadens tema är falla

vad skriver man då månntro
så börjar en lek med ord

en del faller vackert

täcker marken
med röda glänsande blad

för att lämna plats
till nya spröda gröna
nästa vår

man kan falla som ett moget äpple
landa med en duns

ibland maskäten
eller full med getinghål
sakta förruttnas
skrumpna till en brun sörjig massa

en del faller på eget grepp
och somliga får andra på fall

en del faller från höga höjder
blir alldeles platta

en del låter sig falla
i skärmar av olika slag

andra faller på isfläckar
mitt inne i stan

en del faller i farstun

och andra faller rakt ner i flaskan
fast halsen är trång

somliga faller för orden
andra faller för toner

en del faller för bruna ögon
och somliga faller för blå

man kan falla för kärlek
och en del faller för ensamhet

svårt är det när någon
faller ifrån

en del faller i hål
andra faller för vackra tavlor

en del är rädda för fall
och somliga faller för allt

nu släpper jag ordfallet

för nu

ska jag, falla i sömn
tillsammans med dig

 

Ett lån

en junidag
grusgången krattad
gräset grönt

jag böjer knä vid din sten
stryker med handen
över den sträva ytan
skrapar med nageln
på två vita fläckar
som måsarna lämnat

låter fingret följa
bokstäver och siffror

Per Ola
*1972 +1975

jag kan fortfarande
känna dina armar
runt min hals

ditt smeknamn var Molen
ditt gosedjur en grön frottekanin, med vita öron
du kallade honom Ninas

*

våra ögon möts första gången
en julinatt
stenväggar runt omkring
din panna liten och fårad
dina fingrar så små

dina blå ögon
din hand runt mitt finger
din mun mot mitt bröst
jag vill skydda dig mot allt ont

*

promenad
din vagn är gul och brun
du är klädd i hemsydda byxor och jacka
av brun bävernylon
du sitter uppallad med kuddar
du vill se allt

*

du sitter, kryper,
skrattar, gråter

dina första ord
kommer ett efter ett
och blir snart till ett vattenfall

du tar dina första steg

du forsar fram i hallen
på din lilla röda sparkcykel
med grön sadel

*

vi pratar, lägger pussel
ritar, kör med bilar,
lagar låtsas- mat
läser böcker
ja allt som små barn och mammor gör

*

så kommer många
vakna nätter
du gråter
ditt huvud värker
och ingen hittar något fel

jag kan inte hjälpa dig

*

du gnider ballongen mot håret
beordrar morbror att sätta den i taket
sen läser ni boken om ”Allting runtomkring”
du kan namnet på varenda liten sak

smärtan hat tagit vila en stund

*

iltransport med ambulans
man borrar hål i ditt lilla huvud
en slang, en flaska och vätskan rinner ut

*

ståbräda och lekterapi
stråldoser och blodprov
din älsklingsmat är blodpudding
dag efter dag

*

en lånad vagn
ditt bleka ansikte
vi lämnar stenhuset för en stund
vi köper nya skor, du vill ha de röda
du viskar, mata fåglar
vi går till dammen
kastar gammalt bröd
till änderna och gässen
som simmar
i dammens vatten

*

en minirullator
du och jag
vi åker taxi
ända hem
gräset är grönt
och solen skiner
vi möts av de som älskar oss

*

vi lägger pussel
läser böcker
kör med bilar
leker i snön
och lagar mat
ja allt som små barn och mammor gör

*

solen skiner över isen
du fryser och mår lite illa
tittar på fiskarna som sprattlar på isen
du vill hem

känner hugget i hjärtat

*

en februarikväll
vi sitter vid din säng
din pappa och jag

dina andetag kommer alltmer sällan
till slut inte alls
rummet blir så stilla
din nya fina röda brandbil
står ensam på ett nattduksbord
Ninas ligger på kudden bredvid dig

och du finns inte kvar

*

de finns de som tror
att jag aldrig sörjde klart

så lite det vet om sorg
om tallrikar som gick i kras
om blommorna som sattes i vas
varje fredag
varsamt placerade
bakom din sten
om alla samtal som vi haft
igenom åren

först vid stenens kant
nästan alla dagar
nästan ett helt år

sen kom din lilla, lilla syster
och vi fick börja prata överallt
du och jag
och inte så ofta längre vid stenens kant

om alla tankar
vart du finns
vem du är
vem du varit
om du funnits kvar här

om det vet de ingenting

*

det sägs att tiden läker alla sår
på sätt och vis så är det rätt

det blir små fina ärr
de rister och kliar ibland
men såren slutar blöda
och saknaden den kommer
och den går

*

varje dag möter jag
dina klara blå ögon
under en röd toppluva
från ett fotografi
taget till din första jul

i samma rum möter jag
blicken från dina syskons ögon
gröna och blå blickar de mot mig
från fotocollaget på väggen

du har tre systrar och en bror

 

Tillsammans

röda knoppar

snart utslagna
till vackra blommor
att glädjas åt
en tid
som livet

jag står bredvid er
kan inte ta bort
verkligheten

knådar degen
gul och varm
knådar in all den kärlek
som jag har till er

rullar finerlånga rullar
snurrar till små lussekatter
med russin i

jag kan inte överta smärtan

penslar lussekatterna
med ägg
gräddar

packar i påsar
till er

*

idag är blommorna
utslagna
röda vackra
med ståndare och pistill
mitt i

öppnade mot livet

himlen är blå
marken vackert vit

solen skänker altanräcket

ett vitt skimrande täcke
istappar hänger som spiror

från hustaket mittemot
jag har sovit hela natten

utan hosta
hoppas du
också sovit bra
en uppsats skrivs febrilt
inte långt härifrån
livet pågår
hela tiden
runt oss

en tonåring
vill handla julkappar
tillsammans med mormor
någon dag

från ett fotografi
får jag se mitt yngsta
barnbarns leende
just idag

*

den röda amaryllisen
står i vårt köksfönster

ditt och mitt
på åttonde våningen

och ur högtalarna
sjunger Elvis
”Take my hand”

dina händer är
så vackra

det var det första
jag tänkte på
och att du var så lång

försiktigt
balanserar vi nu
vägen fram

du och jag

tillsammans
med kärleken
glädjen, sorgen, smärtan
och tacksamheten

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 + två =