Meny Stäng

Lundgren, Jenny K

Jenny K Lundgren. Foto: Marko Wramén
Jenny K Lundgren. Foto: Marko Wramén

Jenny K Lundgren är multikonstnär, något som lämpar sig väl för en Spoken Word artist. Hon har gått Danmarks designskola och Central Saint Martins College of Art and Design i London. 2012 gav hon ut den personliga boken Black Well, vilken ligger till grund för flera av hennes Performances. I konstfilmen Wounded Knee sings songs from Black Well läser hon dikterna i boken till Marko Wraméns undervattensbilder. Jenny K Lundgren är också en av medlemmarna i 2 Mothers in a Car Wash vars premiärföreställning Sånger från vargakulan visade på Malmöfestivalen.

Vill ni lyssna mer på Jenny K Lundgrens dikter med musikbakgrunder av Stry Terrarie: Jenny K Lundgrens Soundcloud

Mer om multikonstnären på hennes blogg: Jenny K Lundgrens blogspot

 

Lyssna på Jenny K Lundgrens dikter genom att trycka på spelaren under titlarna:

 

Kaffe, cigarett

De är där inne
människorna
– också jag
där i köken är de
Sticker upp bakom pelargon
i inglasad balkong
En gammal tant
precis som jag
ska bli

Kaffe cigarett, liten vit tablett
hjälper litet tag
leva också denna dag

Som räven gnager på ett ben
så är ett hjärta som en sten
Och grus och betong
Utan egen sång

Ja, jag ska ta tag
Jag ska reda ut det här
Jag ska ställa mig upp
Och rätta till…

Jag sitter på balkong
och ser allt det här:
Jag ser de som stanna’ kvar
jag ser de som la sej ner
jag ser de vi inte ser
Sån är inte jag
för i bröstet bor en längtan
bort, iväg…

Kaffe cigarett, liten vit tablett
hjälper litet tag
leva också denna dag
Leva utan jord
Leva bakom pelargon
Längta efter kropp och träd
Längta, längta bort, bort iväg

Var är min kropp
var är mitt kraft
Var är mitt träd
var är mitt frö

Kaffe, cigarrett, liten vit tablett
hjälper litet tag
leva också denna dag

 

Döden i aluminium och acetat

Inget är gjort av trä.
Allt är gjort av metall och plast.
Aluminium och acetat.
De bär ut bårar också och håller på.
För att vissa dör. Inte vi, inte jag. Nu.

Julljusen är kvar precis som förra gången.
Begravning i januari. Ofta i januari.
Alla ljusen är lågenergilampor och ser högtidliga ut.
Som om de gråter.
Gråten kommer till oss också, bland musiken och sen ölen.

Någon var där när det hände.
Någon var där när han föddes.
Det är värst för dem.
Det fanns en kvinna men hon försvann.
Det fanns sådant vi inte hade en aning om och det försvinner inte.

Vissa vill ha romantik men det hjälper inte när man är nykter.
Och det måste man vara. Alltid.

Jag är trött men det är inte dags än.
Det är bara januari och vi har begravning igen.
Det blir en stund av gemenskap i förtvivlan. Den tror vi på.
De tror på den.

Jag vet inte vad jag ska tro på.
På nykterheten, ja. På ensamheten.
På ingenting fyllt av någonting.

Så somnar jag ännu en januarinatt och det känns helt otroligt att vara vid liv i den här månaden, den här tiden på året.
Man vill klamra sig fast vid något men vet inte vad.

Det är tid att läsa, inte skriva.
Ta emot, inte ge.
Allt kommer hela tiden har jag märkt fast att det är januari.

Även stenar växer

Jag sänker garden
och skruvar upp musiken
Man gör det man måste
finns ingen mer tid för sorg
Alla måste läka snabbt
annars är du djurisk, dålig

Även stenar växer
har jag hört
men långsamt, noggrant
som om stoiskt
Har inte bråttom som vi

Köttdelar ligger klara nu
Han har styckat hela
och blodet ligger i en spann
Finns inget jag kan göra
än att acceptera
Så det är det jag gör
Han har valt väg
och jag släpar efter
på sidan
Har alltid gjort
Försöker vara nöjd
men det är ett arbete
som allt annat

Jag lämnar stan
Tror det ska vara lättare där
Det finns gödsel och det är naturligt
Som han, pappan
Har alltid gjort
Försöker vara nöjd
som allt annat

En vagga utan barn

Hjärtat är en plats
en vagga utan barn
Sätt ut mig långt i skogen
släpp aldrig in mig igen
Sätt mig i det mörker
som kommer varje kväll

Att det är natt
är så dagen kommer
och så var det ljus
och varje dag tar dagen slut

Sätt mig i en vargakula
för mig långt, långt bort
bland vass och skär
bland träd och kryp
låt mig vila mot en sten
låt mig mig vara så

Släpp min hand
och visa mig dit

Jag har svans där bak
och käftar fram

Du får visa mig en plats
där stenar finns
Hur?
det finns inte mycket krafter kvar
näsan ska vara ovanför vattenytan

Så trött
När jag somnar
sjunker jag
drömmen

Dagarna
Kamperna
Stormen

Snön
stilla och
Obarmhärtig
Bäddar in den som
inte orkade
ända hem

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju − 1 =