Meny Stäng

Dimmheed, Adam

Adam Dimmheed
Adam Dimmheed

Jag är en kille på 21 år som skrivit poesi sedan barnsben. Det enkla och kortfattade är något som alltid har fascinerat mig, då ett fåtal rader kan säga så mycket mer än vad en hel roman på 500 sidor gör, och det är nog därför jag också alltid har ägnat mig åt att skriva just lyrik.

Som 16-åring läste jag upp min dikt ”Kemi med apati” i Sveriges Radio, P3
och några år efter det medverkade jag i ungdomsantologin Annorlunda – unga tankar i text och bild.

Förutom att skriva så sysslar jag även med bildkonst och planerar att utbilda mig till Art Director.

Unga vyer

Har alltid suktat efter vind och stad
För landsvägar ger mig syrebrist
Har alltid letat efter en främre rad
En synvilla som jag aldrig mist

Tränger mig förbi; försöker att inte trilla
In i kulisserna och över mitt vett
Så öppet men ändå så stilla
Det är så det ser ut, vid min parkett.

Trogna vän

Det faller regndroppar från frusna antenner
Det rinner sprit ifrån brustna glas
Det forsar blod ifrån överfyllda spänner
Och ger ifrån sig en ton med kraftig bas.

Processen är igång, det börjar pulsera
Den vita textilen täcks plötsligt av en blå kulör
Den moleriska gestalten vill så gärna diktera
För att riva av bitar från en kropp så skör

Det gör mig inte mycket
Han är en trogen vän
Tills han har tagit sista stycket
Och sviker mig igen.

Vi vänder tillbaka (vi var redan här)

Svett, synvillor och kattguld
Får du leva
Så tar åren lätt din oskuld

Vart är i på väg, och är vi redan där?
Vi är här
Vi är framme

I ett rum utan tidsaxel
I ett rum, utan hänsyn till den.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 + 18 =