Meny Stäng

Heed, Åke

Åke Heed. Foto: Mikael Örhn
Åke Heed. Foto: Mikael Öhrn

Jag skriver främst poetiska och prosalyriska texter kring vardag, natur och samhälle, men också kortnoveller och kåserier. Fått publicerat i Helsingborgs Dagblad, Sydsvenska Dagbladet, Skånska Dagbladet, Lokaltidningen och Sydförfattaren.

Har genom åren stimulerats av olika skrivarcirklar och skrivarinternat. Språket intresserar mig då det kittar ihop oss som sociala varelser. Att nyansera och hitta bra och oanfrätta ord är en utmaning och en inspirationskälla i mitt skrivande.

Jag blir helt nöjd när jag även når den ovane lyrikläsaren. Att ge sig själv tid, stanna upp för ett ögonblick och se närbilder mitt i vardagen.

Just att skriva en bok har vuxit fram efterhand. Texter som legat till sig, för att åter läsas, med nya ögon. Ändringar som görs. Så länge det upplevs till det bättre vill jag inte avbryta processen.

Att det blev lyrik var naturligt. Jag utmanas fokusera och skala bort för att behålla det mest väsentliga. Utan att fördenskull underminera läsbarheten och förståelsen.Dikterna är från min debutbok Närbilder och du kan läsa mera om på www.akeheed.se

Jag bor sedan 2009 med hustrun i den vackra kust- och parkstaden Landskrona, med utsikten över Vens Backafall och danska kustlinjen.

 

Tankemöda

Häromkvällen
ägnade jag mig åt
tänkandets vedermödor
TV-rutan stod där mörk
radion stängdes av
familjen sov och
allt var tyst
Häromkvällen
använde jag mig
av egna tankar

 

Uppvaknande

Omilt spräcks
min dröm i
tusen skärvor
som hastigt
flimrar bort

Kraften sinar
av att lyfta
varmt och
dunlätt täcke

Tårna vill ej
nudda golvet
måste trugas
och bevekas

Rullgardinen
far i skyn och
morgonmörkret
flödar in

Vägledning

Hon såg på mig
blygt leende,
sänkte blicken
och sade lågt:
– Jag vet inte
vad jag ska bli

Jag frågade:
– Vad tyckte du
bäst om i skolan?
Hon tittade upp,
bort emot fönstret
där tunna solstrålar
letade sig in

– Lennart, i musik,
svarade hon med
svagröda kinder,
han förstod

Insyn

Hur ofta ser vi in i
en annans ögon på
verkligt nära håll
In i mörka pupiller
som speglar ett
helt annat liv
Och förmår hålla
blicken tills vi
når ända fram
Eller möts av
våra ensamheter

Fritt fall

Droppen på mitt fönsterglas
drar obevekligt med sig fler
på färden ner i det täta
glansdroppsdraperiet
Slingrar raskt med
allt större tyngd
och glider ut på
fönsterblecket
till ett sista
fritt fall

Vänner, jag är orolig

Vänner, jag är orolig
över detta mobila prat
på tåget, i kassakön
och kring våra cafébord
Främmande människor
lämnar hämningslöst
ut sina intimiteter
sjukdiagnoser och
trista vardagsgnabb
Jag försöker stå emot
koppla av, stänga ute
men orden klampar på
invaderar, generar
Vänner, jag är orolig
över detta ändlösa
rastlösa mobilprat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × fem =