Meny Stäng

Camoni, Nicole

Nicole Camoni
Nicole Camoni

Med dikten ”Cantine” (Nedan ”Källare”) vann Nicole Camoni poesitävlingen ”Poeti laurendi”, som anordnades för tionde gången vid Pavias universitet, som har en lång poetisk traditon, inte minst av att den romantiske poeten Ugo Foscolo (1778-1827) undervisade där en tid. 58 studenter deltog i tävlingen, var och en med tre dikter. Juryn bestod av journalister, litteraturprofessorer och den italienske poeten Franco Loi (1930-). I samband med Populär poesis internationella fokus i nuvarande nummer publicerar vi några av Camonis dikter tillsammans med svenska översättningar av Robert Azar.

Källare

Människorna har källare
i sina hem och i sina huvuden
för att förvara onyttiga eller obehagliga ting.

Konkreta tankar som ibland
återvänder och skakar om.

Abstrakta objekt som tynger händerna
relaterar till det förflutna.

I källarna åldras man
inte bara på grund av dammet,
utan även av den aldrig banala kombinationen
av rättfärdigad onyttighet.

Ord

Ordens ljuva våld
skymmer bladets obskyra ljus
sliter, gnisslar, skälver.

Berättar om kärlek
med smärtans röda blod
beskriver livet och suddar ut det.

Ord i dimman av en dröm
bedrar ögonens ljus.
Vad är verklighet?

 

Moln

Moln, moln, moln
över mitt huvud
genomborrade av solen,
men de blöder inte
utan låter ljuset andas
och innesluta mig
i en varm omfamning.

 

Översättning: Robert Azar

Originaltexterna nedan

 

Cantine

Le persone hanno cantine
in casa e nella testa,
dove riporre le cose inutili o sgradevoli.

Pensieri concreti che di tanto in tanto
ritornano e scuotono.

Oggetti astratti che pesano tra le mani
correlano al passato.

Nelle cantine si invecchia
non solo per la polvere,
ma per la combinazione mai banale
dell’inutilità giustificata.

Parole

Dolce violenza delle parole
oscurano il chiarore del foglio
strappano, stridono, fremono.

Raccontano l’amore
col rosso sangue del dolore,
disegnano la vita e la cancellano.

Parole nella nebbia di un sogno
ingannano la luce degli occhi,
qual è la realtà?

 

Nuvole

Nuvole, nuvole, nuvole
Sopra la mia testa
Trafitte dal sole
Non sanguinano però
Permettono alla luce di respirare
E coprirmi di una carezza calda

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 + fjorton =