Meny Stäng

Nillgård, Ewa

Ewa Nillgård
Ewa Nillgård

Ewa Nillgård, Sollentuna, är socionom och poet. Hon har gett ut två diktsamlingar och medverkar i King Ink förlags antologi 2012. Ewa är också representerad i nättidskriften Eremonauts årsbok för 2012 vilken publiceras våren 2013. Medlem i Författarcentrum.

Ewa, som tidigare medverkat i Populär Poesi, är förutom flitigt förekommande i Eremonaut, även publicerad i nättidskriften Tidningen Kulturen ett flertal gånger.

Lyssna på dikterna inlästa av Teater Jarmo genom att trycka på spelaren under titeln:

 

SKULD

den tätslagna luften

mellanrummet

avstyckningen och omfördelningen
av varandras sömsmån
hur vi klev in och ur tilliten utan tillåtelse
utan genljud

vi var monologer i förskingringen
studsande hinnor mot vinylens repor
långt från väderstreck eller albatrosser

att springa räls genom kroppen med skuld

är att tappa sitt mantra
längs en rökig brant i november
stå trängd inför slutgiltigheten

och
höra kastanjerna brumma
åt ett annat håll

 

SVIT

l

jag bär korgar för den osedda sorgen
brödet som strimlats rött

häver mig gungande
mellan snöiga fraktalträd
från a till det bortersta öet
där du väntar utan ensamhet
öppnar en videficka
och låter mig vila månblind

i natten är hud färdvägar
för varma timglas
drömmar som inreder sig
bort från ödsligheten
löporna där katter står staty

 

avskurna från vindarna
som lyfte våra skuggor
går vi vilsekomna genom snö
och sotiga andrum

jag hör dig ropa till fågeldjuren
den tyngdlösa värmen i deras gömslen

ser dom sträcka mot din röst

 

ll
rosenskära juverhjärta
gryning med ljumma spiltor

träden annorlunda nu;
ekar som druider låtit folkbokföra
hos sorgen som ännu krävde

du säger att jag var där
att jag bar ekens stamtavla
och kunde blända stort och länge
att inga korgar behövde mig
lll
jag är varm om händerna
mot dagens valphår
klappar och kammar
tvinnar in mina blåsljud
våra oreglade meningar
allt jag vill andas till;
rajgräset glömskan
gåtfullheten i galonets minnen
vänder jag in i ett stort atlastyg
där vi kan löda och lösa upp
svälla ut i oändlighet

 

SOSTENUTO

 

visiret klätt med ängsull
från en avlägsen samtid
där endast droskor existerar

fönstren bär foder av largon
som låter sig genomlysa
och hinna ifatt den sista timmen
innan språnget väcker

osynligheten; den milda meleringen
viker ut skyddar
när växlingar blotar

 

SKIMMELLJUS

 

jag sitter häktad vid kamomill
när dagarnas mankhöjd förminskas

inget niger i skimmelljus
bär fram eller hjular över himlen

bara rådoftens raka kortege
stryker runt bönsyrsor
och skrämda legender

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 + 4 =